ki | Underbara ADHD

Tiotusentals elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) går nu på sommarlov. Flera firar med kompisarna och är glada över goda resultat. Men alldeles för många har haft ett tufft skolår: med sänkt självförtroende, misslyckande i olika ämnen, stor frånvaro, sänkta betyg och mobbning. De flesta har inte fått det stöd de har rätt till i skolan och når därför inte kunskapsmålen.

Samhället har inte råd vare sig mänskligt, socialt eller ekonomiskt – att låta så många elever misslyckas i skolan bara för att de inte har fått rätt eller tillräckligt stöd. Därför behövs nu en kraftfull nationell satsning för att även dessa elever ska nå kunskapsmålen och lyckas i skolan. Vi uppmanar därför regeringen att avsätta en NPF-miljard i höstens statsbudget. Resurser som går till kraftfullare kompetensspridning så att skolan verkligen kan ge det särskilda stöd som dessa elever behöver.

Var fjortonde elev uppskattas ha en diagnos som ADHD, Tourettes syndrom, autism-spektrumtillstånd där Aspergers syndrom ingår. Det innebär att två till tre elever per klass har svårigheter som ofta inte syns på ytan, men som gör att de är i behov av särskilt stöd. Ytterligare många elever har liknande svårigheter utan att ha en diagnos.

NPF kan till exempel innebära koncentrations- och uppmärksamhetsproblem, eller svårigheter att tolka kroppsspråk och sociala koder. Många behöver därför anpassning av undervisning, skolmiljö eller gruppsammansättning.

Majoriteten av lärare saknar tillräckliga kunskaper för att bemöta elever med NPF-diagnoser. Endast någon enstaka procent av lärarna på lärarutbildningen ansåg att de fått kunskaper om hur man arbetar med elever med NPF-diagnoser, enligt en undersökning av KIND på Karolinska Institutet (KI). Bara var femte specialpedagog och speciallärare tyckte sig ha tillräckliga kunskaper. Och enligt en undersökning från Riksförbundet Attention, intresseorganisationen för personer med NPF, uppger endast 16 procent av föräldrarna att lärarnas kunskaper är tillräckliga för att kunna anpassa undervisningen till barnets behov.

Regeringsbeslutet om obligatoriska NPF-kurser och nya examensmål för speciallärar- och specialpedagogutbildningen är ett steg framåt. Men det räcker inte. Alla lärare måste kunna hantera olika beteenden och inlärningssvårigheter.

Det finns även ett behov av att samla och sprida den kunskap och de erfarenheter om NPF som redan finns. Kunskapen om hjärnan, olika sätt att praktiskt bemöta elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar med utgångspunkt från forskningen och de goda exemplen på hur skolor kan anpassas till elever med NPF, är kunskap som inte når ut till den enskilda läraren.

Misslyckande i skolan leder ofta till utanförskap senare i livet. Ungefär 13 000 elever i varje årskull vare sig arbetar eller studerar några år efter gymnasiet. Många av dem har NPF. Varje sådan kull kostar samhället sex miljarder kronor varje år som de står utanför sysselsättning. Det är fullständigt oacceptabelt att dessa elever inte får samma möjligheter som andra att förverkliga sina livsdrömmar.

Därför behövs nu en storsatsning på att elever med NPF ska klara skolan och ha en positiv skoltid Forskning om utsatta barn visar att goda skolresultat är en stark skyddsfaktor och en väg till en normaliserad livssituation. Med en NPF-miljard kan kommunerna och ansvariga myndigheter få resurser för att vidta ett antal viktiga åtgärder:

NPF-lyftet: en bred nationell utbildningssatsning på kunskap om neuropsykiatriska funktionsvariationer för lärare, rektorer och annan skolpersonal.
Fortbildning av specialpedagoger och speciallärare som inte påverkas av de nya examensmålen.
En NPF-samordnarfunktion på varje skola, som kan samordna insatser från de olika stödfunktioner som ofta finns på en skola: lärare, speciallärare, kuratorer, skolsköterskor, skolpsykologer och andra.
Krav på individuella planer med anpassade insatser för alla elever med NPF som följs upp så att de når längre i sin kunskapsutveckling.
Anpassade lokaler, arbetsmiljö i skolan och större nyttjande av existerande pedagogiskt stöd.
En nationell samordnare och en nationell plan för NPF i skolan.

Enligt skollagen har alla elever rätt till stöd för att klara kunskapsmålen. Förebyggande insatser är avgörande för att barn som är i riskzonen inte ska hamna utanför. Kunskapen och insikten om detta finns. Nu behövs resurser för att stärka kompetensen ute på skolorna och se till att alla de elever som idag inte får tillräckligt stöd får det. Låt oss se fram emot en skolavslutning då alla elever med NPF kan få sjunga med i Den blomstertid nu kommer med samma glädje och tillförsikt som andra elever!

Anna Hemlin, generalsekreterare Hjärnfonden

Sven Bölte, professor i barn- och ungdomspsykiatrisk vetenskap och föreståndare för KIND Center of Neurodevelopmental Disorders, Karolinska Institutet

Anki Sandberg, ordförande för Riksförbundet Attention

Jiang Millington, skribent, debattör och aktiv i föräldranätverket Barn i Behov

Georgios Karpathakis, grundare och verksamhetschef, Underbara ADHD

Hélène Benno, generalsekreterare, Min Stora Dag

Caroline Enström, tf generalsekreterare, Stiftelsen Friends

Lena Fenryr, ordförande föreningen Kung Över Livet

Läs mer

Frågar ni mig skulle jag säga att ADHD förmodligen alltid har funnits. Den exakta kunskapen har däremot aldrig gjort det, något som även är alldeles för uppenbart år 2014.

Hur som helst är ADHD på intet sätt ett nytt ”fenomen”, inget nytt tillstånd och inte heller någon ny benämning av hur en viss grupp av människor de facto är, agerar samt fungerar. Redan 1798 beskrev den skotske läkaren Alexander Crichton en oförmåga hos vissa barn att konstant koncentrera sig på en sak. Sedan dess har en rad andra benämningar av tillstånd som liknar ADHD använts och nedan följer en kort överblick av dessa, rakt kopierad från ki.se.

1798 – Mental rastlöshet

Den skotske läkaren Alexander Crichton beskriver en oförmåga hos vissa barn att koncentrera sig på en sak med konstant kraft.

1845 – Bråkiga barn

Barnboken Der Struwwelpeter som på svenska fick namnet Pelle Snusk skildrar hur en busig pojke, som kan antas ha adhd, råkar ut för hårda uppfostringsmetoder.

1902 – Dålig moralkontroll

Den brittiske barnläkaren Sir George Frederick Stills beskriver i tidskriften Lancet problem med uppmärksamhet, självdisciplin och aggressivitet.

1940 – Minimal Brain Damage, MBD

Under 1940- och 50-talen tyder forskning på att överaktivitet och inlärningssvårigheter kan vara följden av olika typer av hjärnskador, något som betecknades minimal brain damage, MBD.

1962 – Minimal Brain Dysfunction, MBD

Eftersom symptomen finns även hos barn utan kända hjärnskador enas man vid en konferens i Oxford om att termen bör uttydas på ett nytt sätt, minimal brain dysfunction.

1968 – Hyperkinetisk reaktion

I den amerikanska diagnosmanualen DSM införs hyperkinetic reaction of childhood, ett begrepp som lyfter fram familjeförhållanden i barndomen som orsak. I Sverige lever begreppet MBD vidare i modifierad form in på 1980-talet.

1980 – Attention-deficit disorder

Hyperkinetisk reaktion ersätts i DSM med add, som kan finnas utan eller med hyperaktivitet (adhd). Diagnosen är symptombeskrivande och säger ingenting om orsakerna.

1986 – Damp

Deficits in attention, motor control and perception, damp, definieras och används främst i de skandinaviska länderna som en ersättning för MBD. I dag definieras damp som en kombination av adhd och motoriska och perceptuella svårigheter.

1987 – Adhd

Uppdelningen mellan add och adhd slopas och diagnosen byter namn till adhd. Add används i dag ibland för att benämna en underkategori till adhd. I den Europeiska diagnosmanualen ICD används idag istället hyperkinetic disorder.

2013 – Adhd, även i vuxenvariant?

Inför nästa version av DSM, som beräknas komma 2013, ska adhdkriterier förändras så att de passa även vuxna. Större hänsyn ska tas till att symptom som ingår i olika psykiatriska diagnoser finns i olika grader.

Läs mer om ADHD:s kärnsymptom och forskning inom ämnet på ki.se!