Underbara adhd fyller 1 år!

jubilumslogoDet är med blandade känslor jag konstaterar att Underbara adhd fyller 1 år idag. Ett år. Ibland är det helt galet vad tiden går fort.

Året som gått har varit mitt överlägset bästa men samtidigt även det sämsta på alla sätt och vis. Det sistnämnda är ingenting jag kommer gå närmare in på här utan tänker istället fokusera på det som har varit så himla bra.

Det här med blandade känslor kring att fylla ett år har många, och väldigt olika, förklaringar. Känns fantastiskt, underbart, overkligt, läskigt, sorgligt och väldigt annorlunda.

För ett år sedan hade jag aldrig kunnat tro att Underbara adhd skulle bli Sveriges största FB-sida och en av landets största bloggar inom adhd och npf. Jag må ha haft en dröm och förhoppning om att, i de allra bästa av världar, kunna nå ut till och inspirera en del människor med mitt engagemang samt livshistoria. Om jag så bara hade nått och kanske kunnat hjälpa en person och/ eller familj som lever med diagnosen, ja då hade jag varit både glad, nöjd och otroligt stolt över det.

Verkligheten blev en annan. Verkligheten blev så mycket bättre än jag någonsin hade kunnat tro.

Hur det känns att få en sån respons som jag och Underbara adhd har fått det senaste året är svår att beskriva. Och otroligt svårt att greppa och ta in. Om det beror på att jag aldrig gjort någonting bra nog, varit lugn nog, aldrig suttit still nog eller varit klok nog låter jag vara osagt. Jag vet bara att alla ni som har följt och fortfarande följer, stöttar och engagerar er i Underbara adhd har gjort att jag känner mig bra nog. Det är inte alltid lätt att inse det bara.

Speciellt eftersom att ett av mina främsta syften, när bloggen föddes för ett år sedan, var att få andra att känna sig bra nog.

Uppmärksamheten som Underbara adhd har fått från er och media det senaste året är smått osannolikt. För att inte säga omtumlande. Personligen betyder uppmärksamheten väldigt mycket av ett par anledningar: jag har lyckats förmedla min syn, vilja och mitt genuina engagemang kring att förändra samt förbättra kunskapen om adhd till många människor. Något som även innebär att jag förhoppningsvis har lyckats hjälpa och inspirera någon/ några som lever med eller omkring adhd varje dag.

Det är med blandade känslor jag konstaterar att Underbara adhd fyller 1 år idag. Ett år. Ibland är det helt galet vad tiden går fort. Och fy fan vad glad jag är över att ha hittat hem, till Underbara adhd.

Läs mer

ADHD-dagen 2013 – anmäler härmed mitt intresse!

Den 24 september arrangeras ADHD-dagen 2013 med anledning av att ”Minst ett barn i varje klass har i dag diagnosen ADHD. Även antalet vuxna med ADHD har ökat lavinartat de senaste åren. Men trots att detta nu är en av våra vanligaste folksjukdomar är kunskapen om behandling fortfarande låg, såväl i sjukvården som i samhället i övrigt.” enligt Dagens Medicin.

Man skriver vidare att programmet för dagen både ger en ”aktuell uppdatering av kunskapsläget och erfarenhetsutbyte om hur vi utvecklar framtidens vård och det preventiva arbetet för vuxna och barn med ADHD.”

Eftersom att jag här om dagen blivit ett år äldre (och därmed aningen mer bitter per automatik va?!) ställer jag mig frågande till att de inbjudna talarna endast består av professorer, överläkare, verksamhetschefer, medicinskt ansvarig överläkare och Riksförbundet Attentions ordförande.

Om det nu ska pratas och arrangeras en heldag om ”ADHD – Epidemi, modefluga, normala eller sjuka barn?” borde det för fasen vara obligatoriskt att en utav talarna är någon som lever med diagnosen. Eller är det helt orimligt tänkt av mig?

Nej jag tycker inte det och därför vill jag härmed officiellt anmäla mitt intresse till att deltaga som gästföreläsare på ADHD-dagen 2013 den 24 september som arrangeras av Svenska Läkaresällskapet.

Läs mer

Jag blir irriterad, frustrerad, besviken och upprörd.

disappointed-vert

Här om veckan rapporterade SVT Mittnytt att 24-åriga Linn från Sundsvall har väntat tre år på att få göra en adhd-utredning. Tre år. Att läsa artikeln och titta på Mittnytts reportage om Linn gör mig otroligt irriterad, frustrerad, besviken och upprörd. Jag blir det av flera orsaker.

Irritationen baseras på att gemene man idag påstår sig veta och ha mer kunskap om ADHD, att det i dagens samhälle är en accepterad diagnos samtidigt som det fortfarande inte finns tillräckliga resurser för att ge människor den hjälp de behöver.

Frustrationen grundar sig i att det än idag, i ett av världens mest moderna länder 2013, inte finns/ avsätts tillräckliga resurser för att ge alla människor den hjälp de har rätt till och behöver som mest.

Besvikelsen känns som ett resultat av frustrationen och irritationen. Besvikelsen riktar sig mot de aktörer som av någon anledning tjänar på att vanliga människor mår dåligt, ignoreras och/ eller åsidosätts, mot politikerna som nonchalerar NPF-frågan och den rådande situationen samtidigt som man beslutar om att ompröva subventionen av ADHD-läkemedel till vuxna med adhd-diagnos och besvikelsen riktar sig mot gemene man som fortfarande tycker det är okej att slänga med diagnosen utan att ha någon som helst kunskap om dess innebörd. Besvikelsen känns som ett resultat av frustrationen och irritationen.

Till slut övergår frustrationen, irritationen och besvikelsen i ilska och jag blir upprörd. Anledningen stavas egna erfarenheter. Jag vet mycket väl hur det känns att vänta på svar varför just jag är och beter mig annorlunda år efter år, efter år. 24 år för att vara exakt. Jag blir arg eftersom jag vet hur förödande de där åren av väntan kan vara, hur den kan orsaka utanförskap, depression, kriminalitet, missbruk, självmord och ekonomiskt haveri.

Jag blir otroligt irriterad, frustrerad, besviken och upprörd eftersom att jag  ignorerades, nonchalerades, blev ifrågasatt, dumförklarades och väntade på svar av experter, läkare, polis, kuratorer, terapeuter, barn- och ungdomspsykiatri, psykologer, lärare, ”vänner”, bekanta, okända människor, flickvänner, rektorer, vice rektorer, Socialtjänst, Origomottagning och Resursteam i 24 år. Något som var riktigt nära på att kosta mig livet, inte bara en utan sex gånger.

Jag blir irriterad, frustrerad, besviken och upprörd eftersom jag trodde och hoppades att vi/ Sverige hade kommit längre år 2013.

 

Läs mer

On the road again

image

Är på väg till Sveriges fjärde största stad, Uppsala, för kvällens öppna föreläsning av ”att (över)leva med en adhd-diagnos”!

Känslorna jag har inombords inför en föreläsning är svåra att beskriva. Känner mig både trygg, glad, lugn, trött men framför allt allt otroligt förväntansfull. Nästan som ett barn på julafton.

Varför det känns så har jag ingen aning om. Men jag misstänker att kombinationen av två saker jag älskar är en möjlig förklaring:

* Att möta nya människor.

* Och att stå i centrum.

Jag har ju trots allt adhd. Ha en riktigt trevlig kväll alla vänner, fiender, bekanta och (hittills) okända människor.

/ Jojje

Läs mer

”Till Dig, av hela mitt hjärta!”

114113609244871364Förlag & författare: Recito Förlag, Aicha Kanjah Fritz


Kikade precis igenom
en rad av de många direktmeddelanden som jag fått till Underbara adhd Facebook-sida där ett fångade min uppmärksamhet lite extra.

Inte för att det kom från en person som länge läst, följt, kommenterat och engagerat sig i Underbara adhd i allmänhet och NPF-frågor i synnerhet, utan för att det innehöll ett praktexempel på hur man kan använda och förvandla hemska, fruktansvärda, deprimerande och ofattbara livssituationer till något positivt, lärorikt och för många människor kanske direkt livsavgörande! Här kan ni beställa ert exemplar.

En sann inspiration och ytterligare bevis på att ingenting är omöjligt, för någon!

Och ja, jag är mycket medveten om och ledsen för att mina svar på Facebook-meddelanden, mejl och kommentarer inte är de snabbaste i världen. För vad det är värt arbetar jag på att bättra mig.

Läs mer

Enligt studie är jag psykiskt sjuk

102606_Stock_Med_School_KS_046.cr2.previewStudien är gjord av respekterade Harvard Medical School & omfattar 60 000 personer världen över. Bild: everystockphoto.com


Personligen tycker jag
att det här är jätteintressant läsning, av många väldigt olika anledningar, och ska försöka följa utvecklingen noggrant. Men jä*lar vad jag ogillar benämningen sjukdom och hur de ska botas.

DN:s artikel ”Koppling funnen mellan psykiska sjukdomar” inleds med meningen ”Fem vitt skilda psykiska sjukdomar kan ha samma genetiska orsak” och jag ställer mig frågan varför man väljer just denna formulering? Vem har rätten att benämna mig och alla andra med en NPF-diagnos som psykiskt sjuk? Jag är inte mycket sjukare än de som genomfört studien och/ eller journalisten som skrivit artikeln.

Jag skulle snarare se mig själv som en mer komplett, kompetent, intelligent och närvarande och levande människa än samtliga huvudförfattare och forskare av den här studien.

Min diagnos är på intet sätt enkel att leva och långt ifrån enbart positiv, men det är och kommer aldrig att vara någon sjukdom i dess rätta benämning. Vem, varför och när har någon fått rätten att bestämma vad som är sjukt respektive friskt?

gudDet kanske finns en Gud ändå – eller bara många som gett sig själva epitetet. Bild: kp.nu

Jag är fullt medveten om att vi som lever med en NPF-diagnos avviker och inte tillhör samhällets instiftade och rådande ”norm” men jag tänker inte finna mig i att bli kallad psykiskt sjuk på grund av detta. Min värld och min diagnos är högst frisk och normal för mig som det är för ”friska och normala” människor att inte ha någon diagnos.

Tänk om ett gäng adhd-personer tillika forskare skulle göra en studie med NPF-hjärnor som utgångspunkt för det ”friska och normala” och sedan leta genetiska avvikelser på samtliga ”vanliga” människor. Ni kan väl tänka er hur många avvikelser och sjuka ni hade varit jämfört med oss NPF-personer då?

Vad är normalt, friskt och vem bestämmer vad/ varför och när någonting skall benämnas och ses som sjukt?

Jag trodde det normala är att vi alla är människor, vilket det uppenbarligen fortfarande råder väldigt skilda meningar om!

Läs mer

”Min diagnos ADHD”

537261_560431450651754_1332750956_n-tile

Läste precis ett mycket intressant och insiktsfullt blogginlägg av Viktor Frisk om tiden före, under och efter att han fått sin adhd-diagnos. Otroligt läsvärt och jag rekommenderar alla att läsa det i sin helhet här!

”Det är klart att det här är min revansch i skolan, min egen seger att bli normal. Men vill jag vara normal? Vad är normal? Jag upplever att jag är mer strukturerad, jag mår bättre och alla dessa ångestattacker avtar mer och mer. Det har tagit tillbaka en del av mitt eget liv, men samtidigt så har det förändrat mig. Så att få min diagnos ADHD så känner jag både stor tacksamhet men även en stolthet. Jag är stolt över att jag Viktor Andersson Frisk, kan skriva det här öppet till er alla. För det här är en del av mig, det är en del av hur jag är och förmodligen alltid kommer vara, jag vet att det finns så många där ute som har många frågor, det finns så många som känner igen sig.” – viktorfrisk.nu

Läs mer

Dagbladet: Ändrade kostvanor kan hjälpa mot ADHD

Mat-för-en-bättre-hälsa-0081Foto: nyvana.nu

Eftersom att jag bor granne med en kvinna som förespråkar en kost utan onödigt socker, gluten och för stora mängder kolhydrater vet jag sedan tidigare att en välordnad kost faktiskt kan göra stor skillnad för oss som lever med adhd.

Jag skulle inte vilja gå så långt som Dagbladet.se gör i artikeln nedan och säga att näringsterapi är ett fullgott alternativ men köper absolut att ändrade kostvanor kan vara ett bra komplement till medicin.

Nedan är kopierat från dagbladet.se, läs gärna originalartikeln här.

Näringsterapi är ett bra alternativ till medicinering mot ADHD. Så kan budskapet från folkhälsovetare Ann-Marie Lidmark sammanfattas. Lidmark föreläste i ämnet vid en träff i Sundsvall på söndagen.

Personer med ADHD lider brist på vissa mineraler, vitaminer och essentiella fettsyror. Näringsterapi är därmed ett bra alternativ till medicinering.

Det hävdar Ann-Marie Lidmark, folkhälsovetare och zoofysiolog från Stockholm. Hon forskar och skriver en bok i ämnet.

På söndagen höll hon ett föredrag i Kulturmagasinets programsal i Sundsvall. arrangerat av Tandvårdsskadeförbundet.

Forskningsresultat
Ett 40-tal åhörare hade samlats för att lyssna till Lidmarks forskningsresultat.

Närmare fyra procent av svenska barn har ADHD. Detta funktionshinder handlar om koncentrationsproblem, impulsivitet, aggressivitet och/eller överaktivitet som gör det svårt att sitta still.

Beslut om medicinering mot ADHD upplevs ofta negativt. Många föräldrar är oroliga för biverkningar av medicinerna och risk för framtida beroenden.

Ann-Marie Lidmarks rön är därför välkomna framsteg i forskningen.

– Många exempel finns där enbart förbättrad kost skapar lugn, koncentration och mindre aggressivitet. Tillskott av järn, zink, magnesium och vitamin B6 minskar ofta ADHD-symtomen, säger Ann-Marie Lidmark.

Kosttillskott
Hon berättade om en forskningsrapport som visar samma förbättringspotential med kosttillskott som med läkemedlet Ritalin. Enda skillnaden var att medicinerande barn fick biverkningar medan dessa uteblev hos gruppen som fick kosttillskott.

– Med variation av kosten där man plockar bort vissa beståndsdelar och lägger till annat så kan man komma fram till vad som framkallar reaktioner hos barn, säger Ann-Marie Lidmark.

Läs mer

Corren: ”Datorer bra för elever med adhd”

Macbook-revBild: mashable.com

Idag rapporterar corren.se att alldeles för få elever med adhd har möjlighet att använda dator i skolarbetet. Det innebär att dessa elever har svårt att fokusera på sina uppgifter och arbeta i den takt som passar henne eller honom.

Nedan text är kopierad från Corren, här kan du läsa ursprungsartikeln ”Datorer bra för elever med adhd”.

För få elever med adhd får möjlighet att använda datorn i skolarbetet. Något som gör det svårare för eleverna att fokusera på sina uppgifter och att arbeta i den takt som passar honom eller henne.

Den slutsatsen drar Vedrana Bolic, doktorand i arbetsterapi vid Linköpings universitet och en av forskarna bakom studien som bygger på en enkät med drygt hundra elever på högstadiet och gymnasiet.

Lättare att lära– Det är oroväckande. Datorn kan underlätta lärandet i både läsning och matematik, säger Vedrana Bolic i ett pressmeddelande från universitetet.

Resultaten från enkätstudien har jämförts med datoranvändningen hos elever med rörelsehinder och elever utan funktionshinder.

Jämförelsen visade att inte ens hälften av eleverna med den neuropsykiatriska funktionsnedsättningenadhd hade tillgång till en dator i klassrummet.

Vedrana Bolic konstaterar:

– Medan en tredjedel av eleverna med adhd använde datorn för att söka information på internet använde hälften av dem med rörelsehinder, och två tredjedelar av övriga elever, datorn för samma ändamål.

Även för att skriva använde eleverna med adhd mer sällan datorn. De hade också färre kontakter med sina lärare via e-post jämfört med andra elever.

Studien visar också att eleverna med adhd inte var nöjda utan ville använda datorn mer och för fler aktiviteter i skolan. Allt fler elever får diagnosen adhd och riskerar att hamna på efterkälken utan tillgång till en egen dator i skolarbetet.

Ett hjälpmedelTidigare forskning har visat att deras behov av hjälpmedel inte har uppmärksammats på samma sätt som för elever med funktionshinder.

– Ungdomar med adhd som inte har en dator förskriven som hjälpmedel får dela klassens eller skolans datorer med alla andra elever. Därför är deras möjlighet att använda dator i skolan en viktig fråga för arbetsterapeuter, konstaterar Vedrana Bolic.

Läs mer