Övrigt

Hjälpmedel från stenåldern – till vilken hjälp?

Underbara ADHD 6 kommentarer

Idag förfogar kommuner och landsting över hjälpmedel som på olika sätt syftar till att underlätta vardagen för oss med adhd. Eftersom att jag själv aldrig blivit erbjuden några sådana hjälpmedel tog jag saken i egna händer och kollade upp vad jag går miste om.

Min djupdykning tar mig två år tillbaka i tiden och börjar i ett forum på Vårdguiden där en person frågar:

Jag undrar om vilka hjälpmedel man kan få, och har rätt till, när man som vuxen har diagnos ADHD. Min främsta tanke går till de hjälpmedel som skall stötta kring struktur på vardag samt hjälpmedel för att vakna – normalklocka fungerar inte. Finns alternativ?

I det långa svaret går det bland annat att läsa följande:

I Stockholms läns landstings Hjälpmedelsguiden finns beskrivet vilka hjälpmedel som en person kan få via landstinget. I den finns ett avsnitt om kognitiva hjälpmedel för tidsuppfattning, planering och strukturering. Där står om fickbandspelare, elektroniska almanackor, bildstöd och tidshjälpmedel.

Trots att jag inte har någon erfarenhet av dessa känner jag mig skarpt skeptisk till dagens utbud av hjälpmedel. De känns både opraktiska och omoderna, ja rent ut sagt föråldrade och inte alls tilltalande.

Det slog mig att jag kanske hade gått händelserna i förväg och dragit alldeles för snabba slutsatser så jag tog mig en titt på Hjälpmedelsinstitutets hemsida. Klickade mig vidare till hjälpmedelstorget och vips så var jag tillbaka på stenåldern. Så kändes det.

Temperatur_hi.se
Timer_hi.se
Ovan ser vi bland annat Time-Timer CD-rom som enkelt installeras på datorn och fungerar som en vanlig timer. Frågan jag ställer mig är hur Time-Timer skall installeras på de moderna datorer som inte har en CD-läsare?

Min personliga favorit bland alla hjälpmedel måste ändå vara Smartswipe. Denna återfinns under ”ekonomi” och tillåter användarna att enkelt betala över internet, utan att behöva knappa in siffror och datum. Det enda man behöver göra är att dra sitt kort genom en läsare och vips så har man betalat. Känns verkligen superrätt för mig/ oss med adhd och noll impulskontroll (ironisk gånger tusen)!

Smartswipe_hi.se
Avslutningsvis ska det sägas att hjälpmedelstorgets utbud idag har fått tillökning av ett par nya datorprogram, appar och produkter. Jag vill även poängtera att ovan text på intet sätt syftar till att nedvärdera eller förminska de människor som idag använder och blir hjälpta av dessa produkter. Mitt syfte med det här inlägget är att väcka/ trigga en debatt om kvaliteten på de hjälpmedel som finns att tillgå idag vilket förhoppningsvis resulterar i en rad förbättringar och moderniseringar.

Läs mer

Varannan arbetsplats jobbar inte förbyggande mot psykisk ohälsa

Underbara ADHD

hjc3a4rnkoll-tileI en undersökning som kampanjen Hjärnkoll gjort svarade 47 procent det inte förekommer ett förebyggande arbete mot psykisk ohälsa på deras arbetsplats. Trots att just det är den vanligaste orsaken till sjukskrivningar.

Här kan du läsa hela studien från Hjärnkoll

Nedan artikel, ”Var tredje mår psykiskt dåligt av krav på jobbet”, är direkt kopierad från hjarnkoll.se.

Var tredje person upplever att deras psykiska hälsa påverkas negativt av prestationskraven på deras arbetsplats. Var fjärde känner sig inte delaktig i beslut som fattas på jobbet. Men där man förebygger psykisk ohälsa och främjar ett öppet samtalsklimat är det fler som mår bra och känner sig delaktiga, samtidigt som tåligheten för höga prestationskrav ökar. Detta visar en ny undersökning från kampanjen Hjärnkoll.

Undersökningen, som omfattar över 1000 tjänstemän, visar att var fjärde person har egen erfarenhet av psykisk ohälsa. Den avslöjar även att 32 procent mår psykiskt dåligt av höga prestationskrav i arbetet och att 27 procent inte känner sig delaktiga i beslut som fattas på jobbet. Men på arbetsplatser med ett förebyggande arbete mot psykisk ohälsa minskar andelen medarbetare som mår dåligt av prestationskrav med en tredjedel, till 22 procent; och de som inte känner sig delaktiga med två tredjedelar, till nio procent. Liknande positiva effekter syns på de arbetsplatser där medarbetare upplever att det råder ett klimat som gör att man fritt kan säga vad man tycker.

– Arbetsgivare behöver engagera sig mer för att motverka att psykisk ohälsa uppstår. Man behöver även sätta stopp för tisslet och tasslet på arbetsplatser och istället prata öppet om våra psykiska olikheter, säger Rickard Bracken, projektledare på Hjärnkoll.

Fler resultat

  • 47 procent av de svarande i undersökningen anger att förebyggande arbete kring psykisk ohälsa inte förekommer på arbetsplatsen, trots att det är den vanligaste orsaken till sjukskrivningar.

  • De som upplever att det råder ett fritt klimat på arbetsplatsen (vilket är en viktig friskfaktor i arbetslivet) ökar från 67 procent till 84 procent om det förekommer ett förebyggande arbete.

Läs mer

Konferensen om inflytande & medverkan webbsänds

Underbara ADHD

gdl-stay-tuned-picBild: developers.google.com

Imorgon, den 30 januari, arrangerar NSPH och Sveriges Kommuner och landsting (SKL) konferensen ”Inflytande och medverkan – Tillsammans för kvalitet och verksamhetsutveckling” i Stockholm. Konferensen är tyvärr fullsatt men kommer att kunna följas via NSPH direktsända webb-tv och i efterhand via SKL:s webbsändningsarkiv.

Här hittar du ytterligare information om konferensen

Här kommer konferensen sändas live

Se konferensen i efterhand via SKL:s arkiv

Läs mer

Adhd i arbetslivet – så undviker du onödiga missförstånd

Underbara ADHD 2 kommentarer

Världen idag publicerade nyligen ett reportage om undersköterskan Henric Rothlin vars ADHD orsakat en hel del missförstånd mellan honom och hans f.d. arbetsgivare. Enligt Henric är den främsta orsaken till dessa onödiga meningsskiljaktigheter mellan arbetsgivare och anställd den rådande okunskapen kring adhd. Som exempel nämner han sin förra chef som inte förmådde att/ inte ville förstå att det enda som behövdes för att underlätta Henrics arbetssituation var tydligare kommunikation.

Tycker det är fantastiskt starkt, modigt och beundransvärt av Henric att öppet dela sina egna erfarenheter, både bra och dåliga. Det behövs! Läs artikeln ”Han är undersköterska med adhd” på varldenidag.se

 

VÄRT ATT TÄNKA PÅ SOM ARBETSGIVARE
* Se personen bakom diagnosen.
Det är en medmänniska du har framför dig!

* Läs på om adhd.
Du behöver inte bli expert utan kommer långt med ett hum och en generell förståelse för vad diagnosen innebär.

* Samtala med den anställde.
För att ta reda på och höra när hans/hennes adhd kan visa sig till vardags.

* Våga vara flexibel.
Det finns samma möjligheter att nå önskat arbetsresultat – trots att vägen dit kan se lite annorlunda/olika ut. kan nå ett och samma arbetsresultat

* En tillgång på arbetsplatsen.
Många människor med adhd är mycket kreativa och har en oerhörd energi som får möjlighet att blomstra när de hamnar i rätt miljö.

Läs mer på Riksförbundet Attentions hemsida: attention-riks.se

Läs mer

Myndighet vill ompröva subventioner för adhd-läkemedel

Underbara ADHD 3 kommentarer

Follow your dreamsFoto: innebär omprövningen slutet på många vuxnas drömmar?

Tidigare i morse rapporterade Ekot att Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV) vill ompröva läkemedelssubventionen för de som får adhd-medicin i vuxen ålder. Myndigheten misstänker att dagens användning av medicinerna inte är kostnadseffektiv.

Nedan är kopierat från Sveriges radio, klicka här för originalartikel

– Det vi har kunnat konstatera är att det finns en väldigt stor användning, förenat med stora kostnader för vuxna med adhd, som är förknippade med de här läkemedlen. Det får oss att misstänka att användningen kanske inte är kostnadseffektiv, säger Jonas Lindblom medicinsk utredare på TLV.

Det är subventionen av den adhd-medicin som nyinsätts till vuxna, som TLV planerar att ompröva. Kostnaden för adhd-läkemedel till vuxna patienter uppgår i dag till nära en kvarts miljard kronor varje år, och det har väckt myndighetens uppmärksamhet. Men det är viktigt att understryka att det inte behöver bli någon ändring av subventionen, menar Jonas Lindblom.

– Nej det är inte alls säkert att det blir någon förändring, bara för att vi sätter igång en omprövning. Det får omprövningen utvisa, säger Jonas Lindblom.

Adhd-mediciner har varit godkända för barn sedan 2002, och sedan 2008 har även vuxenpsykiatriker kunnat skriva ut medicin till patienter som fått läkemedelsbehandling som barn. Men för nyinsättning till vuxna är adhd-mediciner inte godkända. Det finns inte tillräckliga belägg för medicinernas effekter.

– Vi vet att de här läkemedlen har biverkningar bland annat på hjärtat. Däremot är det mer osäkert vilken nytta det gör hos vuxna. Barn och ungdomars situation med adhd är annorlunda än hos vuxna. Plus att det hos vuxna också finns en risk för missbruk av de här läkemedlen. Problemet är att nu behandlar vi många, till en hög kostnad, utan att ta reda på om vi gör rätt, säger Mikael Hoffman, som är chef för Nätverket för läkemedelsepidemiologi.

Att en medicin skrivs ut till en patientgrupp utanför läkemedlets godkända användningsområde, så kallad off label förskrivning, är inte ovanligt i Sverige. Men att det sker i den här omfattningen är anmärkningsvärt, enligt både Socialstyrelsen och Läkemedelsverket. I dag är det runt 32 000 vuxna som använder adhd-läkemedel, en ökning på 584 procent sedan 2006.

Men på Attention, intresseorganisationen för människor med adhd, är man kritisk till att TLV nu vill ompröva subventionen.

– Den här prioriteringen att ge sig på adhd-medicin, den känns inte rätt för mig, säger Anki Sandberg som är Attentions ordförande.

Men är det rimligt att vuxna använder läkemedel i den här omfattningen utan att man har gjort tillräckliga studier för att påvisa nyttan?

– Jag tycker snarare att det är själva studierna som släpar efter, inte nyttan för patienterna, säger hon.

 

Läs mer

”Transportstyrelsens diskriminering hör inte hemma i en västerländsk demokrati”

Underbara ADHD 1 kommentar

Igår kväll publicerades en debattartikel i vilken Anna Kettner, generalsekreterare, fd trafiklandstingsråd, Anki Sandberg, ordf. Riksförbundet Attention, Eva Nordin-Olson, skolläkare, ordf. Autism och Aspergerförbundet och min föreläsarkollega Lotta Abrahamsson svarade på lokförarfallet tillika Transportstyrelsens fördomar.

Nedan text är rakt kopierad från SVT Debatt. Ursprunglig artikel kan ni läsa här

 

LOKFÖRARFALLET Utan vetenskapligt stöd plockar Transportstyrelsen bort en lokförare med över 20 års prickfri tjänst. Myndighetens agerande i fallet Torolf Jansson för tanken till en tid då staten tillmätte vissa individer större värde än andra. Skall alla med Aspergers, ADHD eller annan neuropsykiatrisk diagnos oroa sig för jobbet nu? undrar professor Christopher Gillberg med flera.

Glädjande nog beslutade kammarrätten i Sundsvall strax före julafton 2012 att lokföraren Torolf Jansson skulle få rätt att, på dispens, utöva sitt yrke. Något som Transportstyrelsen förnekat honom sedan 2010, efter en rutinmässig läkarbedömning för lokförare – orsaken var hans neuropsykiatriska diagnos, Aspergers syndrom (AS).

Torolf Jansson har haft AS i hela sitt liv, även om han inte fick diagnosen förrän 2008. Han är en erkänt erfaren och skicklig lokförare. Han har inte varit inblandad i några incidenter som kan hänföras till hans AS och inte heller i övrigt visat några tecken som skulle kunna inge oro för trafiksäkerheten. Det finns ingen forskning som visar att AS (eller behandlad ADHD) skulle medföra brister vid framförande av fordon.

Ändå har nu Transportstyrelsen lämnat in ett överklagande till Högsta förvaltningsdomstolen, i syfte att få ett prejudikat som säkerställer att diagnoserna Aspergers syndrom och ADHD blir direkta hinder för säkerhetsklassade arbeten i spårtrafik.

Samtidigt aviserar myndigheten en skärpning av sina föreskrifter, som inte medger någon som helst rättssäker individuell medicinsk prövning för personer med neuropsykiatriska diagnoser. Transportstyrelsen tillåter bara sina egna läkare att utföra de medicinska prövningarna för yrkeskategorin. Ett liknande förfarande ser vi även inom vissa andra yrkesområden.

Transportstyrelsen diskriminerar kategoriskt alla med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som mindre duglig arbetskraft, och tycks anse att ett sådant tillstånd, oavsett graden, är en säkerhetsrisk.

I själva verket förekommer exempelvis autism i många former och grader, från svåra funktionsnedsättningar till något som närmast kan beskrivas som en personlighetstyp. Vissa personer med AS torde, till och med, just på grund av sin personlighet, lämpa sig alldeles speciellt väl för uppdraget som lokförare. De negativa konsekvenser som Transportstyrelsens agerande kan få på arbetsmarknaden kan inte underskattas.

Transportstyrelsens agerande i fallet med Torolf Jansson är skrämmande och för tanken till en tid då man var van vid att staten tillmätte vissa individer ett större värde än andra. En generell och strukturell diskriminering.

Skall alla med diagnosen ADHD, eller alla med tics, eller alla med en diagnos överhuvudtaget, nu oroa sig? Måste den som vill bli lokförare undvika att gå till doktorn? Eller skall föräldrar inte låta sina barn undersökas, av rädsla att de skall stigmatiseras för livet?

När samhället i övrigt går framåt och man anstränger sig för att inte bedöma människor efter hudfärg, kön eller sexuell läggning, tar Transportstyrelsen ett rejält kliv bakåt och räknar ut en hel grupp människor. Man gör det på basen av något som vi som är insatta i neuropsykiatrisk problematik endast kan kalla fördomar.

Dessutom har Transportstyrelsen satt en så kort remisstid att berörda parter svårligen kan komma in med ett väl genomarbetat underlag. De medicinska experter man remitterar till är dessutom relativt okända i neuropsykiatriska sammanhang.

Enligt vår mening avspeglar Transportstyrelsens agerande inte en humanistisk människosyn. Än mindre hör det hemma i en västerländsk demokrati.

Vi säger det igen: detta – att man gör åtskillnad mellan olika människor, inte på grund av meriter eller kvaliteter utan på grund av sådant som kan hänföras till personens identitet – är diskriminering. Kan vi tillåta detta?

Vilka grupper står i så fall näst på tur? Och vilka andra yrken?

Christopher Gillberg, professor
Lotta Abrahamsson, utbildare, föreläsare (egen diagnos)
Ylva Ginsberg, specialist psykiatri
Svenny Kopp, specialist barnpsykiatri
Eva Nordin-Olson, skolläkare, ordf. Autism och Aspergerförbundet
Anki Sandberg, ordf. Riksförbundet Attention
Anna Kettner, generalsekreterare, fd trafiklandstingsråd (egen diagnos)

 

 

 

Läs mer

Tankar & reflektioner kring lokföraren som diskrimineras för sin NPF-diagnos

Underbara ADHD

Torolf Jansson-tileFoto: Torolf Jansson | blog.unicef.se

Som jag tidigare bloggat om pågår det just nu en intensiv debatt och diskussion kring vilka rättigheter vi med som lever med en NPF-diagnos egentligen har. Bakgrunden är Transportstyrelsen pågående & öppna diskriminering samt dess överklagande av Kammarrättens dom som slog fast att de gjort fel som sparkade Torolf, efter 50-år som lokförare, på grund av hans Asberger-diagnos.

När sånt här händer undrar jag om vi är tillbaka på 50-talet. Jag förstår och respekterar att det är en pågående process men ibland måste bara en politiker eller annan beslutsfattare ge sig in i debatten och markera hur fel Transportstyrelsen (i detta fall) har/ gör? Varför står de bredvid, knäpptysta och indirekt exkluderar en mängd intelligenta, lojala och exemplariska arbetstagare till följd av en NPF-diagnos?

Beror det på okunskap, brist på vilja och/ eller engagemang, oförmåga eller är det ren & skär nonchalans? Jag är rädd för att anledningen är en härlig kompott av samtliga nyss nämnda faktorer.. Annars hade ju Torolfs fall varit en nationell angelägenhet som diskuterats i både TV, radio, tidningar och diverse online-forum för längesen!

Vi lever i ett av världens modernaste länder och samhällen, där alla barn sägs ha rätt till en rättvis skolgång, där alla människor sägs vara lika mycket värda och där vi påstår oss värna om mänskliga rättigheter och blir förfärade över nationella & internationella incidenter där dessa inte respekteras.

Samtidigt pågår det kontinuerligt en rad övergrepp mot de mänskliga rättigheterna och FN:s barnkonvention i vårt eget land dagligen.

Jag tänker på alla de barn som lever med exempelvis ADHD och som inte får hjälp, som faktiskt inte har möjlighet till en rättvis skolgång och därmed inte har samma rätt till att välja/ påverka sin framtid. Tänker också på Torolf som prickfritt arbetet som lokförare i drygt 50 år och som nu fått sparken till följd av en Asberger-diagnos. En diagnos som jag snarare skulle se som en tillgång i just hans yrke men som Transportstyrelsen vare sig har eller vill ha kunskap kring.

Vi säger oss ha relativt god kunskap om ADHD och övriga NPF-diagnoser men i verkligheten kan en majoritet av folket inte berätta vad förkortningen står för. Än mindre är kunskapen om diagnosernas faktiska innebörd, dess möjligheter, utmaningar och vilken tillgång de kan vara med rätt förutsättningar.

Jag älskar Sverige och känner mig otroligt lyckligt lottad över att ha vuxit upp under så fina förhållanden. Men det som är bra kan alltid bli bättre.

Med risk för att låta tjatig så vill jag därför, och återigen, uppmana landets folkvalda politiker, beslutsfattare och makthavare inom näringslivet att tillsammans arbeta för en minskning och inte ökning av den rådande segregationen mellan landets ”normala” och ”icke normala”/ diagnostiserade medborgare. Dagens situation stjälper mer än den hjälper Sverige, landets och framför allt folkets vidare utveckling.

Människor som lever med en NPF-diagnos kryllar av unik, makalös, intressant, genuin, ärlig, osannolik, svårkontrollerad, impulsstyrd (ibland), annorlunda och en orädd vilja att ständigt lära sig nya saker/ få ny kunskap och därigenom ständigt utvecklas. Det är, enligt mig, något vi borde ta tillvara på och lära oss utav snarare än att fortsatt ignorera och blunda för allt som är ”annorlunda”

Avslutar med att sno en mening från Promoes vers (även om vi syftar på olika saker) i låten ”Tystas ner”, lyssna nedan: När ska folket vakna upp och sluta svansa?

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=vYS_eS593nY&w=853&h=480]

För vidare läsning rekommenderar jag min föreläsarkollega tillika väninna Lotta Abrahamsson som bloggat i ämnet och dessutom skrivit en debattartikel, vilken jag självklart skrivit under, som media förhoppningsvis snappar upp inom kort. Lottas blogg hittar ni här

Övriga hemsidor & artiklar
Transportstyrelsens hemsida hittar ni här
Läs även Lag & Avtals artikel ”Överklagar dom om lokförare med Asberger”
Här kan ni läsa mer om och se trailers på Unicefs dokumentärfilm ”Mitt liv som barn”: om barn i socialt utanförskap i Sverige
Följ senaste nytt i frågan genom google.se. Sök på ”Torolf Jansson”, ”lokförare med Asberger sparkas”, ”Transportstyrelsen diskriminerar lokförare med Asberger” och så vidare.

Läs mer