Googlade runt lite och stötte på en lång & trevlig artikel i Södra Dalarnas Tidningar från mitten av september där man visst var omnämnd. I artikeln ”Sjukhusets jubileum fortsätter med späckat höstprogram” beskrivs mitt besök i Säter som följer:
…Föreläsaren Georgios ”Jojje” Karpathakis kommer till Coriandergården den 10 oktober och berättar om sin adhd-diagnos under rubriken ”Underbara adhd – att (över)leva med en adhd-diagnos”… dt.se
KUL tycker jag, vad tycker ni :)?
Säter
Som en del av er säkert redan läst på min facebooksida åker jag till Säter och föreläser den 10 oktober i samband med Världsmentalhälsodagen som infaller 10 oktober varje år. Ska bli riktigt, riktigt roligt!
Här hittar ni ytterligare information kring mitt besök i Säter
Sollentuna
Nästa anhalt blir på ”hemmaplan”. Eller nja, det är i Sollentuna vilket är en grannkommun till mig för att vara helt korrekt. Den 20 oktober har jag fått äran att komma på besök och dela med mig att mina erfarenheter i samband med Sollentuna kommuns ”Må bra-dag” för anhöriga med fokus på friskvård. Hur roligt det ska bli kan jag inte beskriva med ord, känns helt enkelt fantastiskt!
Här hittar ni ytterligare information kring mitt besök i Sollentuna
Många undrar säkert vem jag är, vad jag gått igenom och varför jag driver Underbara adhd. För en del läsare som hängt med sedan starten blir detta lite utav en upprepning och för alla nytillkomna en snabb bakgrund kring vad Underbara adhd & vem Georgios Karpathakis är.
Underbara adhd föddes i maj tidigare i år och är frukten av Riksförbundet Attentions unga-vuxna projekt jagharadhd.se. Det var efter filmpremiären av ”Jag har ADHD” som jag bestämde mig för att göra något NU och rätt omgående startade bloggen. I takt med att jag gästade Sveriges Radio, Gomorron Sverige, intervjuades i Mitt i Täby & Danderyd samt satt i TV4 Nyhetsmorgon ploppade även facebooksida och Twitter upp. Mitt engagemang tog helt enkelt fart på riktigt. I samma veva beviljades jag även F-skattsedel och samarbetspartners tillkom.
Det finns många anledningar till mitt engagemang. En är min brokiga bakgrund med självskadebeteende både fysisk, ekonomiskt och psykiskt. En annan är det faktum att mina handlingar inte bara skadat mig själv utan även nära & kära, flickvänner och vänner, under en väldigt lång tid eftersom att jag fick min diagnos först när jag fyllt 25 år. En tredje stavas Georg Herlitz som producerade filmen ”Jag har ADHD” och som, tillsammans med Riksförbundet Attention, tidigt visade stort förtroende & förståelse för mig och min bakgrund. Kan inte säga det för många gånger men Georg har en väldigt speciell plats i mitt hjärta, trots att jag inte känt honom speciellt länge.
Vem är Georgios Karpathakis då?
Jag är idag en nykter man som under mina 26 år har upplevt saker vissa människor aldrig trodde var möjliga. Jag växte upp i en förort norr om Stockholm, i en familj där kärlek, omtanke, vördnad, respekt, öppenhet, tillit och närhet flödade. Jag har växt upp med en mamma som är helt magisk, kan faktiskt inte beskriva med ord hur bra hon är, systrar av guld och en styvfar som inte gör borde kallas något annat än pappa, en fantastisk man på alla sätt och vis.
[slideshow]
Nåja, vem är Georgios Karpathakis då och vad föreläser jag om? Jag låter texten från Medalgon beskriva:
Utmanande, provocerande, charmerande, aldrig en stund stilla. Mamma ständigt fylld av oro, lärare som lessnade, kompisar som tröttnade, alltid balanserande på yttersta gränsen vad omgivningen orkade med. En skolgång som havererar, en förlorad ungdomstid, ett ungt liv på väg utför.
– Vad hände? Tillsätt en haverikommission! var min tanke efter att ha hört Jojjes berättelse om sitt liv.
Georgios Karpathakis “Jojje” berättar scener ur sitt liv. Krisen slår till med full styrka. Livet är nära att förloras. Precis där vänder berättelsen och livet vänder uppåt och framåt. Han möter de som förstod och ”gjorde”.
Från haveri till ett bra liv.
I berättelsen möter vi hans ”grymma” mamma, och lärare, psykologer, läkare, kuratorer som inte såg och förstod och de som såg och förstod.Jojje vill engagera, diskutera och öka kunskapen om ADHD, samt vilka utmaningar och svårigheter det innebär. Han vill genom sin berättelse ge personer med koncentrationssvårigheter (med eller utan diagnos) och de professionella (pedagoger, psykologer) insyn och idéer om hur hinder kan undvikas eller underlättas. Han vill förändra en negativ syn om ADHD och inge mod och hopp ”kan jag, kan du!” (till alla med ADHD) och ”kunde de, kan vi” (till alla professionella).
Läste precis en mycket intressant artikel som forskning & framsteg (fof.se) nyligen publicerat. Den handlar kort och gott om en en isländsk studie som visar att tidig adhd-behandling faktiskt kan göra stor skillnad för barns resultat i skolan, speciellt i matematik som denna studie fokuserat på.
När jag snubblar över och läser studier & artiklar av detta slag börjar jag alltid fundera: ”Gud va bra att det finns något som faktiskt hjälper och ger barn med en ADHD-diagnos samma möjligheter att åstadkomma lika bra resultat i skolan som andra barn”.
Samtidigt (och i sedvanlig ordning) stannar knappast tankarna där flyger alltid iväg till massa annat för att sluta i en något skeptisk och oroande tanke: ”Om det nu finns hjälp att få i form av mediciner, varför felar vi då fortfarande och varför kommer artikel efter artikel, rapport efter rapport om barn & unga vuxna med NPF som ignoreras och inte alls får hjälp runt om i Sverige?”.
Förresten så ville jag bara dela lite roliga nyheter kring Underbara adhd :)! Samarbetet med Medalgon har redan givit resultat i form av två bekräftade föreläsningar inom den närmsta tiden samt att fler är på gång. Känns självklart fantastiskt roligt men jag kan fortfarande inte förstå att min bakgrund och mina erfarenheter kan intressera andra människor. Jag säger det med ett leende på läpparna och tror att jag känner så eftersom att det är ”vardag” för mig och något jag tvingats acceptera samt leva med. Kul som attans ska det bli i alla fall och extra roligt är det att folkvalda politiker kommer närvara på en av föreläsningarna.
Närmare 12 000 barn på Island, födda mellan 1994 och 1996, har fått centralstimulerande mediciner mot koncentrationsproblem och andra symtom på adhd. Precis som alla andra isländska barn genomgick de nationella prov både i fyran och i sjuan. Men till skillnad från de andra barnen lyckades de i genomsnitt sämre i årskurs sju, speciellt i matematik.
Fast hos de barn som började ta medicin inom ett år efter det första nationella provet blev försämringen mindre, enligt en rapport i tidskriften Pediatrics. Barn som väntade med medicinen i ytterligare ett år eller mer lyckades betydligt sämre.
– För barn som behöver medicinen verkar det vara en fördel att börja tidigt, säger Helga Zoëga, epidemiolog vid Mount Sinai school of medicine i USA och Islands universitet.
En viktig fråga gäller förstås hur många barn som verkligen behöver centralstimulerande läkemedel. På Island är andelen som blivit medicinerad nästan fem gånger högre än i Sverige.
Den nya studien handlar bara om läkemedel. På Island finns nästan inget annat stöd för de diagnosticerade barnen, enligt Helga Zoëga. Det är väl belagt att tabletterna skärper koncentrationen på kort sikt. Betydligt mindre är känt om de långsiktiga effekterna.
Satt precis och tänkte på hur mycket vänner, bekanta, familj och släkt ställer upp och stöttar mig på alla tänkbara sätt. Förutom de underbara människorna jag nyss nämnde är jag otroligt glad, och kan fortfarande knappt förstå att det är sant, över mitt nya samarbete med Medalgon Utbildning. Jag nyper mig fortfarande i armen för att se så att jag inte drömmer.
Som jag skrev tidigare i veckan har Oscar på Sivertzen Digital tagit fram logotyp och diverse material specifikt för Underbara adhd vilket jag uppskattar enormt mycket.
Jag stödjer det fantastiska ändamålet Underbara ADHD genom att ha designat deras nya logga. På Underbara ADHD informerar och föreläser alltid lika mysiga Jojje om hur det är att ha diagnosen men ändå göra sin grej fullt ut. Bakom projektet ligger även Riksförbundet Attention och Jagharadhd.se.
Keep it up som min Nike+ coach skulle ha sagt!
Sivertzen Digital, 23 augusti 2012
Jag förstår nog fortfarande inte riktigt vad det är som händer. Att jag och mina erfarenheter kan beröra och intressera välkända, seriösa & etablerade företag samt landsting, kommuner och beslutsfattare på hög nivå landet runt. Känns fantastiskt men det roligaste är att ”vanliga” medmänniskor, föräldrar samt barn & ungdomar intresserar sig för och uppskattar min berättelse. Det är det överlägset bästa med allting, det är ju er jag hoppas kunna hjälpa på något sätt.
Det tråkiga med all uppmärksamhet, dygnet runt jobb och en hektisk vardag är att ”vänner” försvinner eller inte förstår hur mycket energi samt kraft allt detta tar. Att de inte förstår engagemanget eller blir irriterade över det faktum att jag sällan har tid eller ork över till annat. Det kanske är egoistiskt av mig att tänka så men jag hade önskat att fler hade förstått och uppmuntrat mitt engagemang, det är något jag hade gjort för dom och det är något som jag tycker vänner ska göra. Alltid oavsett.
Ha en underbar lördagskväll!
Idag blev de sista detaljerna klara och därmed är samarbetet med Medalgon Utbildning nu officiellt! Känns smått overkligt men självklart även fantastiskt, inspirerande och spännande. Extra roligt är det då just det här samarbetet har varit min dröm sedan jag startade Underbara adhd.com!
Samarbetet innebär att jag blir en av föreläsarna på Medalgons talarförmedling vilket i sin tur betyder att intresserade nu kan boka en föreläsning/ ett föredrag med mig (& mina erfarenheter & min historia).
Ni hittar ytterligare information om mig på Medalgon.se under ”Boka en av våra föreläsare”.
Är ni intresserad av att boka en föreläsning och/ eller ett seminarium med mig? Kontakta gärna Lena Wittorfför en förutsättningslös diskussion kring kostnadseffektiva upplägg & innehåll efter just era önskemål. Hon nås på lena.wittorf@medalgon.se eller 08-28 66 90/ 070-788 28 98.
Varje år anordnar Medalgon Utbildning AB omkring 250-300 föreläsningar som lockar ca 40.000 deltagare på 25 platser runt om i landet. Ytterligare information hittar ni på Medalgon.se
I veckan höll jag som bekant mitt första föredrag/ min första föreläsning vilket var otroligt roligt, lärorikt och relativt påfrestande. Jag talade om min bakgrund, mina upplevelser och de erfarenheter jag fått genom åren samt hur ”jag borde ha dött för längesen”.
Vill ni veta mer om hur det är att växa upp och vara annorlunda, med ADHD men utan en fastställd diagnos? Hur ensamt, deprimerande och frustrerande det var att bli dumförklarad, missuppfattad och “bollad” mellan olika resurser, socialtjänst, psykologer, terapeuter, psykiatrin, resursteam, origomottagningen utan att få någon faktisk hjälp? Hur lyckades jag vända det negativa till något positivt, lura döden så många gånger, klara grundskolan & gymnasiet samt ta min filosofie kandidatexamen i Medie- och kommunikationsvetenskap på Stockholms universitet (JMK)?
Kontakta gärna Lena Wittorf på Medalgon Utbildning för ytterligare information och för att boka mig. Hon nås på lena.wittorf@medalgon.se alternativt 08-28 66 90/ 070-788 28 98.
Nu sitter jag på Arlanda Express och är med andra ord på väg till Göteborg för att gästföreläsa på en konferens.
Nervös? Lite, (för att jag ska föreläsa på engelska). Optimistisk & förväntansfull? Som fasen! Älskar ju utmaningar och känner mig grymt taggad, kommer bli riktigt roligt!
Vad står på agendan? Mitt liv, min uppväxt och mina erfarenheter. Fokus kommer ligga på hur det var att växa upp med ADHD men utan en fastställd diagnos, hur det påverkat mig och mitt liv samt hur det var att bli bollad mellan olika mottagningar & resurser utan att få någon egentlig hjälp.
Nu måste jag gå in i ett engelska-mode känner jag! Trevlig tisdag allihopa.
Eftersom att Underbara adhd får allt fler läsare både på bloggen och i sociala medier tänkte jag återigen berätta varför Underbara adhd startades & varför jag delar samt föreläser om mina erfarenheter offentligt.
Bakgrunden till Underbara adhd återfinns i en uppväxt & 24 år utan fastställd diagnos, trots åtskilliga och kontinuerliga vårdkontakter. Resultatet av detta är att jag har upplevt och överlevt mer än vad många andra gör under en hel livstid, på 26 år. Min lycka, sorg, frustration, irritation, engagemang, inspiration, utmaningar & möjligheter delar jag öppet & ärligt på www.underbaraadhd.com.
Jag som driver och bloggar på Underbara adhd blev en del av Riksförbundet Attentions projekt jagharadhd.se i slutet av maj och har sedan dess engagerat mig stort i adhd-frågor. Tanken med jagharadhd.se var att visa unga vuxna, som nyligen diagnotiserats med ADHD, att livet inte tar slut där utan att diagnosen även kan föra med sig enorma möjligheter och en hel del positivt.
Anledningarna till mitt djupa och genuina engagemang, samt bakgrunden till Underbara adhd, är många. En del återfinns i det faktum att jag växte upp utan en fastställd diagnos trots åtskilliga och kontinuerlig kontakt med vården (fullständig lista). Det resulterade i att jag, under mina 26 år, har upplevt och överlevt mer än vad många gör under en livstid. På www.underbaraadhd.com delar jag öppet och ärligt med mig av mina erfarenheter, utmaningar, milstolpar och möjligheter. Jag belyser frågor som samhället glömmer bort eller ignorerar och försöker samtidigt engagera, uppmuntra samt stimulera en ökad debatt kring adhd-frågor för att visa diagnosens positiva & negativa sidor.
Genom detta hoppas jag inspirera, intressera, engagera och förbättra självkänslan hos personer i samma situation och/ eller de som nyligen fått diagnosen ADHD. Samtidigt hoppas jag kunna påverka, förändra och förbättra kunskapen och synen på ADHD i samhället.
Underbaraadhd.com vill dessutom:
Underbara adhd har F-skattsedel och är även registrerat på Frilans Finans.
Följ Underbara adhd på Mynewsdesk
Nu är allt administrativt fixat, papprena påskrivna och färdmedel bokat till mitt första (riktiga!) föredrag och seminarium.
Tisdagen den 14 augusti gästföreläser jag på en sommarkonferens (i en idyll) strax utanför Göteborg. På agendan står min berättelse & diskussion kring hur det är att växa upp utan en fastställd adhd-diagnos, hur det var att få diagnosen som 25-åring (& hur det påverkat mig) samt medicinens betydelse.
Ser väldigt mycket fram emot den här dagen och kan faktiskt fortfarande inte riktigt förstå att det är sant. Känns fantastiskt roligt, inspirerande, hedrande och motiverande att det finns ett sådant stort intresse för ADHD och min berättelse.