©Anna Zoila Ek
Ja i alla fall enligt SvD som igår publicerade artikeln ”Allt fler vuxna får adhd-läkemedel” med Socialstyrelsen analys i ämnet. Enligt analysen kännetecknas vuxengruppen även av att den i högre utsträckning använder snabbverkande metylfenidat som Ritalin istället för Concerta som har en långsammare verkan.
Artikeln i sin helhet hittar ni här
Källa: lissento.blogg.se
Jag blir sällan rörd och/ eller berörd av böcker, texter och dikter. Det beror förmodligen på att jag aldrig orkar läsa klart dom, oavsett hur bra och fina de är. I helgen kunde jag däremot inte sluta läsa dikten nedan som en utav mina fantastiska följare på facebook la upp. Har aldrig någonsin läst ett stycke text eller en dikt som påverkat mig så mycket. Det känns som att mitt liv passerar i revy om och om igen, ni vet som på film när någon är döende och hela deras liv susar förbi en sista gång. Så känns det men självklart på ett levande sätt. Det känns som att det är mig & min själ den handlar om.
———————————————————————————————————–
Missförstådd, hånad och skör
du går genom livet och stör
Koncentrationssvårigheter och DAMP
ger en inre ständig kamp
… Intrycken flödar i aldrig sinande ström
Trots otaliga försök får du aldrig beröm
…
Din attityd kan verka kaxig och tuff
Men är din osäkerhets bedrägliga bluff
Inuti ett vilset barn med ömhetstörst
Söker bekräftelse när oredan är som störst
Se min kreativitet och glöd
istället för att banna mig i min nöd!
När ska andra någonsin förstå
De säger: Du kan bättre än så
om du bara lägger manken till
och försöker sitta still.
Att just detta är ditt problem
ger födelsen av detta poem.
Från gryende morgon till slumrande kväll
Du gör ditt yttersta för att vara snäll
Din levnadsram behöver vara stram
din oro lugnas av värmande kram
Missförstådd, hånad och skör
Du går genom livet och stör
Av: Jennie Warfvinge
Sveriges Radio, Nyheter P4 Örebro, rapporterar idag att flickor med ADHD är svårare att upptäcka än pojkar. Många gånger upptäcks och syns inte flickors problematik förrän i tonåren, något som i alla fall bekymrar mig. Bakgrunden till min oro återfinns som bekant i en uppväxt utan fastställd diagnos, en pubertet och tonår som bokstavligt talat var nära att ta livet av mig, utanförskap, dålig självkänsla och en vardag som präglades av hinder, utmaningar & en ”dumstrut” istället för glädje, tillfredsställelse & framtidsvisioner.
”Tyvärr är det lättare att hitta pojkarna än flickorna och det gör att flickor kan få leva längre med sina besvär än pojkar”, säger Angelica Eriksson Jahn, psykiatrisjuksköterska på länets barnneuropsykiatriska mottagning till Sveriges Radio.
Det är totalt oacceptabelt att något barn/ ungdom och/ eller vuxen ska behöva gå en längre tid med ”besvär” utan att få hjälp. Oavsett kön, oavsett ålder, oavsett allt! Fick en spontan tanke som förmodligen aldrig kommer realiseras men jag delar den ändå: inför ett obligatorium i Skollagen som tvingar samtliga svenska skolor (privata & kommunala) att ha en anställd som är expert på NPF-diagnoser och problematik!
Jag bär mitt sprillans nya halsband från Pilgrim med stolthet. Det är inte bara vackert och tidsenligt utan symboliserar även min stolthet och medvetenhet kring vem jag faktiskt är.
Personligen tror och accepterar jag att alla människor felar och begår misstag i livet, en del oftare än andra. Jag har ju själv gjort det gång på gång, på gång under min uppväxt utan att jag egentligen lärde mig något utav det. Den insikten kom jag till för bara något år sedan när jag gjorde min andra ADHD-utredning och äntligen fick en fastställd diagnos och en förklaring till varför jag är som jag är. En förklaring till varför jag gjort som jag gjort. En förklaring till varför jag kommer att agera i framtida situationer.
Vad jag vill komma fram till är att så länge du lär dig av dina misstag, är beredd att göra om göra rätt samt förändra ditt agerande till det bättre ser jag misstag som något värdefullt och givande. För egen del ledde just självinsikt och ett erkännande av dåliga samt farliga vanor till bland annat ett besök i Sveriges Radio, SVT Gomorron Sverige, TV4 Nyhetsmorgon, ett antal helsidesartiklar och min alldeles egna lilla baby tillika företag: Underbara adhd.
Justin Timberlake. En av många välklädda herrar med adhd. Källa: http://www.parenting.com
TT rapporterade här om dagen att en ny studie från Kriminalvården visar att många kvinnliga fångar på landets fängelser ”lider” av adhd.
Spontant tänker jag att adhd inte är något lidande för många människor. Därför tycker jag att medier tillika den femte statsmakten ska vara extra försiktig i sitt ordval i denna sorts rapportering.
För det andra känns det tragiskt att läsa resultatet av den pågående studien som görs på Kriminalvårdens anstalter runt om i landet. Har vi inte lärt oss snart? Betyder inte de återkommande resultaten från dessa studier något? Är det inte dags att göra något åt saken, avsätta mer resurser och verkligen ge alla människor i Sverige lika möjligheter att lyckas i livet istället för att sluta narkomaner, alkoholister och/ eller kriminella?
”Många kvinnliga fångar har adhd” enligt TT/ SvD och bland landets manliga fångar har omkring 40% diagnosen.
Så ska det inte behöva vara och min stora fråga är när våra folkvalda politiker tänker börja bry sig? Har de missat vilken otrolig tillgång adhd kan vara om människor med diagnosen får rätt förutsättningar och hjälp?
Om de tvivlar på huruvida det är värt investeringen eller inte svarar nog gärna Bill Gates, Justin Timberlake och/ eller Jim Carrey ödmjukt på den frågan.
Adhd awareness week är över för den här gången men ja hoppas att många med mig fortsätter engagemanget. Finns ju så mycket gott att informera de ”normala” om!
Är på väg hem från jobbet efter ännu en intensiv, lärorik och rolig arbetsvecka. Det är inte ofta man går så här tidigt men idag har jag känt mig riktigt hängig och febrig så jag jobbar de sista timmarna hemifrån. Är däremot inte ett dugg förvånad med tanke på att många kollegor varit utslagna med liknande symtom den senaste tiden.
Vill faktiskt inte enbart tycka synd om mig själv utan tar även upp det då jag har två föreläsningar på schemat imorgon. Så håll tummarna för att det inte blir värre under natten!
Idag bestämde jag mig även för att börja träna ordentligt igen. Hård och kontinuerlig träning brukar ju även vara något som rekommenderas för människor med ADHD. Minns själv hur bra jag mådde i både kropp och själ när man som ungdom lirade hockey 7 dagar i veckan.
Däremot blir det ingen comeback i rinken utan nöjer mig med en PT på gymmet som förhoppningsvis kör skiten ur mig :)!
Sitter och läser en debattartikel i Dagens Medicin som handlar om att alla människor med ADHD ska ha samma möjlighet att få träffa en arbetsterapeut. Många, jag själv inräknad, tänker nog att detta är en självklarhet men så ser dessvärre inte verkligheten ut. Alla svenskar som har ADHD har faktiskt inte samma möjlighet eller rätt till arbetsterapi vilket innebär stora svårigheter att hantera vardagen och/ eller arbetet på önskvärt sätt.
Många personer med ADHD har svårt att ha ett fungerande vardags- och arbetsliv. Nyckeln till framgång är att kunna hantera sin aktivitetsförmåga – det gäller både vuxna och barn – något som arbetsterapeuter är experter på att utreda och behandla.
I flertalet tidningar och radioinslag har behandling för personer med ADHD diskuterats. Framför allt har medicinsk behandling belysts. Vi vill med denna artikel visa på ett annat perspektiv, nämligen aktivitetsperspektivet. Både som ett alternativ men också som ett komplement till den medicinska behandlingen. Läkemedel kan vara en förutsättning för att personer med koncentrationssvårigheter ska kunna ta till sig övrig behandling, men innebär inte automatiskt att personer med denna problematik får fungerande vardag och arbetsliv. Arbetsterapeuten fokuserar på att personer med funktionsnedsättningar ska få fungerande och meningsfull vardag…
Läs artikeln i sin helhet på Dagens Medicins hemsida.
Först och främst, hur är allt med dig?
– Allt är bra med mig, jag har häcken full, men av roliga projekt, just nu fokus på www.radioactiveorchestra.com. Sen har jag ett par olika förslag ute som jag tror mycket på. Om nåt av dem blir av så kommer världen få höra. Så bra är dem.
Vad roligt att höra! Men du, hur kommer det sig att du började arbeta med viral marknadsföring & vad är egentligen Kollektivet Livet?
– KL (Kollektivet Livet) är ett företag som bygger på kreativitet, dock i olika uttrycksformer, och kan vara allt från tavlor till videos, till kreativa strategier. På ett sätt kan man säga att vi är tre individer som delar på kontor och lön. Ett annat sätt och se på det är att vi jobbar tillsammans och på vårt sätt angriper problem eller ett uppdrag med helt andra vinklar än en ”Stureplans-byrå”. Vår erfarenhet och inte minst vårt nätverk gör oss annorlunda.
Kollektivet Livet: lite som acne fast inte lika smala byxor.
Du är sedan en tid tillbaka egen företagare men du arbetar ju inte enbart med ”viral spridning”. Berätta mer om de andra projekten som du sysselsätter dig med.
– Till exempel Radioactive Orchestra. Ett tvärvetenskapligt konstprojekt med pedagogiska motiv. Det består av, förutom jag själv, new media-artisten Kristofer Hagbard och musikproducenten Axel Boman. Vi ljudsätter joniserande strålning och hittar strukturer i kärnsfysiken som det går att sätta melodi på. Det har hittils resulterat i 100 000-tals besökare på sidan, 10 000-tals visningar på YouTube och två album (ett som kommer i början av november) som finns på både Spotify och iTunes. Vårt senaste och ett utav våra delmål är ett live-instrument som består av natrium-jod-detektor och tar in data live som vi sedan översätter direkt från Kev till Hertz.
I våras var det premiärvisning av filmen Jag har ADHD som du producerade på uppdrag av Riksförbundet Attention. Varför hoppade du på det uppdraget?
– Jag hoppade inte bara på, jag initierade faktiskt hela projektet! Jag har arbetat med barn och ungdomar i så gott som hela mitt liv och har mött många ungdomar som har en diagnos. Det jag märkte med tiden är att ungdomar som har en diagnos även ofta ofta har ett sämre självförtroende än de förtjänar. Det står i kontrast mot de olika kreatörer (konstnärer, musiker, grafiker, etc) som jag träffar i mitt dagliga arbete. Många har diagnoser (en del på papper en del inte) och den eller symtomen för en diagnos är många gånger nyckeln till deras framgång.
För att göra annorlunda måste man tänka annorlunda, det gör en ”icke-normal” människa. Att det faktum att du inte är ”normal-störd” kan vara en förutsättning för att sticka ut, och det är så man blir bäst.
Har du själv någon erfarenhet av ADHD eller andra NPF-diagnoser?
– Har nog erfarenhet av de flesta diagnoser. Mest genom mitt jobb men även bland mina vänner.
Hur är din syn på och din uppfattning om ADHD? Tror du att den skiljer sig från övriga svenskars syn på diagnosen?
– Tror att jag har mycket mer och bättre koll än ”medel-Svensson”. Men framför allt har jag en syn på olikheter som skiljer sig avsevärt från gemene man. Normalt är för mig totalt ointressant.
Vi behöver superlativ för att synas och åstadkomma storslagna grejer, man blir bäst genom att vara störst, snabbast, minst, mest skruvad eller ha torrast humor. Inte genom att vara lagom.
Vad skulle du säga är det absolut bästa med ADHD?
– Drivet! Hittar en människa med ADHD rätt gör denna ett jobb som i normala fall hade krävt flera personer. Det gäller inte för alla men en del som jag har träffat har det ”där”. Om samhället hade tagit till vara på det hade vi kunnat spara stora summor pengar (minskade utgifter till vård, terapi, etc) och samtidigt tjäna pengar (produktiviteten skulle öka). I slutändan handlar allt om att se människor för vilka de är och i vilka sammanhang som de passar bäst i snarare än att ha en mall för vad som är ”rätt” där många inte passar in.
Slutligen, är det något du vill hälsa alla läsare?
– Börja prata om er diagnos! Synliggör den på Facebook, bloggen och vid middagsbordet. Det är bara så man kan öka förståelsen och förbättra situationen för nästa generations ”damp-ungar”.
Riot!
Sitter och läser en artikel på Vetenskap & Miljö (Sveriges Radio) som handlar om vikten av bra behandling för barn med ADHD. Den amerikanska studien som journalisten utgår ifrån pekar bland annat på ”att män som har diagnostiserats med ADHD som barn blir sämre utbildade, mer socialt utsatta och har sämre ekonomi.”
Vilken väg väljer vi att gå?
En amerikansk studie pekar på att män som har diagnosticerats med ADHD som barn blir sämre utbildade, mer socialt utsatta och har sämre ekonomi.
Resultaten kommer från en 33 år lång studie där forskarna följt 135 män med ADHD-diagnos och jämfört med lika många som inte har någon diagnos. Till exempel så hoppade 33 % av gymnasiet jämfört med 4% för de utan diagnos och skillnaden i medianårsinkomst var nästan 300 000 kronor.
Skillnaderna mellan grupperna börjar redan under tonåren och följer enligt forskarnas resultat med under resten av livet. Forskarna själva säger i ett pressmeddelande att deras resultat trycker på vikten att följa barn med ADHD för kunna ge den bästa behandlingen.
Referens: Klein R. G, et al, Clinical and Functional Outcome of Childhood Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder 33 Years Later, Archives of General Psychiatry, Published online October 15, 2012. doi:10.1001/archgenpsychiatry.2012.271
Sveriges Radio, Vetenskap & Miljö