Att leva med adhd

Emil Nilsén blir Underbara ADHD:s krönikör

Underbara ADHD

Emil Nilsén_revHej Emil,

och varmt välkommen till Underbara ADHD! Hur känns det?

– Bra och spännande. Jag är tacksam för möjligheten att hjälpa till.

Du är inte bara otroligt engagerad i Leksands IF utan även ADHD-diagnosticerad – varför väljer du nu att engagera dig ideellt hos oss?

– Jag föreläser redan om bland annat hur jag lever, och överlever, trots och med hjälp av min ADHD. Att hjälpa till med att sprida kunskap via Underbara ADHD ser jag som en naturlig förlängning av detta.

Du kommer bli Underbara ADHD:s egen krönikör – vad kommer dina texter att handla om?

– Åsikter om aktuella ämnen blandat med anekdoter och betraktelser från vardagen. Dessutom en och annan välriktad känga mot Kommittén för mänskliga rättigheter (KMR).

Återigen, varmt välkommen Emil – vi är väldigt glada att ha dig ombord!

Läs mer

Hur man går tillväga om man misstänker att ens barn har ADHD?

Underbara ADHD 2 kommentarer

ranarp_bild11Bild: ranarp.org

Många undrar hur man går tillväga om man misstänker att ens barn har ADHD. Något Underbara ADHD:s expert på NPF-utredningar och diagnoser, tillika leg. psykolog, Anders Zandelin ger sin syn och tips kring nedan. Läs mer om Anders under ”Psykologens hörna” och ställ dina frågor till honom på fragapsykologen@underbaraadhd.se.

———

I de flesta landsting är detta en fråga för barn- och ungdomspsykiatrin och ofta kan man som förälder kontakta sin lokala öppenvårdsmottagning med sin frågeställning. Rutinerna kan dock skilja sig ganska mycket åt mellan olika landsting. Det finns en del landsting som insisterar på att man ska ha en basutredning från skolan innan de tar emot en. Detta är dock något jag ifrågasätter då man har rätt till sekretess. Barn- och ungdomspsykiatrin kan aldrig kräva att man blandar in skolan i ett hälso- och sjukvårdsärende, lika lite som skolan kan kräva att ta del av utredningsresultaten. Om man däremot remitteras från skolan kan barn- och ungdomspsykiatrin ha krav på remissunderlaget och i dessa fall kan man åtminstone kräva en pedagogisk utredning som visar att man kartlagt barnets behov och försökt hitta fungerande anpassningar.

Själva utredningsgången kan sedan skilja sig åt från mottagning till mottagning, men grunden är alltid en gedigen anamnes. Man strävar efter att få information från olika miljöer i typfallet föräldrar och skola, men man undersöker också fritid och relationer. Det finns inga psykologiska test som kan avgöra om barnet har en diagnos eller ej utan diagnosen ställs utifrån en helhetsbild av barnets fungerande. Man försöker också avgöra om symtomen bottnar i någon form av påfrestning som till exempel negativa livshändelser (skilsmässa, mobbning, dödsfall, trauma etc), bristande föräldraförmåga (missbruk, psykisk sjukdom, våld, depression etc), omognad, bristfälliga anpassningar, somatiska problem (sköldkörtel, allergimedicinet etc) eller något annat som bättre än en NPF-diagnos kan förklara symtombilden. I så fall börjar man med att hantera detta för att sedan se hur mycket av symtomen som kvarstår.

De olika psykologiska testen, ofta med ett begåvningstest och något test för att bedöma förmåga till uppmärksamhet och koncentration som bas, ger viktig information om funktionsnivå och behov av kompenserande åtgärder.

Som förälder kan det också vara bra att veta att skolan aldrig kan kräva utredning och diagnos för att sätta in stödåtgärder. Skolan är otvetydigt skyldig att kompensera barnet utifrån dess funktionsnivå och de är också skyldiga att göra en pedagogisk utredning som sedan uppdateras kontinuerligt. 

Läs mer

Arbetsterapeuten har ordet

Underbara ADHD 1 kommentar

Kämpar du med att få ordning och reda i vardagen? Här kommer ett tips från vår eminenta volontär tillika leg. arbetsterapeut Anna Lindskog. Och du, tveka inte på att höra av dig till Anna med frågor eller funderingar. Hon nås på arbetsterapeuten@underbaraadhd.se.

Hur får man vardagen att funka?
I vår vardag har vi många olika rutiner och aktiviteter vi vill och behöver göra, från att vi vaknar på morgonen tills det vi går och lägger oss på kvällen. Vi behöver kunna planera och skapa rutiner i vardagen för att kunna jobba, studera, träffa vänner, träna m.m. En del av oss har en lång startsträcka, har svårt att komma igång och någon har svårt att avsluta det vi påbörjat.

Vardagen börjar i vårt hem när vi stiger upp på morgonen och med alla våra olika morgonrutiner. Är det kaos och oordning i ditt hem? Behöver du springa och leta efter saker och ting på morgonen? Det kan kännas svårt att be om hjälp med vardagssaker, om sådant som andra inte verkar ha några problem med. Det är ganska vanligt att man själv är medveten om att vardagen inte fungerar så bra, men man vet inte vad det beror på.

Dagens tips handlar om hur vi kan organisera och hålla i ordning i vårt hem:

  • Var sak på sin plats – så slipper man sen springa runt och lägga energi på att leta
  • Märk upp vad saker och ting ska vara i t.ex. kökslådor och garderober så blir det enklare att hålla allt på sin plats
  • Strukturera och skapa förvaring för återvinning så blir det enklare att slänga skräp!

Bestäm dig för en del i ditt hem som du skulle vilja strukturera upp, en liten del som är möjlig att fixa under veckan. Som sagt, är det något du funderar över eller vill dela med dig av – mejla arbetsterapeuten@underbaraadhd.se.

Läs mer

Öppet brev

Underbara ADHD 4 kommentarer

vykort_halla_vakna_1184972613_11755353Bild: fredriksandra.blogspot.com

I morse möttes vi av ett mejl innehållandes ett öppet brev kring som en av våra följare skrivit. Eftersom att vi på Underbara ADHD märker att denna fråga (tyvärr) är mer aktuell än någonsin väljer vi att publicera det här. Våra politiker måste öppna ögonen, förstå att alla barn ska ha lika förutsättningar att lyckas och uppnå sin fulla potential och investera i dem innan det går snett. Det vill säga sätta in resurser i tidig ålder om så behövs.

Jag är upprörd över många saker men en sak är hur skollagen följs, eller INTE följs i Våra skolor!

Det finns tydliga skollagar om rätten till stöd för de elever som har behov av det!

Lagar som vi slutkörda föräldrar måste slita för, slita för att få chans att dra fördel av!

En skollag som är otillgänglig för dem som inte vet om den, otillgänglig för de som inte orkar mer eller som inte kan lagen!
En skollag som inte följs av skolan, iallafall inte utan strid!

Det är våra barn som blir lidande, lidande av brist på stöd i skolan som inte sätts in i rätt tid…

Våra barn kommer på sikt att kosta kommuner och samhället väldigt mycket pengar!

Vi är många föräldrar som upplever denna brist på stöd för våra barn, på våra skolor runt om i landet!

Brist på stöd som i många fall saknats redan från låg och mellanstadiet! Med eller utan diagnoser.

Mammor och pappor som ringer, mailar, sliter ut sig och till och med sjukskrivs i sin jobbiga strid, en strid för rättigheten till stöd i skolan som borde vara självklar!

En strid för att barnen ska få ta del av skollagens fördelar, att ge just våra barn samma rättighet till utbildning som alla andra, fast kanske på ett annat anpassat sätt!

Jag har dokumenterade minst 100st mail på ett och halvt år! Plus en mängd telefonsamtal och extramöten! Vad kostar den tid för kommunen?
Denna strid har känts lönlös många gånger!
Ska det behöva vara så här?

Ni måste ge våra smarta ungar hjälp att utnyttja sin fulla potential, så de kan ge tillbaka till samhället istället för att bli en kostnad!

Vill vi ha mer brottslighet?
Vill vi ha snattande, skolkande barn, outbildade, arbetslösa unga?
Vill vi fylla IV-klasser vid nians slut?
osv osv….

Är det värt att skapa denna dåliga start i livet för våra ungar, för att kortsiktigt spara pengar?

– Jag vill att skollagen ska följas, jag vill att mina barn ska få det stöd i skolan de behöver och har rätt till!

Jag vill också prata för alla andra föräldrar i samma situation!

– Jag vill att skollagen ska följas, jag vill att alla barn ska få det stöd i skolan de behöver och har rätt till!

Hur ställer ni er till detta, som politiker?
Vad kommer/ska åtgärdas för att lagen ska följas?
Hur ska vi föräldrar få stöd till våra barn utan att strida?
Vad har våra begåvade, smarta ungar för framtid?

/Mamma till smarta barn, i behov och brist på stöd!

Läs mer

”Nya rön kring uppkomsten av ADHD”

Underbara ADHD

uu_logo

Bild: ungaforskare.org

I en rykande färsk avhandling från Johan Isaksson, forskare vid Uppsala universitets institution för neurovetenskap, presenteras ny kunskap kring hur symptom utvecklas vid ADHD. Och enligt Johan Isaksson kan den nya kunskapen bidra till ökad förståelse för diagnosen men också på sikt förbättra möjligheterna för ADHD-diagnostiserade barn att möta och hantera stress & utmaningar.

Läs mer om avhandlingen här.

Läs mer

Studie: Värktabletter + graviditet = ökad risk för ADHD

Underbara ADHD

Paracetamol_acetaminophen_500_mg_pills_cropBild: commons.wikimedia.org

Det är Metro som i dag publicerar en artikel om resultaten från en dansk studie som visar att risken för ADHD kan öka hos barnet om modern ätit paracetamol under graviditeten. Studien, som är ett samarbete mellan Aarhus universitet och University of Carolina, innefattar 64 000 danska barn och deras mödrar.

Ytterligare information och resultat från studien hittar ni här medan artikeln i sin helhet går att läsa på Metro.se.

Läs mer

Läsarberättelse

Underbara ADHD 3 kommentarer

För att förstå diagnosen ADHD (och hur individuell den de facto är) måste man även förstå vilka utmaningar det kan innebära att (omedvetet) leva med ADHD.

Därför följer nedan det meddelande som Underbara ADHDs FB-sida mottog, från en person som öppet och ärligt delade med sig av sina erfarenheter av att leva med ADHD, här om veckan:

 

Jag fick min adhd-diagnos i november 2011, jag skulle då precis fylla 25 och det var den bästa födelsedagspresenten jag någonsin fått! Jag hade då suttit fast i landstingets system med köer och olika avdelningar i 3 års tid!

Innan jag fick min diagnos självmedicinerade jag med alkohol och droger! Det hade jag gjort ända sedan jag första gången var berusad vid 12 års ålder. Jag blev en mästare på att gömma mitt missbruk samt min adhd! Utåt sett var jag enormt välstädad och alltid smartast i klassen med hyfsat bra betyg trots stor frånvaro (tror att lärarna betygsatte min personlighet och intelligens snarare än jobbet jag gjorde).

Jag hade ett bra jobb (dock nytt jobb var tredje månad då jag antingen ledsnat i brist på utmaningar eller gjort mig osams med allt och alla) och MASSOR av ytlig kärlek från det andra könet! Innerst inne var dock allt kaos!

Jag var ständigt missnöjd och hade enormt höga krav på mig själv. Livet var en ständig kamp och tävlan för att hålla skenet uppe och bli accepterad av de ”normala”. Jag har alltid känt att jag inte är som andra, att jag inte tänker som någon annan. Jag har aldrig förstått hur andra människor egentligen fungerar och klarar av att leva sina strikta rutinmässiga liv! Jag själv har aldrig köpt en regel eller en rutin någonsin utan har snarare alltid gått min egen väg, på mina villkor! Och ifrågasatt absolut allt. Impulsiviteten har drivit mig och rutiner skrämt mig.

På gymnasiet tog missbruket fart på allvar och skoltiden fullkomligen försvann. Jag var så besviken på mig själv att jag gick om fyra gånger, i olika skolor. Sista gången tog jag nästan studenten men föll på mållinjen!

Någonstans här förstod jag att jag behövde hjälp. Att jag aldrig skulle kunna bli ”normal” på egen hand och att jag måste släppa lögnen men även fasaden jag byggt upp och blotta mig. Det var då jag sökte hjälp för första gången. Först hos skolkuratorn, därefter hos husläkaren men när ingen ville remittera mig vidare tappade jag tålamodet då jag kände att det inte var aktuellt med någon allmänutbildning i medicin eller sociologi eftersom det ändå inte hade hjälpt mig. Därefter hörde jag inte av mig till dem och de hörde inte heller av sig till mig.

Jag började strunta i absolut allt. Lagar, normer, socialt inpräntade värderinga, you name it! Jag gled längre in i missbruk och kriminalitet vilket gav mig ett bad boy-rykte. Något en del fann attraktivt medan andra såg upp till och fruktade det. En, vid tillfället, enorm ego boost och något som gav mig positiv förstärkning på mitt negativa och destruktiva beteende.

När jag var 20 år blev en tjej jag träffade gravid. Jag var inte alls redo att bli pappa.

Under min sons första år i livet var jag inte heller någon pappa då jag och hans mamma inte alls går ihop. Min och mammans dåliga relation resulterade i att jag sällan såg min son. Dock hände något med mig när jag såg mitt eget kött och blod, i form av en liten oskyldig bebis, första gången!

Jag bestämde mig för att han inte ska behöva skämmas för sin pappa som jag gjort för min (han är alkoholist). Jag kom till insikten att man ibland måste köpa samhällets normer, om inte för en själv så för ens nära och kära.

Jag sökte återigen hjälp.

Med det förra fiaskot i minne klev jag in på psykakuten och helt naket erkände vem jag var. Beskrev i detalj hur jag fungerade och tänkte på vilka konsekvenser det fått i mitt liv. Jag var vid denna tidpunkt en totalt nedbruten människa på absoluta botten och kunde inte stå ut en dag till med mig själv samt vetskapen om hur många jag sårat, skadat och/eller gjort besvikna. Jag ville egentligen bara göra slut på mig själv men tanken på att min son skulle få växa upp utan en pappa fick mig att överleva och kämpa ytterligare för att slutligen få en diagnos och medicin som hjälper mig.

I år fyller jag 28. Jag är utbildad inom behandling och jobbar med ungdomar med adhd och missbruksproblematik.

Jag är drogfri och har helt lämnat den kriminella världen bakom mig. Har haft samma jobb i över ett år och har inga planer på att byta. Att varje dag få använda mina erfarenheter till en målgrupp jag själv varit en del utav fyller mitt liv med allt jag någonsin kan begära. Jag har även min son på regelbundna tider och vår relation är otroligt stark.

Jag är otroligt tacksam för att adhd-diagnosen finns och uppmuntrar i dag alla som kan, vill och orkar sprida kunskap om den (och visar världen att vi är fantastiska, kreativa och extremt kompetenta människor när vi äger vår diagnos och inte tvärtom) är enorma förebilder och förändrar liv på riktigt.

 

Läs mer

Debattartikel: Sjukförsäkringen ond spiral för psykiskt sjuka

Underbara ADHD

Här om dagen publicerade Dagens Samhälle en debattartikel, skriven av Anki Sandberg (förbundsordförande Riksförbundet Attention) & Birgit Hansson (samordnare för NSPH), där de poängterar vikten av att sjukförsäkringen tar hänsyn till personer med psykisk ohälsa och funktionsnedsättning.

Läs den ursprungliga texten här – nedan text är rakt kopierad från dagenssamhalle.se.

Psykisk sjukdom och funktionsnedsättning leder till dålig ekonomi. Dålig ekonomi är i sig en riskfaktor för psykisk ohälsa och de negativa faktorerna förstärker varandra. Reglerna i sjukförsäkringen och arbetslinjen måste vara betydligt mer flexibla och anpassningsbara för att människor med psykisk ohälsa ska ges en rimlig möjlighet att ta sig ur denna onda spiral, skriver Anki Sandberg och Birgit Hansson.

Sambandet mellan ekonomi och psykisk ohälsa är starkt. Psykisk sjukdom eller funktionsnedsättning leder till dålig ekonomi, som i sig är en riskfaktor för psykisk ohälsa. Dålig ekonomi försämrar möjligheterna till återhämtning, vilket leder till allt längre sjukskrivningar och svårigheter att klara av utbildning och arbete. De negativa faktorerna förstärker varandra och människor hamnar i en ond spiral.

Ännu en bekräftelse på att psykisk ohälsa är en fattigdomsfälla kom i dagarna genom Minuskontot, en rapport som projektet Hjärnkoll tillsammans med Handisam tagit fram. Rapporten jämför psykiskt sjuka med befolkningen i övrigt och drar slutsatsen att människor med psykisk ohälsa har väsentligt lägre inkomster, högre levnadskostnader och kortare utbildning. De har dessutom svårare att få arbete, riskerar att fastna i ett livslångt beroende av bidrag och lider i högre grad än andra av ensamhet och isolering. Sammantaget visar bilden att personer med psykisk ohälsa är en mycket utsatt grupp. Många saknar egna resurser att kunna ta sig ur en svår livssituation.

Sjukförsäkringens regler fungerar extremt dåligt för personer med allvarligare psykisk ohälsa. Systemet tar ingen hänsyn till hur de psykiska sjukdomarna utvecklas och hur lång tid det tar att bli frisk. Många befinner sig i en tröstlös väntan på utredning, diagnos, behandling eller (re)habilitering när de enligt Försäkringskassans tidsgränser ska börja arbeta eller föras över till Arbetsförmedlingen. Fler än tidigare har blivit beroende av aktivitetsersättning, försörjningsstöd eller tvingas leva på anhöriga. I detta avseende har socialförsäkringsreformen direkt motverkat sitt syfte.

När sjukpenningen eller aktivitetsersättningen inte räcker, förväntas man söka försörjningsstöd. Personer med psykisk sjukdom eller funktionsnedsättning har dock svårt att klara av de krav som socialtjänsten ställer (till exempel att redovisa alla kontoutdrag för de tre senaste månaderna, avyttra värdesaker, skicka alla lån till kronofogden, söka bostad med lägre hyra) och förlorar därmed sin försörjning. För några som lever ett liv på marginalen är det anhörigas hjälp som gör att de klarar sig. För andra tilltar den sociala misären, de förlorar sin bostad, hamnar i missbruk eller begår desperata och självdestruktiva handlingar.

Demografiskt behöver Sverige mobilisera fler till arbete om vårt välfärdssamhälle inte ska utarmas. Så ge folk tid och möjlighet att efter sina förutsättningar hinna öva upp en arbetsförmåga som kan komma samhället till godo. Lasta inte individen för vårdens och det allmännas oförmåga att leverera snabba lösningar på komplicerade hälsoproblem.

Vill man öppna upp arbetsmarknaden för fler bör man utgå från att människor med psykisk ohälsa, som alla andra, vill göra något av sina liv, studera eller komma ut i arbete. Studier och arbete i sig kan dessutom fungera som rehabilitering.

NSPH, Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa, som är ett nätverk av tretton patient-, brukar- och anhörigorganisationer inom psykiatriområdet, anser att reglerna i sjukförsäkringen och arbetslinjen måste vara betydligt mer flexibla och anpassningsbara för att människor med psykisk ohälsa ska ges rimliga möjligheter att kunna försörja sig genom arbete. Stöd, respekt och förtroende för att individer faktiskt vill bidra med 100 procent av sin förmåga är en bra början.

Vår förhoppning är att både ansvariga politiker och den parlamentariska socialförsäkringsutredningen vill synliggöra denna grupp och säkerställa att socialförsäkringssystemet fungerar för de allra svagaste och fattigaste i Sverige.

Vi är engagerade i dessa frågor och vill vara en viktig resurs i detta arbete.

Anki Sandberg, förbundsordförande Riksförbundet Attention och samordnare Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa, NSPH
Birgit Hansson, ordförande i Riksförbundet Balans och ordförande NSPH:s arbetsgrupp för socialförsäkringsfrågor

Läs mer

Kärt barn har många namn

Underbara ADHD 3 kommentarer

alexander-crichton-1798Frågar ni mig skulle jag säga att ADHD förmodligen alltid har funnits. Den exakta kunskapen har däremot aldrig gjort det, något som även är alldeles för uppenbart år 2014.

Hur som helst är ADHD på intet sätt ett nytt ”fenomen”, inget nytt tillstånd och inte heller någon ny benämning av hur en viss grupp av människor de facto är, agerar samt fungerar. Redan 1798 beskrev den skotske läkaren Alexander Crichton en oförmåga hos vissa barn att konstant koncentrera sig på en sak. Sedan dess har en rad andra benämningar av tillstånd som liknar ADHD använts och nedan följer en kort överblick av dessa, rakt kopierad från ki.se.

1798 – Mental rastlöshet

Den skotske läkaren Alexander Crichton beskriver en oförmåga hos vissa barn att koncentrera sig på en sak med konstant kraft.

1845 – Bråkiga barn

Barnboken Der Struwwelpeter som på svenska fick namnet Pelle Snusk skildrar hur en busig pojke, som kan antas ha adhd, råkar ut för hårda uppfostringsmetoder.

1902 – Dålig moralkontroll

Den brittiske barnläkaren Sir George Frederick Stills beskriver i tidskriften Lancet problem med uppmärksamhet, självdisciplin och aggressivitet.

1940 – Minimal Brain Damage, MBD

Under 1940- och 50-talen tyder forskning på att överaktivitet och inlärningssvårigheter kan vara följden av olika typer av hjärnskador, något som betecknades minimal brain damage, MBD.

1962 – Minimal Brain Dysfunction, MBD

Eftersom symptomen finns även hos barn utan kända hjärnskador enas man vid en konferens i Oxford om att termen bör uttydas på ett nytt sätt, minimal brain dysfunction.

1968 – Hyperkinetisk reaktion

I den amerikanska diagnosmanualen DSM införs hyperkinetic reaction of childhood, ett begrepp som lyfter fram familjeförhållanden i barndomen som orsak. I Sverige lever begreppet MBD vidare i modifierad form in på 1980-talet.

1980 – Attention-deficit disorder

Hyperkinetisk reaktion ersätts i DSM med add, som kan finnas utan eller med hyperaktivitet (adhd). Diagnosen är symptombeskrivande och säger ingenting om orsakerna.

1986 – Damp

Deficits in attention, motor control and perception, damp, definieras och används främst i de skandinaviska länderna som en ersättning för MBD. I dag definieras damp som en kombination av adhd och motoriska och perceptuella svårigheter.

1987 – Adhd

Uppdelningen mellan add och adhd slopas och diagnosen byter namn till adhd. Add används i dag ibland för att benämna en underkategori till adhd. I den Europeiska diagnosmanualen ICD används idag istället hyperkinetic disorder.

2013 – Adhd, även i vuxenvariant?

Inför nästa version av DSM, som beräknas komma 2013, ska adhdkriterier förändras så att de passa även vuxna. Större hänsyn ska tas till att symptom som ingår i olika psykiatriska diagnoser finns i olika grader.

Läs mer om ADHD:s kärnsymptom och forskning inom ämnet på ki.se!

Läs mer