Att ADHD är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning vet säkert de flesta. Men vilka kärnsymtom kännetecknar diagnosen? Jo, uppmärksamhetsproblem, hyperaktivitet och impulsivitet – som kan förekomma i kombination eller var för sig. Nedan hittar ni en mer utförlig förklaring för vardera kärnsymtom, direkt kopierat från habilitering.se (där ni även kan hitta mycket, mycket mer information om diagnosen).
Uppmärksamhetsstörning
Den bristande uppmärksamhetsförmågan innebär en svårighet att med viljans hjälp fokusera på det som är viktigt och relevant för stunden . Uppmärksamhetsproblemen innebär också ofta att man är lättstörd, både av det som händer runtomkring och av egna tankar och impulser. Man kan också ha svårt att skifta fokus mellan olika saker i ett sammanhang, vilket medför en risk att missa viktiga delar.
Den bristande uppmärksamheten gör att det blir svårt att planera och genomföra både stora och små uppgifter. Man uppfattas som splittrad och disträ, eftersom man glömmer och tappar bort saker, tappar tråden när man ska berätta något och fastnar i ovidkommande detaljer, inte verkar lyssna när andra pratar etc.
Karaktäristiskt för de flesta med ADHD är också bristande uthållighet och en svårighet att mobilisera tillräcklig energi och koncentration för att slutföra en uppgift. Detta blir extra tydligt om uppgiften är tråkig och inte ger direkt stimulans och utdelning.
Hyperaktivitet
Det som förr beskrevs som överaktivitet eller hyperaktivitet brukar numera snarare betraktas som bristande aktivitetsreglering. Aktivitetsnivån blir antingen för hög eller för låg, det är mycket svårt att hitta en ”lagom” nivå.
Hyperaktivitet kan yttra sig i en överdriven och planlös rörelseaktivitet. Yngre barn springer ofta omkring, klättrar och hoppar, medan äldre barn och tonåringar snarare ägnar sig åt konstanta smårörelser, som att plocka med saker eller vicka på foten. Många pratar eller låter också mer än andra.
Ungdomar och vuxna med ADHD, som inte är synligt överaktiva, kan beskriva en inre rastlöshet; de känner ständigt behov av att något skall hända och blir lätt uttråkade. Ofta är det förenat med starkt obehag att inte kunna kontrollera sitt beteende och kunna ”stänga av” när det behövs.
Impulsivitet
En ytterligare dimension av den bristande aktivitetsregleringen är impulsivitet. Personer som uppfyller denna del av diagnoskriterierna kan ses som extremt handlingsbenägna och kan inte låta bli att reagera på stort som smått. Impulsiviteten innebär en svårighet att hålla tillbaka reaktioner i ord eller handling och att man ofta agerar oöverlagt och i affekt.
Nuet och det mest påtagliga för stunden styr agerandet och livet kommer därför att präglas av kortsiktighet och planlöshet. Man vill ha sina behov tillfredsställda omedelbart hellre än att jobba mot långsiktiga mål, vilket gör att man ofta upplevs som otålig. Man kan också ha svårt att stanna upp och lyssna in andra människor, vilket påverkar samvaron och samspelet med andra. Många har kort stubin och råkar ständigt i konflikter.
Källa: habilitering.se
