”Framtidens hälsa” – tillåt mig att vara skeptisk

Foto: sls.se

Imorgon startar Medicinska Riksstämman på Stockholmsmässan ute i Älvsjö. Fram till den 30:e november skall politiker, experter, doktorer, professorer med flera diskutera ”Framtidens hälsa”.

”Att arbeta för framtidens hälsa innebär att stödja människor i ansvaret för den egna hälsan, och att vara delaktig i beslut och planering av den egna vården. Vården ska inte bara bota, utan också förebygga hälsoproblem innan de leder till sjukdomar och skador. Med årets tema vill vi stimulera till samtal och lärande med ett brett anslag som belyser såväl lokala som globala perspektiv. Tillsammans kan vi utveckla en bättre sjukvård och höja livskvaliteten för dagens och morgondagens patienter. Genom kunskap och dialog utvecklar vi vården tillsammans.”

Ovan citat går att läsa på riksstämmans hemsida och det låter bra, det gör det ju onekligen. Men jag och många andra med adhd-diagnos har läst, hört och blivit matade med positiva nyheter, storslagna löften och en rad åtgärder för en bättre hälsa. För var man/ kvinnas bättre hälsa och inte minst allas rätt till en fullgod och likvärdig hälsa.

Sen går tiden. Timmarna, dagarna, veckorna, månaderna och åren försvinner utan några egentliga resultat. Utan att ”Framtidens hälsa” är garanterad.

Jag vet att vi har en av världens främsta sjukvård, som dessutom är gratis. Jag är mycket medveten om det men jag kommer samtidigt aldrig vara nöjd för den sakens skull. Inte så länge det finns brister och saker att förbättra. Inte så länge människor ska behöva vänta i månader och/ eller år på att få möjligheten till att göra en adhd-utredning. Inte så länge kunskapen om adhd bland människor består av fördomar, sarkasm och en ovilja att lära sig mer om diagnosen.

———

”Tillsammans kan vi utveckla en bättre sjukvård och höja livskvaliteten för dagens och morgondagens patienter. Genom kunskap och dialog utvecklar vi vården tillsammans.”

Det låter så himla bra, att vi tillsammans ska utveckla vården genom kunskap och dialog för att på så sätt höja livskvaliteten för dagens och morgondagens patienter. Mer än gärna, det är ju precis detta jag predikar om!

Men jag är skeptisk. Jag är det av den enkla anledningen att verkligheten är ljusår ifrån de fina orden som beskriver ”Framtidens hälsa”. Jag är skeptisk eftersom att människor i alla åldrar än idag inte talar om båda sidorna med adhd, det positiva och det negativa, och att synen på diagnosen är direkt skrämmande.

Ingen skulle bli gladare än jag om de kommande åren visar att min skepticism var obefogad & onödig. Jag hoppas innerligt att så blir fallet.

Läs mer

Bristande tillgänglighet från psykiatrin

Örebro Slott

ADHD är ett ämne som engagerar, intresserar och provocerar många människor, av en rad olika anledningar. En del tycks störa sig på den uppmärksamhet diagnosen får i media medan andra stör sig på mer väsentliga saker, som exempelvis bristen på resurser & de långa väntetiderna som råder runt om i landet.

Nu senast kritiseras psykiatrin i Örebro för dess tillgänglighet då en ADHD-diagnostiserad man fick vänta i flera månader på att träffa läkare och få ny medicin utskriven.

Lyssna på Sveriges Radios inslag och läs originalartikel här: Kritik mot tillgängligheten i psykiatrin i Örebro län


”När 22-årige Martin behövde ny medicin utskriven för sin ADHD, och missade sin läkartid, tog det flera månader innan han fick en ny möjlighet att träffa doktorn.

Martin är besviken på närpsykiatrin på Universitetetssjukhuset i Örebro, han menar att tillgängligheten är under all kritik.

-Den är förfärlig. Jag vill kunna komma kontakt med min läkare eller en sjuksköterska inom rimlig tid, men tyvärr kan man inte göra det, berättar Martin som egentligen heter något annat.

Sen flera år tar han medicinen Ritalin för att få struktur på sin vardag, och medicinen har varit till stor hjälp.

– Då funkar jag som en helt vanlig människa utan diagnos.

I somras försökte ha få sitt recept förnyat. Problemet var att han avbrutit sin behandling en kort period och inte heller kunde gå på den läkarundersökning som då behövdes. Att få en ny tid då var stört omöjligt, det var svårt att ens få kontakt. Martin reagerar starkt på bemanningen i psykiatrin.

– Det är ju jättedåligt, framför allt psykiatrin borde väl ha läkare och folk att ta av mer än någon annan avdelning, menar Martin.

Yvonne Danielsson är chefsöverläkare för bland annat närpsykiatrin. Hon blev under hösten själv uppringd av Martin och lyckades fixa en tid till honom. Men närpsykiatrin har idag alldeles för lite personal.

– Vi är så pass hårt pressade, vi har inte tomma tider, berättar Yvonne Danielsson.

Kanske blir tillgängligheten bättre om alla de underläkare som är under utbildning blir kvar i Örbero läns landsting, menar Yvonne Danielsson. Just nu håller man också på att placera unga vuxna i ett speciellt team som lyder under barnpsykiatrin för att ge dom bättre service.

– Vi är inte bemannade som BUP, och det är därför man tycker att man ska vänta tills man blir 25 innan kommer in i en organisation där mycket mer ansvar läggs på patienten.

– En så viktig avdelning inom landstinget som inte funkar – jag tycker det är skandal, säger Martin.”

Ovan text är kopierad från Sveriges Radio.

Läs mer

Jag hade varit död utan min familj

För en tid sen var jag och föreläste som en del utav ett företags två dagar långa konvent. Det var också där jag först kom i kontakt med Lili Öst (och Alexander Holmberg), två otroligt varma och inspirerande personer, vilket även var starten till dagens gästinlägg på den förstnämndas blogg.

Här kan du läsa inlägget i sin helhet: Veckans gästblogg – Jojje skriver om ”Underbara adhd”


”När jag växte upp var jag en jobbig unge och hade min första kontakt med en psykolog redan på dagis. Först som 25-åring fick jag diagnosen adhd, och förklaringen till känslan av utanförskap, ilska och mitt destruktiva beteende. Jag hade varit död eller suttit i fängelse om det inte varit för min familj.

Adhd är ett ämne som angår många och genom Underbara adhd vill jag försöka bidra till att kunskapen, förståelsen och acceptansen för diagnosen ökas. Att (över) leva med en adhd-diagnos beskriver en livsresa, min livsresa, och vardag som dominerats av rädsla, ensamhet, missförstånd och frustration, trots en mycket kärleksfull och varm uppväxt. Till en fortfarande rädd, 26-årig, framgångsrik man, som tack vare fastställandet av en diagnos börjat se ljust på framtiden…”

Ur ”Jojje skriver om Underbara adhd”

Läs mer

”Risk att ADHD-diagnos ställs på fel grund”

”Sedan många år tillbaka har det varit ett axiom att alla barn har samma förutsättningar för att klara en teoretisk utbildning. Detta är inte sant. En viss andel barn har inte de förutsättningarna och kommer till korta redan i grundskolans högstadium.”

Det skriver Harriet Maler, barnläkare vid bl.a. Astrid Lindgrens barnsjukhus, i ett debattinlägg på Läkartidningens hemsida och slår samtidigt ett slag för att ompröva dagens praktiska utbildningar och höja deras status.

Läs artikeln i sin helhet här

Läs mer

Svensk studie: Färre brott när adhd-vuxna fick medicin

Karolinska Institutet i framtiden? Foto: worldarchitectnews.com

Sitter och läser frukten av en ny stor svensk studie som visar att vuxna med adhd begår färre brott när de får medicin. Resultatet från Karolinska Institutets studie, som omfattar över 25 000 personer med adhd som har följts under fyra års tid, väckte både nationella och internationella mediers intresse där bland annat BBC, NY Times och FOX News rapporterar kring nyheten.

Personligen publicerar jag nedan en kopierad artikel från SvD.se. Otroligt läsvärd så läs, läs och läs :)! Ursprunglig artikel hittar ni här

 

Vuxna med adhd begår färre brott när de får medicin, enligt en ny stor svensk studie. Nu vill forskare att den minskade risken för brottslighet tas med i bedömningen om medicinering. Men tidigare kriminella med tillståndet tycker att man överdriver läkemedlens betydelse.

Christer Karlsson var i femårsåldern när han fick diagnosen adhd. Efter att ha fått sin medicin bortplockad började han 13 år gammal missbruka amfetamin. I dag är han förbundsordförande för Kriminellas revansch i samhället, Kris.

– Jag självmedicinerade i 30 år. Det handlar inte om preparaten utan om att ändra sin livsstil, säger han om den nya studien från Karolinska institutet, som visar att brottsligheten hos vuxna personer med adhd sjunker kraftigt när de får läkemedelsbehandling.

Studien omfattar över 25 000 personer med adhd som via olika befolkningsregister följts under fyra års tid, och publiceras i den vetenskapliga tidskriften New England Journal of Medicine.

– Det är känt att personer med adhd har en ökad risk för att hamna i kriminalitet och att läkemedelsbehandling har en positiv effekt på kärnsymptom som impulsivitet och koncentrationssvårigheter, men det har varit oklart hur läkemedelsbehandling påverkar brottsrisken, förklarar Henrik Larsson, docent vid Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, och en av forskarna bakom studien.

Under perioder med läkemedel sjönk brottsligheten med 32 procent jämfört med perioder utan medicinering.

– Vi tycker att resultaten gör att man bör överväga läkemedelsbehandling för unga vuxna med adhd som är i riskzonen för brottslighet, säger Henrik Larsson, samtidigt som han understryker att man alltid måste väga fördelar mot nackdelar.

Forskarna vill nu gå vidare och se om det finns särskilt kritiska perioder när man bör sätta in behandling, exempelvis vid frigivning, samt undersöka om det finns en koppling till drogberoende.

Kristoffer Johansson, förbundsordförande för Unga Kris, har diagnosen adhd och ett kriminellt förflutet. För honom blev vändpunkten när han fick behandling för sitt missbruk och brottsliga beteende. Han tycker att man ibland överdriver läkemedlens betydelse.

– I mitt fall är det inte medicinen som gjort att jag inte återfallit i kriminalitet, även om det kanske hjälpte till att stävja det impulsiva beteendet. Tar jag en tablett så försvinner ju inte mitt kriminella tankemönster, det måste jag jobba med mig själv för att bryta.

Kristoffer Johansson menar att en risk med att ge centralstimulerande medel till en tidigare missbrukare är ett man får igång beroendet igen. Johan Doverland, styrelseledamot i Unga Kris, håller med.

– Det låter som en väldigt enkel och kortsiktig lösning på problemet.

Läs mer

”Dyslexi och adhd kan bli nyckeln till framgång”

Igår läste jag en artikel på skolvarlden.se som jag hade tänkt blogga om. Det var innan jag läste om en överläkare och specialist inom psykologi som ifrågasatte så gott som samtliga adhd-diagnoser bland vuxna.

Hur som helst. Artikeln från Skolvärlden var det. ”Dyslexi och adhd kan bli nyckeln till framgång” tar upp två eldsjälar som föreläser och sprider kunskap om hur viktigt det är att man tar tillvara på sin särbegåvningar. Och hur det kan leda till otrolig framgång. Det glädjer mig jättemycket att se och läsa andra som engagerar sig för att förändra bilden på diagnoser till det positiva och belysa de goda egenskaperna som döljer sig bakom fasaden.

Tycker såklart att det är extra roligt att läsa sånt här då även jag, som de flesta redan vet, och mitt engagemang syftar till att just öka kunskapen kring adhd i allmänhet och dess positiva sidor i synnerhet.

Nedan text är rakt kopierad från skolvarlden.se. Ursprunglig artikel kan ni läsa här.

Mikael Muhr rullar in i skolmatsalen på skateboard framför lärarna som samlats till tonerna av Erik Winqvists saxofon. En har adhd och den andre dyslexi – två vanliga diagnoser i skolan. Nu föreläser de om hur lärare kan bli bättre på att förstå och ta hand om elevers särbegåvningar.

Erik Winqvist och Mikael Muhr turnerar landet runt med projektet och föreläsningen ”Udda = Bra”. Vanligtvis har de lärare i publiken, men på senare tid har de även besökt fängelser eftersom många intagna har bokstavsdiagnoser och dyslexi.

– Vårt huvudsakliga budskap är att det är jätteviktigt att utveckla sina begåvningar istället för att kompensera för sina brister. Alla människor har särbegåvningar som man lär sig tidigt att dölja för att inte sticka ut. Senare märker man att de är viktiga tillgångar i livet, men vi med dyslexi och adhd kan inte gömma våra särbegåvningar under skoltiden, säger Erik Winqvist, företagsledaren som blev författare och artist.

Den här gången möter han och Mikael Muhr personalen på Enskede gårds gymnasium, en skola som brottas med stora utmaningar. Sedan i höstas erbjuder gymnasiet bara introduktionsprogram för elever som inte klarat av grundskolan med godkända betyg. Många av dem är under utredning eller har bekräftade diagnoser som kräver anpassad undervisning. Nästan en tredjedel av eleverna har varit i Sverige mindre än två år.

– Jag vill att vi ska veta varför vi gör som vi gör och hur vi kan möta varje elev som människa. Jag tyckte det var roligt med ”Udda = Bra” eftersom de vänder på perspektivet. Många teorier bygger delvis på att se människors styrkor, men ”Udda = Bra” fokuserar bara på det, säger Jennie Rosengren, rektor på skolan sedan tre år.

Udda Bra kom till för ett par år sedan efter att Mikael Muhr såg Erik Winqvist berätta om sin nya bok ”Mina bästa sidor är ordblinda” i morgonsoffan på tv.

– Jag kände ett sådant engagemang och passion så jag ringde honom för att jag också ville göra något liknande, men om min adhd. Min begåvning blev ett bra komplement till hans sakliga erfarenhet. Vi satte ihop vår första föreläsning som vi höll för tio rektorer, berättar Mikael Muhr.

Exakt hur många barn och ungdomar som har dyslexi och adhd är svårt att fastställa, men enligt Erik Winqvist handlar det om ett spann på mellan en tjugondel och en femtedel av landets elever för var och en av diagnoserna. Klart är i alla fall att de här barnen kräver viss anpassning av undervisningen.

– Skolan går mycket ut på att elever ska lära sig att kompensera för sina brister, men jag tror inte på det. Varje särbegåvning går att göra till ett funktionshinder, men det går också att göra det till en framgångsfaktor. Skolan kramar ihjäl de här eleverna istället för att hjälpa dem att utveckla det som de är bra på. Det är orättvist att behandla alla lika, säger Erik Winqvist.

Han och Mikael Muhr har plöjt forskningsrapporter och använt sina egna erfarenheter för att sammanställa två listor över särbegåvningar kopplade till dyslexi och adhd och ett antal råd på vägen för pedagoger.

– Genom att förstärka de här barnens särbegåvningar slipper man ha ungar som bråkar och slåss utan får istället barn som mår bra och utvecklas. Kort och gott handlar det om att respektera elever med adhd som de är och om att stärka dyslektikers självförtroende, säger Erik Winqvist.

Dyslektiker är ofta kreativa, envisa och målinriktade. De lär sig i ett ojämnt tempo och verkar mer ostrukturerade än vad resultatet visar. De läser långsamt och använder association som inlärningsmetod eftersom de ofta har ett mer begränsat arbetsminne.

– Ett dyslektiskt barn tycker om att se och gräva sig in i saker från flera håll, säger han.

Barn med adhd har ofta lätt för att koncentrera sig och njuter av att arbeta hårt, men de styrs inte av mål utan av känslor och passion. De är ”streetsmarta”, vilket innebär att de ofta gör saker som inte är förväntade och löser problem utan att behöva lära sig logiken bakom. De lever i nuet och förutser sällan konsekvenser.

– Den energi som vi med adhd har måste vinklas mot något vi brinner för, annars blir det kaos. Vi sitter still och kommer i tid så länge vi respekterar oss själva och våra begåvningar. Det handlar inte om något vi behöver lära oss utan att tillåta hur vi är, säger Mikael Muhr.

Erik Winqvist fyller i:

– På det sättet kan vi bli högpresterande istället för att vi ska bli utslagna eller fängelsekunder.

Värt att tänka på – ADHD

Försök inte att förändra barn och ungdomar med adhd utan lär dem att respektera sig själva och att vara precis som de är. Uppmuntra gärna deras särbegåvningar.

Ett barn med adhd är ofta:

• ”Streetsmart”, det vill säga gör saker som inte är förväntade och löser problem utan att behöva lära sig logiken bakom.

• Aktivt, fokuserat och njuter av att arbeta.

• Styrs inte av mål utan av känslor och intuition.

• Planerar och förutser inte konsekvenserna av sitt handlande.

• Lär sig av det som går rätt, men inte av det som går fel.

• Lever i nuet och ”knarkar” drömmar.

• Bra på att vara närvarande vid samtal med andra och identifierar sig ofta och lätt.

Läs mer

Överläkare ifrågasätter majoriteten adhd-diagnoser hos vuxna

Läste precis ”ADHD-diagnos: sällan lyckat på vuxna” på sjukhuslakaren.se och har nog aldrig någonsin läst något liknande. Författarinnan, Carina Hellström, åsikter är många och milt sagt kontroversiella samt väldigt provocerande för många. Underbara adhd förmedlar endast denna nyhet och delar nödvändigtvis inte uttryckta åsikter och synpunkter.

Läs och bedöm själva. Nedan är direkt kopierat från sjukhuslakaren.se och ursprunglig artikel hittar ni här

ADHD är en överskattad orsak till koncentrationsstörningar och rastlöshet hos vuxna.

Jag påstår nu att de flesta vuxna som har fått en ADHD-diagnos, därmed fått en felaktig förklaring till sin symtombild. Eftersom det inte finns någon diagnosmarkör och för att faktorer i uppväxt och vuxenliv tenderar att ge långvarig stress hos individen – så går det oftast inte att med säkerhet påstå att ett ADHD-liknande beteende är orsakat av ett medfött funktionshinder.

Barndomsanamnesen är med nödvändighet oftast osäker och utfallet blir en tolkningsfråga. Symtom i barndomen behöver, trots ”propagandan” heller inte innebära att symtom kvarstår i vuxen ålder. Även somatisk- och psykiatrisk sjukdomsanamnes och hereditet kan ha stora brister med ökade risker som följd. En äldre person bör man alltid betrakta som en riskpatient, både för diagnosen och behandlingen.

Vissa stressfaktorer som individen utsätts för genom livet, spelar en viktig roll för symtomutveckling även för personer utan ett medfött neuropsykiatriskt funktionshinder. Erfarenheter, genetisk sårbarhet, och (sub)kulturellt betingade beteenden ger sammantaget oftast en bättre förklaring till långvarig oro, sömnstörningar, trötthet, rastlöshet, kognitiva störningar och beteendestörningar.

Kronisk stress kan ha många orsaker såsom känslomässiga umbäranden i barndomen, svåra förluster, mobbning, upplevda misslyckanden, ekonomisk otrygghet, sjukdom eller missbruk, etcetera. Stress ökar frisättning av cortisol som hämmar cellnybildningen i hippocampus, vilket innebär att läkning och återhämtning uteblir vid kroniska tillstånd. Ångest och depression kvarstår då med hela sin symtombild. Även om det ser ut som ADHD så är det inte det. Tillståndet behandlas då bäst med antidepressiv medicinering som återställer hippocampus volym – inte med amfetaminanalogt läkemedel som ökar stressnivån! Visserligen är dessa preparat stämningshöjande och uppiggande och maskerar enkelt en depression, men det är ju inte indikationen, eller hur?

Det finns en allmän uppfattning inom psykiatrin att en depression hos en nydiagnosticerad ADHD-patient ska behandlas med centralstimulantia, inte antidepressiva. Man tar för givet att depressionen är sekunder till alla misslyckanden i livet och att centralstimulantian skapar framgångar som läker depressionen.

Även om det skulle råka var så, behöver depressionen behandlas innan man gör utredningen – inte begå misstaget att utreda en deprimerad patient och tolka dess depressiva symtom och kognitiva störningar som ADHD, eller till och med Aspergers syndrom! Och sedan maskera depressionen med centralstimulantia, utan att förstå vad man gör! Detta sker alltför ofta och fördröjer en adekvat depressionsbehandling. Missbruk och ångestsjukdomar tolkas fortfarande ofta som neuropsykiatri.

Fortfarande förekommer också inom verksamheten, uppfattningen att en upplevd positiv effekt av metylfenidat eller amfetamin är diagnostiskt för ADHD. Konstigt att man inte vet att preparaten verkar uppiggande även på personer som inte lider av ADHD, vilket många utanför vården, inte minst missbrukare och studenter känner väl till!

Metylfenidat kan nu misstänkas orsaka betydligt svårare biverkningar än många kunnat föreställa sig. Fem fall av allvarlig hjärtsvikt, troligen orsakat av preparatet, har behandlats på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Fallbeskrivningar presenteras i artikeln ”Livshotande hjärtsvikt av ADHD-medicinering”av kardiologerna G. Wikström, P Kvidal, E Hagström i Läkartidningen, nr 45.

Denna belyser med pinsam tydlighet psykiatrins allvarliga brister! Vi gör inte det vi ska, tar oss inte själva på allvar och struntar i vårt massiva ansvar och krav på noggrannhet både i diagnostik och somatisk utredning och behandling.

Jag är faktiskt chockad över fall 2! En 70-årig kvinnlig missbrukare som av sin psykiater inte bara har tillåtits att dricka en flaska vin dagligen, utan dessutom fått Metamina utskrivet! Det kan inte finnas ett enda rätt i denna handläggning – det finns inget att skylla på! Men jag ser det som den yttersta konsekvensen av pågående massproduktion av ADHD-patienter, i kombination med psykiatrins nedrustning.

Jag hoppas att den neuropsykiatriska hysterin som urholkar alla resurser, snart har lagt sig, enligt mottot: Rätt diagnos till rätt patient!

Läs mer

Spänn fast dig – jag glömde medicinen!

Det här med att medicinera eller inte medicinera adhd debatteras och diskuteras flitigt runt om i landet. En del påstår att den är direkt farlig, andra att den missbrukas samtidigt som en del människor med adhd väljer att helt avstå från den.

Personligen skriker jag varken bu eller bä och lägger inga som helst värderingar i det sistnämnda. Alla människor som har adhd behöver inte medicin och alla mår inte bättre av den. Så länge den berörda individen mår bra och är lycklig spelar det för mig ingen roll om han/ hon medicinerar eller inte.

För mig fyller medicinen minst sagt en funktion för tillfället något som jag, och inte minst familjen, blev påmind om i helgen då jag missade att ta den. Det ledde till en hyperaktiv lördag utan dess like där samtliga i familjen, förutom storasyster som inte var närvarande, fick sig ”en omgång”. Svårt att förklara men tänk er någon som är en riktig ”pain in the ass” gånger tusen, hela dagen. Avslutade dessutom lördagsdygnet med ett klassiskt impulsköp i form av en kostym, ett par skor, en ny tröja och ett bälte. Något som eventuellt inte har med den uteblivna medicinen att göra men ändå.

när jag träffade mamma i söndags, och hon frågade om jag hade glömt ta medicinen på lördagen, blev både hon och jag varse om hur viktig den faktiskt kan vara…

Läs mer

Studenter med NPF har rätt till stöd under studietiden

Människor med en NPF-diagnos har rätt till stöd under studietiden i form av personligt stöd, språkstöd, anteckningsstöd och anpassning av undervisning och examination. Det skriver ergo.nu i artikeln ”Tyst om funktionsnedsättning” som publicerades tidigare i veckan. Nedan kan ni läsa en rakt kopierad version, ursprunglig artikel kan ni läsa här.

Studenter med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, NPF, som till exempel ADHD, dyslexi och tvångssyndrom, har rätt till stöd under studietiden. Men många studenter vet inte om det. Ett problem som diskuterades under tisdagens jämlikhetsseminarium.

– Det är tyst om funktionsnedsättningar överlag. Men om NPF är det nästan knäpptyst, säger Aino Gröndahl, jämlikhetsansvarig vid Uppsala studentkår.

Syftet med måndagens jämlikhetsseminarium på Engelska parken var därför att informera och öka kunskapen om det som kallas för dolda funktionsnedsättningar.

– För oss handlar det om att synliggöra och öka medvetenheten om att det faktiskt existerar. Många studenter vet inte att de kan vända sig till mig och att NPF omfattas av diskrimineringslagen, säger Aino Gröndahl.

Malena Ranch, projektledare på riksförbundet Attention- intresseorganisation för människor med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, deltog i seminariet.
Hon visar en bild föreställande ett dussintal moln. Varje moln representerar en dold funktionsnedsättning, däribland ADHD, Tourettes syndrom och tvångssyndrom.

– Som ni ser överlappar molnen varandra, precis som det är vanligt att de olika funktionsnedsättningarna går in i varandra, säger Malena Ranch.

Hon påpekar att även de med NPF klarar av arbeten som kräver högskoleutbildning. Problemet ligger i att de på grund av sin funktionsnedsättning inte alltid klarar av studierna.

Aino Gröndahl har kommit i kontakt med flera studenter med NPF vars studier blivit lidande.

– Du kanske har tvångstankar och måste resa dig var tionde minut under tentan. För det ska du kunna få stöd och anpassad tentamen, men det kräver att man får en diagnos och intyg som sedan går via lärare och kursansvariga.

Som student har du rätt till stöd förutsatt du alltså kan visa ett intyg på funktionsnedsättningen.
För många kan det dock ta flera år, en hel studietid, att få en diagnos.

En handfull personer deltog i seminariet, de flesta studiebevakare. Emma Jidhamre, studiebevakare vid teologiska fakulteten, möter ofta studenter med en dold funktionsnedsättning.

– NPF är mitt största arbete just nu. Det är därför jag är här, för att jag ska kunna veta vart jag kan vända mig med funderingar och frågor, säger hon.

– Mycket ligger på oss studiebevakare och även kåren att informera om att vi finns till för dem som behöver hjälp att söka stöd.

Enligt Malena Ranch kan enkla lösningar göra en stor skillnad.

– Vi kan komma jättelångt bara med en ökad kunskap och medvetenhet. Det kan handla om att se över formen på undervisning och tentor. Men framför allt tydliggöra och informera om det stöd som faktiskt redan finns.

 

Läs mer

Bloggande förskolechef får skadestånd

I slutet av augusti skrev jag ett inlägg om en förskolechef som hade fått sparken – för att hon bloggade om sin ADHD. Jag, och många med mig, blev ordentligt irriterad, ledsen, besviken och inte minst upprörd.

Idag skriver lag-avtal.se att förskolechefen har förlikats med sin arbetsgivare och fått fem månadslöner som skadestånd. Det är betydligt mindre än de 150 000 kr i allmänt skadestånd och 200 000 kr i diskrimineringsersättning som det yrkats på i stämningsansökan till Arbetsdomstolen.

Oavsett ersättning ser jag detta som något otroligt positivt. Det är inte bara en seger för den drabbade personen utan även en markering till arbetsgivare och samhället i stort att människor med NPF också har rättigheter. Till och med samma rättigheter som ”normala” människor, tro’t eller ej!

Läs artikeln i sin helhet här!

Läs mer