Att leva med adhd

Varför att (över)leva med ADHD & vem är jag?

Underbara ADHD

Många undrar säkert vem jag är, vad jag gått igenom och varför jag driver Underbara adhd. För en del läsare som hängt med sedan starten blir detta lite utav en upprepning och för alla nytillkomna en snabb bakgrund kring vad Underbara adhd & vem Georgios Karpathakis är.

Underbara adhd föddes i maj tidigare i år och är frukten av Riksförbundet Attentions unga-vuxna projekt jagharadhd.se. Det var efter filmpremiären av ”Jag har ADHD” som jag bestämde mig för att göra något NU och rätt omgående startade bloggen. I takt med att jag gästade Sveriges Radio, Gomorron Sverige, intervjuades i Mitt i Täby & Danderyd samt satt i TV4 Nyhetsmorgon ploppade även facebooksida och Twitter upp. Mitt engagemang tog helt enkelt fart på riktigt. I samma veva beviljades jag även F-skattsedel och samarbetspartners tillkom.

Det finns många anledningar till mitt engagemang. En är min brokiga bakgrund med självskadebeteende både fysisk, ekonomiskt och psykiskt. En annan är det faktum att mina handlingar inte bara skadat mig själv utan även nära & kära, flickvänner och vänner, under en väldigt lång tid eftersom att jag fick min diagnos först när jag fyllt 25 år. En tredje stavas Georg Herlitz som producerade filmen ”Jag har ADHD” och som, tillsammans med Riksförbundet Attention, tidigt visade stort förtroende & förståelse för mig och min bakgrund. Kan inte säga det för många gånger men Georg har en väldigt speciell plats i mitt hjärta, trots att jag inte känt honom speciellt länge.


Vem är Georgios Karpathakis då?
Jag är idag en nykter man som under mina 26 år har upplevt saker vissa människor aldrig trodde var möjliga. Jag växte upp i en förort norr om Stockholm, i en familj där kärlek, omtanke, vördnad, respekt, öppenhet, tillit och närhet flödade. Jag har växt upp med en mamma som är helt magisk, kan faktiskt inte beskriva med ord hur bra hon är, systrar av guld och en styvfar som inte gör borde kallas något annat än pappa, en fantastisk man på alla sätt och vis.

[slideshow]

Nåja, vem är Georgios Karpathakis då och vad föreläser jag om? Jag låter texten från Medalgon beskriva:

Utmanande, provocerande, charmerande, aldrig en stund stilla. Mamma ständigt fylld av oro, lärare som lessnade, kompisar som tröttnade, alltid balanserande på yttersta gränsen vad omgivningen orkade med. En skolgång som havererar, en förlorad ungdomstid, ett ungt liv på väg utför.

– Vad hände? Tillsätt en haverikommission! var min tanke efter att ha hört Jojjes berättelse om sitt liv.

Georgios Karpathakis “Jojje” berättar scener ur sitt liv. Krisen slår till med full styrka. Livet är nära att förloras. Precis där vänder berättelsen och livet vänder uppåt och framåt. Han möter de som förstod och ”gjorde”.

Från haveri till ett bra liv.
I berättelsen möter vi hans ”grymma” mamma, och lärare, psykologer, läkare, kuratorer som inte såg och förstod och de som såg och förstod.

Jojje vill engagera, diskutera och öka kunskapen om ADHD, samt vilka utmaningar och svårigheter det innebär. Han vill genom sin berättelse ge personer med koncentrationssvårigheter  (med eller utan diagnos) och de professionella (pedagoger, psykologer) insyn och idéer om hur hinder kan undvikas eller underlättas. Han vill förändra en negativ syn om ADHD och inge mod och hopp ”kan jag, kan du!” (till alla med ADHD) och ”kunde de, kan vi” (till alla professionella).

Läs mer

Jag har dumförklarats, hånats & blivit retad – förklaringen till uteblivet körkort

Underbara ADHD 2 kommentarer

Jag får ofta höra ”va? har du inte körkort?”, ”varför har du inte körkort?”, ”det är ju bara att ta körkortet, det är ju en del av att bli vuxen”.. Som ni förstår har jag fortfarande inte tagit körkort. Trots att jag är 26 år gammal och trots att jag övningskörde mycket och i ett par år med min extrapappa som 17-åring. Jag vill inte vara den som är den men helt ärligt var jag nog en naturbegåvning också då själva körningen gick felfritt och riktigt bra. Det som satte käppar i hjulet för mig var körkortsteorin då jag aldrig någonsin har älskat eller haft den inre ron i kroppen att läsa och nöta mig igenom ointressanta böcker/ datorbaserade program.


Därför var det extra intressant att läsa Göteborgs-Postens artikel ”Teorin körkortsproblem för ungdomar med adhd” då den kändes otroligt ”spot on” och beskriver hur jag, och många med mig, upplever & känner inför att ta körkort.

Ungdomar med adhd eller asperger har svårare än andra att ta körkort. För många av dem blir utbildningen så jobbig att de hoppar av. Men med bättre stöd skulle fler kunna köra bil, visar en ny studie.
Ungefär fem procent av svenska barn har diagnosen adhd. Betydligt färre, bara några promille, har asperger. Men båda är neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, och sedan några år tillbaka måste ungdomar med dessa diagnoser bifoga ett läkarintyg när de söker körkortstillstånd.
Det är bara början på en för många besvärlig väg fram till körkortet. Det här är en marginaliserad grupp ungdomar för vilka ingen vanlig skola eller utbildning är skräddarsydd – allra minst körkortsutbildningen.

Läs mer

”We think more things before breakfast than most people think all day”

Underbara ADHD

God förmiddag!

Det har varit en otroligt händelserik helg med både fotbollsderby, Facebook-aktiviteter och nya erfarenheter. Hade turen att springa på ett fantastiskt citat under gårdagen (som jag hittade på ADHD-föreningens sida) vilket jag också publicerade på Underbara adhd FB-sida.

Ett dygn senare har över 4200 gillat citatet, 646 st har delat och Underbara adhd har fått över 630 nya likes. På mindre än ett dygn.

Kunde knappt förstå att jag hade 700 likes på FB igår och idag ska jag försöka förstå att den siffran nu, mindre än ett dygn senare, är över 1300? Jag är mållös. Tack.

Läs mer

Ny studie från Uppsala universitet förklarar varför jag aldrig blir stressad

Underbara ADHD 7 kommentarer

En av de mest positiva aspekterna med ADHD är det faktum att jag aldrig eller mycket sällan blir stressad. Detta är något jag ofta får höra av människor runt omkring mig efter presentationer, möten, föreläsningar och tv/radio/tidningsintervjuer.

Nu finns det även forskning från ett av landets främsta universitet (dessutom den största av sitt slag) som verkar förklara varför jag, och många andra med ADHD, nästan aldrig blir stressade. Det är väl bara tacka och ta emot antar jag även om det ibland inte alltid är ett plus att vara lugn som en filbunke, det verkar nämligen som att det ibland kan vara en stressfaktor för människor utan diagnosen..

Ursprunglig artikel: ”Låga värden av stresshormon hos unga med ADHD”

Ny forskning från Uppsala universitet visar att unga med ADHD har betydligt lägre kortisolvärden än barn utan denna diagnos. Dessa skillnader gentemot andra barn tycks öka med åldern. Kortisol är slutprodukten i ett av kroppens viktigaste stressreaktionssystem. Detta system styrs från hjärnan via hypothalamus och hypofysen. Nivåerna av kortisol stiger normalt på morgonen och sjunker sedan under dagen. Några tidigare studier har undersökt om barn och ungdomar med ADHD har avvikande nivåer av kortisol utan att frågan kunnat besvaras entydigt.

I en ny studie, publicerad i Journal of Psychiatric Research, som omfattar fler barn än någon tidigare studie med just denna fråga, har Frank Lindblad med kollegor från Uppsala universitet upptäckt att unga med ADHD har betydligt lägre kortisolvärden än barn utan denna diagnos. Alla studiepersoner som fått diagnosen ADHD har genomgått en omsorgsfull barn- och ungdomspsykiatrisk utredning. De har mätt kortisol genom att ta salivprov fyra gånger per dag och resultaten är tydliga. Det är framför allt skillnader på morgonen som är tydliga. Dessa skillnader gentemot andra barn tycks öka med åldern.

– Det är anmärkningsvärt att unga med ADHD har så avvikande nivåer av ett hormon som är av central betydelse för vår förmåga att anpassa oss till krav från omgivningen. Kortisol har många olika fysiologiska effekter och det är för tidigt att säga om och hur dessa effekter påverkar symtomen vid ADHD. Vi vet inte heller om de låga kortisolnivåerna är den primära avvikelsen eller om de i sin tur återspeglar att ett eller flera andra system i kroppen inte fungerar på vanligt sätt, säger Frank Lindblad, och fortsätter:

– Vi arbetar vidare för att försöka spåra orsaker till de låga kortisolnivåerna hos unga med ADHD, såväl i deras yttre miljö som i deras genetiska förutsättningar. Likaså arbetar vi vidare för att belysa sambandet mellan kortisolavvikelser och ADHD-symtom.

Läs mer

Isländsk studie: Tidig adhd-behandling ger bättre matteresultat

Underbara ADHD 1 kommentar

Läste precis en mycket intressant artikel som forskning & framsteg (fof.se) nyligen publicerat. Den handlar kort och gott om en en isländsk studie som visar att tidig adhd-behandling faktiskt kan göra stor skillnad för barns resultat i skolan, speciellt i matematik som denna studie fokuserat på.

När jag snubblar över och läser studier & artiklar av detta slag börjar jag alltid fundera: ”Gud va bra att det finns något som faktiskt hjälper och ger barn med en ADHD-diagnos samma möjligheter att åstadkomma lika bra resultat i skolan som andra barn”.

Samtidigt (och i sedvanlig ordning) stannar knappast tankarna där flyger alltid iväg till massa annat för att sluta i en något skeptisk och oroande tanke: ”Om det nu finns hjälp att få i form av mediciner, varför felar vi då fortfarande och varför kommer artikel efter artikel, rapport efter rapport om barn & unga vuxna med NPF som ignoreras och inte alls får hjälp runt om i Sverige?”.

Förresten så ville jag bara dela lite roliga nyheter kring Underbara adhd :)! Samarbetet med Medalgon har redan givit resultat i form av två bekräftade föreläsningar inom den närmsta tiden samt att fler är på gång. Känns självklart fantastiskt roligt men jag kan fortfarande inte förstå att min bakgrund och mina erfarenheter kan intressera andra människor. Jag säger det med ett leende på läpparna och tror att jag känner så eftersom att det är ”vardag” för mig och något jag tvingats acceptera samt leva med. Kul som attans ska det bli i alla fall och extra roligt är det att folkvalda politiker kommer närvara på en av föreläsningarna.

 

Närmare 12 000 barn på Island, födda mellan 1994 och 1996, har fått centralstimulerande mediciner mot koncentrationsproblem och andra symtom på adhd. Precis som alla andra isländska barn genomgick de nationella prov både i fyran och i sjuan. Men till skillnad från de andra barnen lyckades de i genomsnitt sämre i årskurs sju, speciellt i matematik.

Fast hos de barn som började ta medicin inom ett år efter det första nationella provet blev försämringen mindre, enligt en rapport i tidskriften Pediatrics. Barn som väntade med medicinen i ytterligare ett år eller mer lyckades betydligt sämre.

– För barn som behöver medicinen verkar det vara en fördel att börja tidigt, säger Helga Zoëga, epidemiolog vid Mount Sinai school of medicine i USA och Islands universitet.

En viktig fråga gäller förstås hur många barn som verkligen behöver centralstimulerande läkemedel. På Island är andelen som blivit medicinerad nästan fem gånger högre än i Sverige.

Den nya studien handlar bara om läkemedel. På Island finns nästan inget annat stöd för de diagnosticerade barnen, enligt Helga Zoëga. Det är väl belagt att tabletterna skärper koncentrationen på kort sikt. Betydligt mindre är känt om de långsiktiga effekterna.

www.fof.se

 

Läs mer

Skolpsykologer vittnar om bristande stöd i skolan – trots skärpt skollag

Underbara ADHD 1 kommentar

Frågan är ju vad man ska behöva göra för att det här ska tas på allvar? Det är väl känt att människor med ADHD har unika och alldeles makalösa drivkrafter & egenskaper som med rätt förutsättningar kan vara hur värdefulla som helst. Ser man tillbaka i historien och tittar på revolutionärer & pionjärer hade majoriteten någon form av NPF eller exempelvis ADHD. Hur kan man blunda för det och idag behandla människor med någon form av diagnos som djur ingen vill/ vågar eller orkar ta i? Och om det nu är så att vi visst vill/ vågar och orkar ta tag i de speciella behov & erbjuda det extra stöd, som vi med en diagnos behöver, varför i helsike gör vi inte det då?

Jag är mycket sällan irriterad (så jäkla trist och vara en surpuppa) men bland det värsta jag vet är när någon/ några agerar och/ eller tar beslut som skall se bra ut på pappret och sedan inte gör ett dugg för att ta tag i problemet.

Det är jättebra att vi ligger i framkant när det gäller information, kommunikation och forskning kring NPF. Jag bryr mig inte om strängare skollagar och ord som lovar bättring & alla barns/ elevers lika värde när verkligheten, fortfarande, är en helt annan. I min närhet brukar vi säga ”LÖS DET” när problem dyker upp, jag säger samma sak till er som sitter vid makten & har möjligheten att just ”lösa det”!

P1 Kaliber – Särskilt stöd i skolan – en bristvara

Läs mer

Alla kan inte älska Underbara adhd

Underbara ADHD

De allra flesta gångerna får jag väldigt fina och uppmuntrande kommentarer från er som läser & följer Underbara adhd (både här & på facebook). Men till och från är det någon/några som tar fram motorsågen och bara kör, spyr all galla de kan & totalsågar allt som har med Underbara adhd att göra.

Jag tar gärna emot konstruktiv kritik och feedback men jag tänker inte finna mig i att någon, som dessutom inte känner mig, tar sig friheten & ifrågasätter både äktheten i mitt engagemang & min diagnos. Ni har ingen aning om vad jag har gått igenom och hur jag har mått.

Är ni däremot nyfiken och vill veta mer går det självklart jättebra att följa Underbara adhd här, på facebook, på twitter och/ eller närvara på någon av mina föreläsningar.

Läs mer

Bygg en skola för framtiden!

Underbara ADHD

Rubriken kommer från en insändare i Eskilstuna-Kuriren som jag skulle rekommendera er alla att läsa. Ni hittar den här

… Vi ligger långt efter när det gäller effektiva metoder för att balansera vårt autonoma nervsystem, lugn- och ro-delen och skapa möjligheter för lättare inlärning och en bättre hjälp för ADHD-liknande beteenden.

Läs mer

Ingen impulskontroll = nytt namn

Underbara ADHD 2 kommentarer

Det roligaste med samtidigt det jobbigaste med ADHD är den totala avsaknaden av impulskontroll. Det är inte alltid superroligt att först göra och sedan tänka men å andra sidan innebär det ju att man får uppleva fantastiskt mycket annorlunda, galna och spännande saker/ situationer.

Ni som läst ”Det bästa med att sakna impulskontroll” vet att jag fick ett plötsligt infall tidigare i somras som resulterade i en ansökan till Skatteverket om att få lägga till Alfons i mitt namn. Nu har jag äntligen fått  besked och tro det eller ej men numer heter jag Georgios Alexander Alfons Karpathakis:

Läs mer