Läste precis en otroligt intressant och välkommen debattartikel idag. Nedan citat är direkt kopierat från Helsingborgs Dagblad och artikeln i sin helhet hittar ni här.
DEBATT. Tänk dig att du har en dålig dag. Du får nästan inget gjort på jobbet, i skolan eller hemma. Uppgifter som normalt sett bara är tråkiga är nästan omöjliga att komma igenom. Att hålla fokus kräver all din energi, men din hörsel och andra sinnen agerar som känsliga antenner, de tar emot utan att sovra. Din hjärna söker oavbrutet efter stimulans och minsta lilla får dig att tappa fokus.
Du kan samla ihop dig och få något gjort en stund, men energin tar fort slut. Du blir arg på dig själv och känner dig rätt värdelös. ”Hur svårt kan det vara att få det där gjort egentligen, varför kan du inte bara samla ihop dig.” Tänk att ha det så 24 timmar om dagen under hela veckan. Men så kan livet vara för en person med ADHD.
ADHD är en neuropsykiatrisk sjukdom som 5 procent av skolbarnen anses ha, och cirka 2,5 procent av de vuxna. Inom beroende– och kriminalvården är andelen så stor som 25–30 procent. Trots att så många svenskar har ADHD är samhällets resurser för dem riktigt dåligt samordnade. Den som behöver hjälp får bildligt talat löpa gatlopp mellan olika instanser för att hitta rätt. Vi menar att de åtminstone ska slippa löpa gatlopp mellan skånska huvudmän.
Beräkningar visar att sådana här gatlopp kan kosta uppemot 10–15 miljoner kronor redan för den som är 25 år, utan att ens några särskilt bra insatser gjorts. På senare år har kriminalvården uppmärksammat, att många missbrukare i fängelserna har ADHD. Missbruket har blivit deras sätt att självmedicinera mot sin ADHD, och brotten har de begått för att finansiera missbruket. Just de personerna kunde ha blivit hjälpta om de fått en tidig diagnos och sådana mediciner som faktiskt har funnits i flera år.
Den som har ADHD behöver olika slags hjälp. Att sätta samman den rätta mixen av stödinsatser är en professionell process. De som framför alla andra känner av bristerna i vården och den dåliga samordningen är de som själva har ADHD och deras anhöriga…