ADHD-testet som revolutionerar & förändrar allt?

QB Test-pic

Läste precis en mycket intressant nyhet angående det datorbaserade adhd-testet, QB Test, som nu har fått det amerikanska läkemedelsverkets (FDA) godkännande. Vad det innebär har jag svårt att sia i just nu men det ska onekligen bli väldigt intressant att följa QB Test:s utveckling. Magkänslan säger dock att det här är något som kan ”skaka om” och revolutionera debatten samt utvecklingen i ADHD-frågor. Rejält.

Nedan text är rakt kopierad från SvD.se och ursprunglig artikel hittar ni här

Det amerikanska läkemedelsverket FDA har godkänt det svenska datorbaserade adhd-testet QbTest. För medtech-bolaget Qbtech, som har gått med allt större förlust sedan grundandet 2002, öppnar sig nu den stora amerikanska ”adhd-marknaden”.

Drygt 90 000 personer i Europa har gjort QbTest sedan detta datorbaserade verktyg för att göra en adhd-utredning togs fram 2002. Redan 2004 fick det privata företaget som ligger bakom testet, Qbtech, godkänt av FDA för att marknadsföra Qbtestet för barn i åldern 6-12, och bolaget har redan tagit en liten del av den väldiga amerikanska marknaden för adhd-patienter. Nu har FDA gett ett bredare marknadsgodkännande, för patienter i åldrarna 6 till 60.

– För oss betyder det här jättemycket, eftersom den amerikanska marknaden är så stor. Det är där de flesta patienterna finns. I ett globalt perspektiv står USA för 50 procent av den totala marknaden, säger Carl Reuterskiöld, vd för Qbtech AB.

Samtidigt är godkännandet förstås en hjälp i marknadsföringen även på hemmamarknaden, Sverige och övriga Europa.

– Det är ett kvitto på att vi arbetat rätt. Vi har mött de stränga krav på dokumentation och processer som FDA ställt och vi är stolta över att vi nu har fått det mest omfattande godkännande som något adhd-test av den här typen fått av FDA.

Att göra en adhd-utredning är komplicerat och trots det tekniskt klingande namnet på denna diagnos är redskapen överlag subjektiva. Diagnosen ställs vanligen enbart genom att man samlar in information med hjälp av strukturerade intervjuer med patienten och genom att både patient och närstående fyller i olika skattningsskalor.

QbTest är ett mer objektivt komplement till detta förfarande. En infraröd kamera registrerar patientens rörelser och mått på aktivitet, uppmärksamhet och impulsivitet – alltså typiska problemområden för en adhd-patient – alltmedan patienten reagerar på stimuli som visas genom att trycka på en trycknapp. Datan processas sedan i olika steg och jämförs med en normgrupp av samma kön och ålder.

Qbtech AB grundades 2002, och har utöver QbTest tagit fram ett annat datorbaserat verktyg för att diagnosticera Parkinsons sjukdom, PD Monitor. Resultatmässigt har det hitintills inte gått något vidare. Sedan start har bolaget, med sina 15 anställda, gått med förlust varje år. Omsättningen har ökat steg för steg, men så har också minusresultatet på rörelsesidan.

Förra året var nettoomsättningen 8,7 miljoner kronor, och rörelseresultatet minus 11,9 miljoner kronor. Det egna kapitalet var 2011 minus 20,3 miljoner.

– Ja, vi har hela tiden befunnit oss i en intensiv utvecklingsfas. Men vi har tålmodiga ägare som är beredda att satsa mycket, säger Carl Reuterskiöld.

Huvudägarna är far och son Gillberg, Adam och Gunnar. De har enligt Reuterskiöld ingen släktrelation med professor Christopher Gillberg, som lanserade begreppet Damp, en undergrupp till den bredare diagnosen adhd.

Adam Gillberg är mest känd som medgrundare till Skruf Snus AB, som senare såldes till Imperial Tobacco, en affär som gjorde Adam och Gunnar 300 miljoner kronor rikare. Sedan förvärvade Adam det kändistäta investmentbolaget Ledstiernan tillsammans med en grupp investerare, och köpte ut det från börsen.

Läs mer

Missa inte min spalt på CAPO24

För en tid sen fick jag den ärofyllda frågan om jag ville bli en del av Capo24. Ett online-magasin där varje ämne behandlas av nördigt kunniga företrädare med uppgift att sammanställa för att rådge en intresserad.

Vi som skriver på Capo24 har gett oss epitetet kuratorer och har två saker gemensamt: ingen av oss är traditionella journalister och vi alla drivs av passionen att utforska vårt intresse och utan krav på avkastning dela med oss av vår kunskap. 

Varmt välkomna till Capo24.com där ni främst kommer att hitta mina texter under ”Inspiration”. Mycket nöje!

Capo24

 

 

 

Läs mer

Stigmatiserande att inte få diagnos & hjälp – tro mig, jag vet!

ADHD-diagnoser ställs inte alltför lättvindigt. Det har jag klargjort ett antal gånger och vet det mycket väl av egna erfarenheter. Diskussionen bör inte handla om det ökade antalet diagnoser eller den ökade förskrivningen av adhd-mediciner utan snarare om de barn, ungdomar och/ eller vuxna med ADHD inte får diagnos och hjälp.

Jag växte upp med ADHD men utan en fastställd diagnos. Jag vet vad det innebär att bli ignorerad, dumförklarad och bortglömd av en kommun och samtliga experter och hjälpinstanser i en kommun. Jag vet hur stigmatiserande det kan vara att växa upp utan att få hjälp och en diagnos. Jag vet hur det är att växa upp och vara det svarta fåret och jag vet mycket väl hur resultatet av utebliven hjälp och diagnos kan skörda/ har skördat och än idag skördar liv.

Jag vet hur det är att vara deprimerad, självdestruktiv och se döden som den sista utvägen. Jag vet det eftersom att jag har varit där. På grund av en utebliven diagnos och hjälp.

———

Bakgrunden till ovan text är nedan artikel som Läkartidningen publicerat i samband med ett symposium på den Medicinska Riksstämman som pågår just nu. Nedan text är rakt kopierad och ursprunglig artikel kan ni läsa här.

En ADHD-diagnos ska inte ses som stämplande. Tvärtom är det verkligt stigmatiserande när ett barn med ADHD inte får diagnos och hjälp. Det anser psykiatern Ylva Ginsberg.

Ylva Ginsberg är vuxenpsykiater och forskar om ADHD i kriminalvården. Hon vill vända på den vanliga frågan, alltså den om huruvida diagnosen ADHD ändå inte ställs alltför lättvindigt.

– Man borde tala mer om de barn som inte får någon diagnos och därmed ingen hjälp, sade hon när hon deltog i ett symposium på Medicinska riksstämman på onsdagen. Obehandlad ADHD innebär stort lidande och stora samhällskostnader.

I sin forskning på Norrtäljeanstalten har hon mött många sådana personer, som först i fängelset fått diagnos och behandling. Alla säger samma sak, berättade hon: »Om jag hade fått hjälp med min ADHD som barn, hade jag inte behövt sitta här.«

Medicinhistorikern Maria Björk valde däremot att betrakta ADHD-diagnosen som ett tidsbundet fenomen, ungefär som diagnosen hysteri i slutet av 1800-talet.

– Förr talade man om att barn inte var skolmogna. I dag har de ADHD, en individuell sjukdom i hjärnan. Det passar vårt individualistiska samhälle. Dessutom tjänar läkemedelsindustrin pengar på ADHD-diagnosen.

Om den medicinska teorin bakom diagnosen är sann eller inte, det ansåg hon sig som medicinhistoriker inte behöva ta ställning till.

Barnpsykiatern Kerstin Malmberg, överläkare vid BUP i Skärholmen, underströk att en ADHD-diagnos inte är något man sätter lättvindigt. Den föregås av en gedigen utredning, med flera olika specialistundersökningar och medverkan från föräldrar och skola.

– Om man läser symtomen på ADHD från en diagnosmanual, är det många av oss som har något eller några av dem, sade hon. Men för att få diagnosen ADHD krävs också att man har en funktionsnedsättning, och det är något betydligt allvarligare.

Hon betonade också att alla med ADHD inte behandlas med läkemedel. När läkemedel används ska det vara en del i en multimodal behandling, tillsammans med exempelvis patient- och anhörigutbildning, kognitiva hjälpmedel och KBT i grupp eller individuellt.”

Läs mer

”Framtidens hälsa” – tillåt mig att vara skeptisk

Foto: sls.se

Imorgon startar Medicinska Riksstämman på Stockholmsmässan ute i Älvsjö. Fram till den 30:e november skall politiker, experter, doktorer, professorer med flera diskutera ”Framtidens hälsa”.

”Att arbeta för framtidens hälsa innebär att stödja människor i ansvaret för den egna hälsan, och att vara delaktig i beslut och planering av den egna vården. Vården ska inte bara bota, utan också förebygga hälsoproblem innan de leder till sjukdomar och skador. Med årets tema vill vi stimulera till samtal och lärande med ett brett anslag som belyser såväl lokala som globala perspektiv. Tillsammans kan vi utveckla en bättre sjukvård och höja livskvaliteten för dagens och morgondagens patienter. Genom kunskap och dialog utvecklar vi vården tillsammans.”

Ovan citat går att läsa på riksstämmans hemsida och det låter bra, det gör det ju onekligen. Men jag och många andra med adhd-diagnos har läst, hört och blivit matade med positiva nyheter, storslagna löften och en rad åtgärder för en bättre hälsa. För var man/ kvinnas bättre hälsa och inte minst allas rätt till en fullgod och likvärdig hälsa.

Sen går tiden. Timmarna, dagarna, veckorna, månaderna och åren försvinner utan några egentliga resultat. Utan att ”Framtidens hälsa” är garanterad.

Jag vet att vi har en av världens främsta sjukvård, som dessutom är gratis. Jag är mycket medveten om det men jag kommer samtidigt aldrig vara nöjd för den sakens skull. Inte så länge det finns brister och saker att förbättra. Inte så länge människor ska behöva vänta i månader och/ eller år på att få möjligheten till att göra en adhd-utredning. Inte så länge kunskapen om adhd bland människor består av fördomar, sarkasm och en ovilja att lära sig mer om diagnosen.

———

”Tillsammans kan vi utveckla en bättre sjukvård och höja livskvaliteten för dagens och morgondagens patienter. Genom kunskap och dialog utvecklar vi vården tillsammans.”

Det låter så himla bra, att vi tillsammans ska utveckla vården genom kunskap och dialog för att på så sätt höja livskvaliteten för dagens och morgondagens patienter. Mer än gärna, det är ju precis detta jag predikar om!

Men jag är skeptisk. Jag är det av den enkla anledningen att verkligheten är ljusår ifrån de fina orden som beskriver ”Framtidens hälsa”. Jag är skeptisk eftersom att människor i alla åldrar än idag inte talar om båda sidorna med adhd, det positiva och det negativa, och att synen på diagnosen är direkt skrämmande.

Ingen skulle bli gladare än jag om de kommande åren visar att min skepticism var obefogad & onödig. Jag hoppas innerligt att så blir fallet.

Läs mer

Bristande tillgänglighet från psykiatrin

Örebro Slott

ADHD är ett ämne som engagerar, intresserar och provocerar många människor, av en rad olika anledningar. En del tycks störa sig på den uppmärksamhet diagnosen får i media medan andra stör sig på mer väsentliga saker, som exempelvis bristen på resurser & de långa väntetiderna som råder runt om i landet.

Nu senast kritiseras psykiatrin i Örebro för dess tillgänglighet då en ADHD-diagnostiserad man fick vänta i flera månader på att träffa läkare och få ny medicin utskriven.

Lyssna på Sveriges Radios inslag och läs originalartikel här: Kritik mot tillgängligheten i psykiatrin i Örebro län


”När 22-årige Martin behövde ny medicin utskriven för sin ADHD, och missade sin läkartid, tog det flera månader innan han fick en ny möjlighet att träffa doktorn.

Martin är besviken på närpsykiatrin på Universitetetssjukhuset i Örebro, han menar att tillgängligheten är under all kritik.

-Den är förfärlig. Jag vill kunna komma kontakt med min läkare eller en sjuksköterska inom rimlig tid, men tyvärr kan man inte göra det, berättar Martin som egentligen heter något annat.

Sen flera år tar han medicinen Ritalin för att få struktur på sin vardag, och medicinen har varit till stor hjälp.

– Då funkar jag som en helt vanlig människa utan diagnos.

I somras försökte ha få sitt recept förnyat. Problemet var att han avbrutit sin behandling en kort period och inte heller kunde gå på den läkarundersökning som då behövdes. Att få en ny tid då var stört omöjligt, det var svårt att ens få kontakt. Martin reagerar starkt på bemanningen i psykiatrin.

– Det är ju jättedåligt, framför allt psykiatrin borde väl ha läkare och folk att ta av mer än någon annan avdelning, menar Martin.

Yvonne Danielsson är chefsöverläkare för bland annat närpsykiatrin. Hon blev under hösten själv uppringd av Martin och lyckades fixa en tid till honom. Men närpsykiatrin har idag alldeles för lite personal.

– Vi är så pass hårt pressade, vi har inte tomma tider, berättar Yvonne Danielsson.

Kanske blir tillgängligheten bättre om alla de underläkare som är under utbildning blir kvar i Örbero läns landsting, menar Yvonne Danielsson. Just nu håller man också på att placera unga vuxna i ett speciellt team som lyder under barnpsykiatrin för att ge dom bättre service.

– Vi är inte bemannade som BUP, och det är därför man tycker att man ska vänta tills man blir 25 innan kommer in i en organisation där mycket mer ansvar läggs på patienten.

– En så viktig avdelning inom landstinget som inte funkar – jag tycker det är skandal, säger Martin.”

Ovan text är kopierad från Sveriges Radio.

Läs mer

Jag hade varit död utan min familj

För en tid sen var jag och föreläste som en del utav ett företags två dagar långa konvent. Det var också där jag först kom i kontakt med Lili Öst (och Alexander Holmberg), två otroligt varma och inspirerande personer, vilket även var starten till dagens gästinlägg på den förstnämndas blogg.

Här kan du läsa inlägget i sin helhet: Veckans gästblogg – Jojje skriver om ”Underbara adhd”


”När jag växte upp var jag en jobbig unge och hade min första kontakt med en psykolog redan på dagis. Först som 25-åring fick jag diagnosen adhd, och förklaringen till känslan av utanförskap, ilska och mitt destruktiva beteende. Jag hade varit död eller suttit i fängelse om det inte varit för min familj.

Adhd är ett ämne som angår många och genom Underbara adhd vill jag försöka bidra till att kunskapen, förståelsen och acceptansen för diagnosen ökas. Att (över) leva med en adhd-diagnos beskriver en livsresa, min livsresa, och vardag som dominerats av rädsla, ensamhet, missförstånd och frustration, trots en mycket kärleksfull och varm uppväxt. Till en fortfarande rädd, 26-årig, framgångsrik man, som tack vare fastställandet av en diagnos börjat se ljust på framtiden…”

Ur ”Jojje skriver om Underbara adhd”

Läs mer

”Risk att ADHD-diagnos ställs på fel grund”

”Sedan många år tillbaka har det varit ett axiom att alla barn har samma förutsättningar för att klara en teoretisk utbildning. Detta är inte sant. En viss andel barn har inte de förutsättningarna och kommer till korta redan i grundskolans högstadium.”

Det skriver Harriet Maler, barnläkare vid bl.a. Astrid Lindgrens barnsjukhus, i ett debattinlägg på Läkartidningens hemsida och slår samtidigt ett slag för att ompröva dagens praktiska utbildningar och höja deras status.

Läs artikeln i sin helhet här

Läs mer

Svensk studie: Färre brott när adhd-vuxna fick medicin

Karolinska Institutet i framtiden? Foto: worldarchitectnews.com

Sitter och läser frukten av en ny stor svensk studie som visar att vuxna med adhd begår färre brott när de får medicin. Resultatet från Karolinska Institutets studie, som omfattar över 25 000 personer med adhd som har följts under fyra års tid, väckte både nationella och internationella mediers intresse där bland annat BBC, NY Times och FOX News rapporterar kring nyheten.

Personligen publicerar jag nedan en kopierad artikel från SvD.se. Otroligt läsvärd så läs, läs och läs :)! Ursprunglig artikel hittar ni här

 

Vuxna med adhd begår färre brott när de får medicin, enligt en ny stor svensk studie. Nu vill forskare att den minskade risken för brottslighet tas med i bedömningen om medicinering. Men tidigare kriminella med tillståndet tycker att man överdriver läkemedlens betydelse.

Christer Karlsson var i femårsåldern när han fick diagnosen adhd. Efter att ha fått sin medicin bortplockad började han 13 år gammal missbruka amfetamin. I dag är han förbundsordförande för Kriminellas revansch i samhället, Kris.

– Jag självmedicinerade i 30 år. Det handlar inte om preparaten utan om att ändra sin livsstil, säger han om den nya studien från Karolinska institutet, som visar att brottsligheten hos vuxna personer med adhd sjunker kraftigt när de får läkemedelsbehandling.

Studien omfattar över 25 000 personer med adhd som via olika befolkningsregister följts under fyra års tid, och publiceras i den vetenskapliga tidskriften New England Journal of Medicine.

– Det är känt att personer med adhd har en ökad risk för att hamna i kriminalitet och att läkemedelsbehandling har en positiv effekt på kärnsymptom som impulsivitet och koncentrationssvårigheter, men det har varit oklart hur läkemedelsbehandling påverkar brottsrisken, förklarar Henrik Larsson, docent vid Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, och en av forskarna bakom studien.

Under perioder med läkemedel sjönk brottsligheten med 32 procent jämfört med perioder utan medicinering.

– Vi tycker att resultaten gör att man bör överväga läkemedelsbehandling för unga vuxna med adhd som är i riskzonen för brottslighet, säger Henrik Larsson, samtidigt som han understryker att man alltid måste väga fördelar mot nackdelar.

Forskarna vill nu gå vidare och se om det finns särskilt kritiska perioder när man bör sätta in behandling, exempelvis vid frigivning, samt undersöka om det finns en koppling till drogberoende.

Kristoffer Johansson, förbundsordförande för Unga Kris, har diagnosen adhd och ett kriminellt förflutet. För honom blev vändpunkten när han fick behandling för sitt missbruk och brottsliga beteende. Han tycker att man ibland överdriver läkemedlens betydelse.

– I mitt fall är det inte medicinen som gjort att jag inte återfallit i kriminalitet, även om det kanske hjälpte till att stävja det impulsiva beteendet. Tar jag en tablett så försvinner ju inte mitt kriminella tankemönster, det måste jag jobba med mig själv för att bryta.

Kristoffer Johansson menar att en risk med att ge centralstimulerande medel till en tidigare missbrukare är ett man får igång beroendet igen. Johan Doverland, styrelseledamot i Unga Kris, håller med.

– Det låter som en väldigt enkel och kortsiktig lösning på problemet.

Läs mer

”Dyslexi och adhd kan bli nyckeln till framgång”

Igår läste jag en artikel på skolvarlden.se som jag hade tänkt blogga om. Det var innan jag läste om en överläkare och specialist inom psykologi som ifrågasatte så gott som samtliga adhd-diagnoser bland vuxna.

Hur som helst. Artikeln från Skolvärlden var det. ”Dyslexi och adhd kan bli nyckeln till framgång” tar upp två eldsjälar som föreläser och sprider kunskap om hur viktigt det är att man tar tillvara på sin särbegåvningar. Och hur det kan leda till otrolig framgång. Det glädjer mig jättemycket att se och läsa andra som engagerar sig för att förändra bilden på diagnoser till det positiva och belysa de goda egenskaperna som döljer sig bakom fasaden.

Tycker såklart att det är extra roligt att läsa sånt här då även jag, som de flesta redan vet, och mitt engagemang syftar till att just öka kunskapen kring adhd i allmänhet och dess positiva sidor i synnerhet.

Nedan text är rakt kopierad från skolvarlden.se. Ursprunglig artikel kan ni läsa här.

Mikael Muhr rullar in i skolmatsalen på skateboard framför lärarna som samlats till tonerna av Erik Winqvists saxofon. En har adhd och den andre dyslexi – två vanliga diagnoser i skolan. Nu föreläser de om hur lärare kan bli bättre på att förstå och ta hand om elevers särbegåvningar.

Erik Winqvist och Mikael Muhr turnerar landet runt med projektet och föreläsningen ”Udda = Bra”. Vanligtvis har de lärare i publiken, men på senare tid har de även besökt fängelser eftersom många intagna har bokstavsdiagnoser och dyslexi.

– Vårt huvudsakliga budskap är att det är jätteviktigt att utveckla sina begåvningar istället för att kompensera för sina brister. Alla människor har särbegåvningar som man lär sig tidigt att dölja för att inte sticka ut. Senare märker man att de är viktiga tillgångar i livet, men vi med dyslexi och adhd kan inte gömma våra särbegåvningar under skoltiden, säger Erik Winqvist, företagsledaren som blev författare och artist.

Den här gången möter han och Mikael Muhr personalen på Enskede gårds gymnasium, en skola som brottas med stora utmaningar. Sedan i höstas erbjuder gymnasiet bara introduktionsprogram för elever som inte klarat av grundskolan med godkända betyg. Många av dem är under utredning eller har bekräftade diagnoser som kräver anpassad undervisning. Nästan en tredjedel av eleverna har varit i Sverige mindre än två år.

– Jag vill att vi ska veta varför vi gör som vi gör och hur vi kan möta varje elev som människa. Jag tyckte det var roligt med ”Udda = Bra” eftersom de vänder på perspektivet. Många teorier bygger delvis på att se människors styrkor, men ”Udda = Bra” fokuserar bara på det, säger Jennie Rosengren, rektor på skolan sedan tre år.

Udda Bra kom till för ett par år sedan efter att Mikael Muhr såg Erik Winqvist berätta om sin nya bok ”Mina bästa sidor är ordblinda” i morgonsoffan på tv.

– Jag kände ett sådant engagemang och passion så jag ringde honom för att jag också ville göra något liknande, men om min adhd. Min begåvning blev ett bra komplement till hans sakliga erfarenhet. Vi satte ihop vår första föreläsning som vi höll för tio rektorer, berättar Mikael Muhr.

Exakt hur många barn och ungdomar som har dyslexi och adhd är svårt att fastställa, men enligt Erik Winqvist handlar det om ett spann på mellan en tjugondel och en femtedel av landets elever för var och en av diagnoserna. Klart är i alla fall att de här barnen kräver viss anpassning av undervisningen.

– Skolan går mycket ut på att elever ska lära sig att kompensera för sina brister, men jag tror inte på det. Varje särbegåvning går att göra till ett funktionshinder, men det går också att göra det till en framgångsfaktor. Skolan kramar ihjäl de här eleverna istället för att hjälpa dem att utveckla det som de är bra på. Det är orättvist att behandla alla lika, säger Erik Winqvist.

Han och Mikael Muhr har plöjt forskningsrapporter och använt sina egna erfarenheter för att sammanställa två listor över särbegåvningar kopplade till dyslexi och adhd och ett antal råd på vägen för pedagoger.

– Genom att förstärka de här barnens särbegåvningar slipper man ha ungar som bråkar och slåss utan får istället barn som mår bra och utvecklas. Kort och gott handlar det om att respektera elever med adhd som de är och om att stärka dyslektikers självförtroende, säger Erik Winqvist.

Dyslektiker är ofta kreativa, envisa och målinriktade. De lär sig i ett ojämnt tempo och verkar mer ostrukturerade än vad resultatet visar. De läser långsamt och använder association som inlärningsmetod eftersom de ofta har ett mer begränsat arbetsminne.

– Ett dyslektiskt barn tycker om att se och gräva sig in i saker från flera håll, säger han.

Barn med adhd har ofta lätt för att koncentrera sig och njuter av att arbeta hårt, men de styrs inte av mål utan av känslor och passion. De är ”streetsmarta”, vilket innebär att de ofta gör saker som inte är förväntade och löser problem utan att behöva lära sig logiken bakom. De lever i nuet och förutser sällan konsekvenser.

– Den energi som vi med adhd har måste vinklas mot något vi brinner för, annars blir det kaos. Vi sitter still och kommer i tid så länge vi respekterar oss själva och våra begåvningar. Det handlar inte om något vi behöver lära oss utan att tillåta hur vi är, säger Mikael Muhr.

Erik Winqvist fyller i:

– På det sättet kan vi bli högpresterande istället för att vi ska bli utslagna eller fängelsekunder.

Värt att tänka på – ADHD

Försök inte att förändra barn och ungdomar med adhd utan lär dem att respektera sig själva och att vara precis som de är. Uppmuntra gärna deras särbegåvningar.

Ett barn med adhd är ofta:

• ”Streetsmart”, det vill säga gör saker som inte är förväntade och löser problem utan att behöva lära sig logiken bakom.

• Aktivt, fokuserat och njuter av att arbeta.

• Styrs inte av mål utan av känslor och intuition.

• Planerar och förutser inte konsekvenserna av sitt handlande.

• Lär sig av det som går rätt, men inte av det som går fel.

• Lever i nuet och ”knarkar” drömmar.

• Bra på att vara närvarande vid samtal med andra och identifierar sig ofta och lätt.

Läs mer

Spänn fast dig – jag glömde medicinen!

Det här med att medicinera eller inte medicinera adhd debatteras och diskuteras flitigt runt om i landet. En del påstår att den är direkt farlig, andra att den missbrukas samtidigt som en del människor med adhd väljer att helt avstå från den.

Personligen skriker jag varken bu eller bä och lägger inga som helst värderingar i det sistnämnda. Alla människor som har adhd behöver inte medicin och alla mår inte bättre av den. Så länge den berörda individen mår bra och är lycklig spelar det för mig ingen roll om han/ hon medicinerar eller inte.

För mig fyller medicinen minst sagt en funktion för tillfället något som jag, och inte minst familjen, blev påmind om i helgen då jag missade att ta den. Det ledde till en hyperaktiv lördag utan dess like där samtliga i familjen, förutom storasyster som inte var närvarande, fick sig ”en omgång”. Svårt att förklara men tänk er någon som är en riktig ”pain in the ass” gånger tusen, hela dagen. Avslutade dessutom lördagsdygnet med ett klassiskt impulsköp i form av en kostym, ett par skor, en ny tröja och ett bälte. Något som eventuellt inte har med den uteblivna medicinen att göra men ändå.

när jag träffade mamma i söndags, och hon frågade om jag hade glömt ta medicinen på lördagen, blev både hon och jag varse om hur viktig den faktiskt kan vara…

Läs mer