33 år lång studie: ”Viktigt att barn med ADHD får bra behandling”

Sitter och läser en artikel på Vetenskap & Miljö (Sveriges Radio) som handlar om vikten av bra behandling för barn med ADHD. Den amerikanska studien som journalisten utgår ifrån pekar bland annat på ”att män som har diagnostiserats med ADHD som barn blir sämre utbildade, mer socialt utsatta och har sämre ekonomi.”

Vilken väg väljer vi att gå?

 

Viktigt att barn med ADHD får bra behandling

En amerikansk studie pekar på att män som har diagnosticerats med ADHD som barn blir sämre utbildade, mer socialt utsatta och har sämre ekonomi.

Resultaten kommer från en 33 år lång studie där forskarna följt 135 män med ADHD-diagnos och jämfört med lika många som inte har någon diagnos. Till exempel så hoppade 33 % av gymnasiet jämfört med 4% för de utan diagnos och skillnaden i medianårsinkomst var nästan 300 000 kronor.

Skillnaderna mellan grupperna börjar redan under tonåren och följer enligt forskarnas resultat med under resten av livet. Forskarna själva säger i ett pressmeddelande att deras resultat trycker på vikten att följa barn med ADHD för kunna ge den bästa behandlingen.

Referens: Klein R. G, et al, Clinical and Functional Outcome of Childhood Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder 33 Years Later, Archives of General Psychiatry, Published online October 15, 2012. doi:10.1001/archgenpsychiatry.2012.271

Sveriges Radio, Vetenskap & Miljö

 

Läs mer

Från motgång till framgång – ”Han kontrollerar adhd-monstret”

Satt precis och funderade på hur jag skulle inleda ADHD Awareness Week. Vilken av de många framgångsrika personerna som har ADHD skulle jag fokusera på idag? Eller skulle jag kanske ta och fokusera på de unika och fantastiska egenskaper som diagnosen innebär? Som så många gånger förut svävade jag iväg i tankarna och efter en snabbkoll på nätet beslutar jag mig för att porträttera mig själv i form av helsidesartikeln som Södra Dalarnes Tidning publicerar idag. Vill även ge cred till journalisten för en välskriven och detaljrik artikel. Nedan text är kopierat från dt.se, den ursprungliga artikeln kan ni läsa här.

Han kontrollerar adhd-monstret

SÄTER

Georgios Karpathakis var en jobbig unge och när han var sju år hade han sin första kontakt med en psykolog. Först när han var 24 fick han diagnosen adhd, och förklaringen till sin känsla av utanförskap, sin ilska och sitt destruktiva beteende.

– Jag hade varit död eller suttit i fängelse om det inte varit för min familj.

Adhd är ett ämne som angår många, allt från unga till gamla kom till Coriandergården för att höra Georgios berätta om en pojkes resa, som trots en mycket kärleksfull och varm uppväxt, alltid kände sig rädd och missförstådd. Till en fortfarande rädd, 26-årig, framgångsrik man, som tack vare en sjukdomsdiagnos börjat se ljust på framtiden.

Det enda som avslöjar att Georgios har adhd är rastlösheten, han vankar av och an, sätter sig på en stol, reser sig igen, tar en klunk ur en vattenflaska och fortsätter att vanka. Att han, för inte så länge sedan, var lärares och klasskompisars skräck, slogs och missbrukade alkohol och droger, drog på sig fleratalet polisanmälningar och levde ett destruktivt liv, är svårt att tro.

– För mig är adhd helt magiskt, overkligt, skitbra och triggande, men det kan också vara fruktansvärt hemskt.

Det började i grundskolan. Giorgios var en stökig unge som gjorde livet surt för sin omgivning. Han berättar att personer med adhd tar in 60 gånger fler intryck per dag än en vanlig människa, vilket gör att de alltid är trötta. För att hålla sig vakna blir de överaktiva.

– Under skoltiden mådde jag som sämst i mitt liv. Jag kunde aldrig sitta still och hade svårt att fokusera. Det räckte att någon skrev med blyerts på ett papper så hörde jag det och tappade koncentrationen. Jag var så jobbig att lärare grät, minns han.

Då hade han också sin första kontakt med en psykolog, men ingenting hände och så rullade det på genom hela skoltiden. Ingen brydde sig om att ta reda på varför han var arg och besvärlig och i högstadiet började det gå riktigt överstyr.

– Jag drack som ett as. Jag firade min första fylla med att gå på tågräls mot ett tåg. Det var också första gången jag blev polisanmäld.

Socialtjänsten kopplades in, men fortfarande ingen utredning.

Att ha en adhd-person i sin omgivning är oerhört krävande och det kan vara svårt att veta hur man kan hjälpa till. Georgios återkommer hela tiden till sin familj, allra helst mamma, som han kallar sin ängel. Det är hos henne han hämtat kraft.

– Jag kan bara tala om vad jag mått bra av – kärlek. Visa kärlek, jättemycket kärlek, det är a och o. Min mamma har alltid visat extremt mycket kärlek, säger han.

Han är väl medveten om vilka fasor hon genomlidit på grund av honom.

– Det är en av de saker jag är minst stolt över, allt jag utsatt min mamma och min familj för. Det kommer att ta lång tid innan jag kan förlåta mig själv för det.

Georgios kunde inte göra något med måtta, oavsett om det gällde alkohol eller godis överkonsumerade han. Droger och alkohol lugnade honom. Han var impulsiv och levde livsfarligt.

– Jag har skurit upp armarna och lagt mig i ett badkar för att dö när jag var full och fick sy 40 stygn, jag har slagit av ett ben i handen på fyllan och promenerat på ett balkongräcke på sjätte våningen, dyngrak. Det är tur att adhd-personer har bra motorik, konstaterar han och tillägger att han numer helt sluta dricka alkohol.

Emotionellt pendlar han mellan ytterligheter.

– Är jag glad är jag jätteglad, blir jag ledsen är det som om hela världen raserats. Jag känner så himla mycket.

När han var 17 år gjordes äntligen en utredning, som blev en besvikelse. Utlåtandet blev ”koncentrationssvårigheter” och hjälpen uteblev. Han fick en kontaktperson via socialförvaltningen, en före detta kriminell man som förstod Georgios livssituation, men han kunde inte sätta sig in i den sjuka biten.

Han tog sig genom gymnasiet och mot alla odds började Georgios slutligen studera vid universitetet. Han har nu en filosofie kandidatexamen i medie- och kommuniaktionsvetenskap, något han är stolt över att ha åstadkommit.

Först vid 24 års ålder fick han diagnosen adhd. Pusselbitarna föll på plats, äntligen fick han förklaringen till varför han alltid känt sig annorlunda. Sjukdomen är inte längre ett monster som tagit över honom, han kontrollerar den med hjälp av mediciner och kan utnyttja kreativiteten och impusiviteten på ett positivit sätt. Bland annat genom att engagera sig i Riksförbundet Attention och berätta sin historia.

– Jag har haft ett liv värt att dela med andra så att de inte ska behöva genomgå det jag har gjort, säger han.

I onsdags var det Världsmentalhälsodagen och Georgios hade bjudits in att föreläsa av Säterbygdens församling, Säters kulturnämnd, RSMH-Hoppet och Dalarnas nätverk för psykisk hälsa.

Fotnot: Läs mer om adhd på: www.attention-riks.se och följ Georgios på bloggen www.underbaraadhd.com

Journalist: Eva Langefalk 0225-59 54 22 eva.langefalk@dt.se

[slideshow]

När Georgios Karpathakis var 24 år fick han diagnosen adhd. Änltigen förstod han varför han under hela sin uppväxt varit arg och destruktiv. Med föreläsningen ”Att (över)leva med adhd” besökte han i onsdags Säter där han fyllde Coriandergården till sista plats.

Läs mer

Talar med bl.a Frank Andersson under ADHD Awareness Week

Idag startar ADHD Awareness Week 2012, en vecka där diagnosens många fördelar och bra sidor är i fokus. Detta är självklart något som Underbara adhd uppmuntrar och stödjer vilket även kommer att speglas på bloggen fram till den 20 oktober. I ett första skede har Underbara adhd:s utseende ändrats och bloggen kommer även att, i den mån det går, fokusera på det positiva med ADHD veckan till ära.

Jag uppmuntrar alla att göra något för att belysa och informera andra människor om vad ADHD är och hur fantastiskt det kan vara. Självklart uppmuntrar jag även er alla att vara ärliga och inte ignorera de många utmaningar och hinder som diagnosen kan föra med sig. Jag tror att man kommer långt på att informera och diskutera kring både det bra men även det mindre bra så se bara till att prata om det.

Personligen har jag även fått möjlighet att gästtala på Guldmedaljörer och Entreprenörer i Filadelfiakyrkan på tisdag den 16 oktober klockan 18.00. Där kommer Frank Andersson, Marie Enbäck och Madelein Larsson Wollniktala om hur de människor som lyckats kanalisera sin energi på rätt sätt även blivit otroligt framgångsrika.

Läs mer

Bekräftat: årets enda föreläsning på hemmaplan!

För ett litet tag sedan blev det klart med mina enda föreläsning på ”hemmaplan” i år. Känns såklart riktigt roligt men samtidigt lite smånervöst då det innebär att även vänner, bekanta och familjen kommer finnas i publiken bland alla andra härliga som lyssnar.

Känns som en stor utmaning och väldigt speciellt att nu ha årets enda föreläsning på hemmaplan, det vill säga i Täby norr om Stockholm, spikad och klar. Se till att boka din plats så snart som möjligt, enligt arrangören är intresset stort!

Kort information
Boka & säkra din plats här: föreläsning med Underbara adhd
Datum: 5 december 2012
Plats: Grindtorpskyrkan, Täby
Tid: 19 – ca. 21.30

Jag hoppas verkligen att se så många som möjligt där! Ha en fortsatt trevlig helg allihop.

 

 

Läs mer

Att känna sig ”lost” + omdömet efter föreläsningen i Säter

Ibland känns det som att jag tappar bort mig själv i allt som händer hela tiden, varje vaken sekund, minut och timme. Jag startade ju trots allt Underbara adhd för att visa på de många fördelarna och allt positivt som ADHD kan föra med sig. Jag vill förmedla att man kan lyckas, vara lycklig och leva ett underbart liv trots att man har en diagnos som ständigt sätter käppar i hjulen och innebär nya utmaningar i vardagen.

Jag har upplevt så mycket bra, dåligt, hemskt och ofattbart så om jag kan hjälpa någon eller några, som går igenom liknande saker, genom att dela med mig av min bakgrund så gör jag det gärna. Det var även därför jag började och kommer att fortsätta föreläsa om hur det är att (över) leva med en ADHD-diagnos.

Därför är det så roligt att få den här responsen efter en föreläsning:
Succé! Rekordstort deltagarantal. Jojje föreläste engagerat och berörande, samtidigt som han fick oss att skratta. Han borde föreläsa på skolor, för politiker m.fl. för att öka kunskap och förståelse och ingjuta hopp.” Anette Kruse, Säter, Dalarnas nätverk för psykisk hälsa 10/10 2012

Och som grädde på moset är det fantastiskt kul att pryda förstasidan på Dala-Demokraten idag följt av en halvsidesartikel i tidningen. Kul var ordet! Trevlig helg alla underbara människor med och utan ADHD!

[slideshow]

Läs mer

EU får fredspriset medan NPF & Isaak ignoreras och samhällen rasar samman

För en halvtimme sen blev det officiellt att EU får Nobels fredspris i år. Jag köper det inte! Det är så långt ifrån ok på många sätt och vis, i ärlighetens namn var det längesen jag kände mig så upprörd och hånad. Hur i hela fridens namn kan man ge EU fredspriset? ”Unionen har i över sextio år bidragit till utvecklingen av fred, demokrati och mänskliga rättigheter i Europa. EU har bidragit till att Europa har ändrat sig från att vara krigens kontinent till att bli en fredens kontinent” löd det norska uttalandet. Är Norge ens med i EU förresten? Vet de vad dom pratar om norrbaggarna? Hade unionen inneburit att samtliga länder varit välmående, demokratiska och haft jämställda samhällen hade jag kunnat se EU som vinnare av fredspriset. Men i ett av unionens mest välmående land kan vi inte ens få ordning på att alla barn ska ha rätt till lika skolgång oavsett om man har NPF-diagnos eller ej. I många andra länder är det kaos, totalt kaos och långt från fred..

Varför är det fel då och är allt med EU verkligen skit? Nej, allting med EU är inte skit och nej helt fel kanske det inte är. Däremot tycker jag inte att unionen har allt för många succéer att stoltsera med när det kommer till fredsbevarande och demokratiskt arbete, varken då eller nu. Unionen som nu får fredspriset har skapat en union där länder och människor exkluderas snarare än motsatsen. Det är en union i ekonomisk kris där verkliga människor knappt klarar vardagen (inte bara i Grekland utan i en rad andra medlemsländer), där värdens äldsta demokrati snarare är en krigszon än en fredszon. Är det värt ett Nobelpris?

Kort och gott tycker jag att det finns andra som borde fått fredspriset. Till exempel EU-medborgaren Dawit Isaak som med över 4000 dagar är en vandrande symbol för fred och som dagens Nobelpristagare helt tycks ha glömt bort.

 

 

Läs mer

Filmen som gav mitt liv betydelse

Eftersom att Underbara adhd växer så det knakar och med en ofantlig fart (både med läsare på bloggen och med följare på facebook) ville jag återigen dela filmen som förändrade mitt liv. Som inspirerade mig att följa mitt hjärta och inleda mitt hittills största och mest hängivna engagemang.

För en del blir det här upprepning (sorry) men för alla nya är det här förmodligen relativt ny information. Anledningen och förklaringen till Underbara adhd:s uppkomst är att jag var på filmpremiären av Jag har ADHD i slutet av maj. En film som Riksförbundet Attention tog fram i det unga-vuxna projektet tillika webbinsamlingen www.jagharadhd.se.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=yeQfCR8p5EA&w=640&h=360]

Läs mer

Läsarreaktion på insändare i Lärarnas Nyheter

Det glädjer mig att mina inlägg allt som oftast leder till en diskussion här men framför allt på Underbara adhd facebooksida. Som jag ser det behövs olika infallsvinklar, tankar och synsätt för att driva och utveckla komplexa frågor framåt, något en läsare gav på mitt nyligen publicerade inlägg ”Insändare i Lärarnas Nyheter: Adhd svår diagnos”:

”Bara någon som inte har full insikt i sjukdomsbilden kan uttrycka sig på det sättet. Jag håller med om samhället och trångsyntheten samt att vi i större utsträckning borde kunna anpassa till olika sorters individer. Men Adhd är varken underbar eller påhittad. Det är en högst verklig mätbar funktionsnedsättning som är fruktansvärt att leva med många gånger… I övrigt så blir det svårare att få människor att förstå allvaret med funktionsnedsättningen när vi väljer att kalla det för en gåva eller något underbart… Även om det hjälper oss drabbade att stå ut… ♥”

Läs mer

Insändare i Lärarnas Nyheter: Adhd svår diagnos

Läste precis en insändare i Lärarnas Nyheter där skribenten resonerar kring vår norm, adhd-diagnosens innebörd, medicineringens innebörd och människans tendens att se en sjukdom istället för en komplex personlighet. Intressant läsning även om jag inte till hundra procent delar resonemanget.

Jag vill mena att adhd-diagnosen är problematisk ur ett antal aspekter. Det mest allvarliga är att diagnosen förhindrar ett nödvändigt reformarbete inom skolan och samhället i stort. Adhd är ingen påvisad skada, det är en beskrivning av ett beteendemönster eller personlighetstyp som vi har varit dåliga på att bereda plats för. Vi skapar system utifrån normalen och de som då hamnar utanför denna normal problematiseras, diagnosticeras och medicineras. Fokus förskjuts från system till individ och systemen får därigenom ett berättigande att fortsätta som förut.

Ett annat bekymmer är alla de som inte klarar sig bra i skolan men inte kvalificerar sig för en diagnos för att deras beteendemönster inte passar i den mall man skapat för det man kallar adhd. Är dessa individer då att betrakta som lata och ointresserade och de får skylla sig själva för att vi inte hittat på en diagnos för att beskriva just deras beteendemönster?

Jag har länge önskat ett samhälle som är mer tillåtande mot olika personlighetstyper och individuella variationer. Jag är övertygad om att det är en god affär för samhället i stort om man bättre kan ta till vara alla de egenskaper som vårt i dag väldigt snäva normsystem inte har plats för. Vår tids trend att sätta diagnoser på avvikelser (och därmed ge dessa en medicinsk förklaring) är ett slag i magen på denna strävan.

Vi ser en sjukdom där vi i stället borde se en komplex personlighet.

Läs mer

SvD: Svårt ta körkort med adhd

För omkring en månad sedan skrev jag ett inlägg om bakgrunden till att jag fortfarande inte har tagit körkort. Precis som jag skrev då hade det inget med själva bilkörningen att göra, vilken jag klarade relativt galant, utan snarare med teorin att göra.

”Ungdomar med adhd eller asperger har svårare än andra att ta körkort. För många av dem blir utbildningen så jobbig att de hoppar av. Men med bättre stöd skulle fler kunna köra bil, visar en ny studie.”

Ovan citat kommer från SvD:s artikel ”Svårt att ta körkort med adhd” som belyser problematiken och de utmaningar jag och alla andra med en adhd-diagnos står inför när det kommer till ”att bara ta körkortet”. För mig är det ett jäkla projekt och i dagsläget har jag ingen aning om när eller om jag någonsin kommer ta körkort. Om det blir så väl att jag gör det någon gång kommer jag nog för första gången i mitt liv gråta av glädje.

Läs mer