EU får fredspriset medan NPF & Isaak ignoreras och samhällen rasar samman

För en halvtimme sen blev det officiellt att EU får Nobels fredspris i år. Jag köper det inte! Det är så långt ifrån ok på många sätt och vis, i ärlighetens namn var det längesen jag kände mig så upprörd och hånad. Hur i hela fridens namn kan man ge EU fredspriset? ”Unionen har i över sextio år bidragit till utvecklingen av fred, demokrati och mänskliga rättigheter i Europa. EU har bidragit till att Europa har ändrat sig från att vara krigens kontinent till att bli en fredens kontinent” löd det norska uttalandet. Är Norge ens med i EU förresten? Vet de vad dom pratar om norrbaggarna? Hade unionen inneburit att samtliga länder varit välmående, demokratiska och haft jämställda samhällen hade jag kunnat se EU som vinnare av fredspriset. Men i ett av unionens mest välmående land kan vi inte ens få ordning på att alla barn ska ha rätt till lika skolgång oavsett om man har NPF-diagnos eller ej. I många andra länder är det kaos, totalt kaos och långt från fred..

Varför är det fel då och är allt med EU verkligen skit? Nej, allting med EU är inte skit och nej helt fel kanske det inte är. Däremot tycker jag inte att unionen har allt för många succéer att stoltsera med när det kommer till fredsbevarande och demokratiskt arbete, varken då eller nu. Unionen som nu får fredspriset har skapat en union där länder och människor exkluderas snarare än motsatsen. Det är en union i ekonomisk kris där verkliga människor knappt klarar vardagen (inte bara i Grekland utan i en rad andra medlemsländer), där värdens äldsta demokrati snarare är en krigszon än en fredszon. Är det värt ett Nobelpris?

Kort och gott tycker jag att det finns andra som borde fått fredspriset. Till exempel EU-medborgaren Dawit Isaak som med över 4000 dagar är en vandrande symbol för fred och som dagens Nobelpristagare helt tycks ha glömt bort.

 

 

Läs mer

Filmen som gav mitt liv betydelse

Eftersom att Underbara adhd växer så det knakar och med en ofantlig fart (både med läsare på bloggen och med följare på facebook) ville jag återigen dela filmen som förändrade mitt liv. Som inspirerade mig att följa mitt hjärta och inleda mitt hittills största och mest hängivna engagemang.

För en del blir det här upprepning (sorry) men för alla nya är det här förmodligen relativt ny information. Anledningen och förklaringen till Underbara adhd:s uppkomst är att jag var på filmpremiären av Jag har ADHD i slutet av maj. En film som Riksförbundet Attention tog fram i det unga-vuxna projektet tillika webbinsamlingen www.jagharadhd.se.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=yeQfCR8p5EA&w=640&h=360]

Läs mer

Läsarreaktion på insändare i Lärarnas Nyheter

Det glädjer mig att mina inlägg allt som oftast leder till en diskussion här men framför allt på Underbara adhd facebooksida. Som jag ser det behövs olika infallsvinklar, tankar och synsätt för att driva och utveckla komplexa frågor framåt, något en läsare gav på mitt nyligen publicerade inlägg ”Insändare i Lärarnas Nyheter: Adhd svår diagnos”:

”Bara någon som inte har full insikt i sjukdomsbilden kan uttrycka sig på det sättet. Jag håller med om samhället och trångsyntheten samt att vi i större utsträckning borde kunna anpassa till olika sorters individer. Men Adhd är varken underbar eller påhittad. Det är en högst verklig mätbar funktionsnedsättning som är fruktansvärt att leva med många gånger… I övrigt så blir det svårare att få människor att förstå allvaret med funktionsnedsättningen när vi väljer att kalla det för en gåva eller något underbart… Även om det hjälper oss drabbade att stå ut… ♥”

Läs mer

Insändare i Lärarnas Nyheter: Adhd svår diagnos

Läste precis en insändare i Lärarnas Nyheter där skribenten resonerar kring vår norm, adhd-diagnosens innebörd, medicineringens innebörd och människans tendens att se en sjukdom istället för en komplex personlighet. Intressant läsning även om jag inte till hundra procent delar resonemanget.

Jag vill mena att adhd-diagnosen är problematisk ur ett antal aspekter. Det mest allvarliga är att diagnosen förhindrar ett nödvändigt reformarbete inom skolan och samhället i stort. Adhd är ingen påvisad skada, det är en beskrivning av ett beteendemönster eller personlighetstyp som vi har varit dåliga på att bereda plats för. Vi skapar system utifrån normalen och de som då hamnar utanför denna normal problematiseras, diagnosticeras och medicineras. Fokus förskjuts från system till individ och systemen får därigenom ett berättigande att fortsätta som förut.

Ett annat bekymmer är alla de som inte klarar sig bra i skolan men inte kvalificerar sig för en diagnos för att deras beteendemönster inte passar i den mall man skapat för det man kallar adhd. Är dessa individer då att betrakta som lata och ointresserade och de får skylla sig själva för att vi inte hittat på en diagnos för att beskriva just deras beteendemönster?

Jag har länge önskat ett samhälle som är mer tillåtande mot olika personlighetstyper och individuella variationer. Jag är övertygad om att det är en god affär för samhället i stort om man bättre kan ta till vara alla de egenskaper som vårt i dag väldigt snäva normsystem inte har plats för. Vår tids trend att sätta diagnoser på avvikelser (och därmed ge dessa en medicinsk förklaring) är ett slag i magen på denna strävan.

Vi ser en sjukdom där vi i stället borde se en komplex personlighet.

Läs mer

SvD: Svårt ta körkort med adhd

För omkring en månad sedan skrev jag ett inlägg om bakgrunden till att jag fortfarande inte har tagit körkort. Precis som jag skrev då hade det inget med själva bilkörningen att göra, vilken jag klarade relativt galant, utan snarare med teorin att göra.

”Ungdomar med adhd eller asperger har svårare än andra att ta körkort. För många av dem blir utbildningen så jobbig att de hoppar av. Men med bättre stöd skulle fler kunna köra bil, visar en ny studie.”

Ovan citat kommer från SvD:s artikel ”Svårt att ta körkort med adhd” som belyser problematiken och de utmaningar jag och alla andra med en adhd-diagnos står inför när det kommer till ”att bara ta körkortet”. För mig är det ett jäkla projekt och i dagsläget har jag ingen aning om när eller om jag någonsin kommer ta körkort. Om det blir så väl att jag gör det någon gång kommer jag nog för första gången i mitt liv gråta av glädje.

Läs mer

Milstolpar och tvivlare – tack för att ni triggar mig

När jag startade Underbara adhd möttes jag av glädje, pepptalk, skepticism, skratt och hån. Många var positiva och stöttande, många var negativa och ifrågasättande.

Anledningen till att jag skriver det här inlägget beror på att vi nu är över 2000 personer som gillar Underbara adhd på Facebook, det är fler än någonsin som läser bloggen varje dag och jag får allt fler förfrågningar och bokningar som föreläsare. Vem hade trott det? Inte jag i alla fall även om det alltid varit en dröm.

Mitt engagemang fick och får många kommentarer från vänner, familj och läsare. Mestadels har det varit otroligt fina kommentarer som uppmuntrar och stöttar mig något ofantligt mycket! Kan inte beskriva med ord vad det betyder för mig, tack.

Mitt engagemang fick och får många kommentarer.. Trots att de flesta är positiva kan jag inte riktigt släppa de ironiska, hånfulla, ifrågasättande och arroganta kommentarer jag fått och fortfarande får: ”Hur går det med bloggen? Är du kändis nu? Kommer du träffa din fru genom bloggandet? Va, vad kan du föreläsa om?”

Min favorit är ändå när folk frågar hur det går och jag knappt hinner berätta hälften av allt man åstadkommit, vad som pågår just nu och vad som är planerat innan människan i fråga vänt bort huvudet och inte lyssnar längre (eller tittar på en & låtsas vara intresserad). Varför frågar man om svaret inte är intressant?

Dessutom behöver man inte låtsas för mig, jag synar din bluff på tre sekunder. Ni vet, det är en del av diagnosen (tror jag i alla fall) att vara extremt bra på att läsa och känna av människor.

Ville bara ge alla som tvivlat en knäpp på näsan för jag slår vad om att ni inte hade kunnat åstadkomma hälften av det jag gjort de fyra senaste månaderna (under kvällstid & på helger). Håller ni inte med? Varsågod att bevisa motsatsen.

 

Läs mer

Acceptera & älska dig själv för den du är

Underbara adhd facebooksida kunde ni igår läsa och ta del av min syn på diagnosen och alla de utmaningar samt möjligheter som kommer med ADHD. Det var långt ifrån en fullständig beskrivning men jag vill ändå dela med mig av hur jag ser på min diagnos, vad den innebär och hur den påverkar mig samt vikten av att älska sig själv för den du är.

Vi alla föddes godhjärtade, intelligenta, drivna, fantasifulla, omtänksamma och så vidare vilket jag tycker man ska minnas i alla situationer; vi är alla olika men samtidigt är vi alla lika, och vi alla är bäst på vårt eget sätt.

Jag väljer att vara medveten och prata om allt som ADHD kan föra med sig. Diagnosen för mig är magisk, förfärlig, deprimerande, underbar, fantastisk, obegriplig, frustrerande, irriterande, inspirerande, utmattande, en gåva och något väldigt unikt & speciellt.

Både älskar och hatar det men viktigast av allt är att jag vet vem jag är och fullkomligt älskar det.

Underbara adhd

 

Läs mer

En obehaglig sanning om vuxna med ADHD/ ADD

Även om bloggen inte uppdateras stup i kvarten så fungerar Underbara adhd idag som en plattform där människor möts och kan dela med sig av frågor, funderingar, glädje och sorg som rör ADHD eller andra NPF-diagnoser. På Underbara adhd facebooksida är det rörande att se hur drygt 1900 personer vill hjälpa varann, har en sammanhållning, ett engagemang och en enorm drivkraft att förändra samt utveckla sig själva samt människorna omkring oss. Jag hyser stor respekt för ert engagemang och uppmuntrar er att fortsätta med det, Underbara adhd är en plats för alla människor oavsett diagnos eller inte.

Vill citera och rakt kopiera ett inlägg från Camilla Johansson & som kommer från boken ”ADHD/ADD som vuxen: så lyfter du fram dina styrkor” (köp den här):

Vuxna som har ADHD verkar för förändring. De flesta eller många andra människor hamnar i ett läge där de försöker läsa av andras förväntningar för att kunna rätta sig efter dem. Du vill i stället röra om i grytan, ofta eftersom du har förmågan att se nya möjligheter.

Dock är de krafter som motsätter sig förändring väldigt starka. De laddade konflikter som du upplever i dina relationer eller på din arbetsplats uppstår i själva verket ofta just när din impuls att förändra stöter på den här sortens motstånd. Det är krävande att se det som andra inte riktigt ser.

Eftersom andra människor kan vara upptagna av vad som förväntas av dem ser de kanske inte några dolda innebörder eller outnyttjade möjligheter. Eftersom andra dessutom kan vara rädda för förändring kan de också vara motiverade att inte se det du ser. Det kan vara svårt att välkomna förändring när motstånd mot förändring närmast fungerar som en naturlag för människors beteende och läggning.

För den som i hela sitt liv har blivit avfärdad för att ha brytt sig mer om nya möjligheter än om faktiska omständigheter – en person som är tyngd av dålig självkänsla och osäker på hur verkligheten ser ut -blir situationen ännu värre. Dina intuitiva intryck är självklara för dig men möts ändå ständigt av kritik.

Den som hela tiden blir förnekad, som du har blivit ända sedan du frågade varför pappa var arg jämt och blev tillsagd att hålla tyst, kan definitivt börja känna sig störd. Att hela tiden uppleva att andra inte lyssnar kan leda fram till rejäla utbrott -som om det skulle tvinga dem att ta dig på allvar.

Att råka illa ut på grund av sådana utbrott leder sedan till ännu mer av förödmjukelse och skam. om du till det lägger oron för att du kanske aldrig kommer att få det att fungera lär dina starka känslor bli allt svårare att kontrollera, vilket gör det ännu svårare för dig att vara skärpt och koncentrerad.
Det innebär att du tappar greppet om saker, idèer,arbetsuppgifter och detaljer – något som ger andra legitima skäl till klagomål. Att omgivningen ständigt förnekar det som ens egen intuition förmedlar kan i sig alltså leda till både känsloutbrott och kaos.

 

Läs mer

Södra Dalarnas Tidningar uppmärksammar Underbara adhd

Googlade runt lite och stötte på en lång & trevlig artikel i Södra Dalarnas Tidningar från mitten av september där man visst var omnämnd. I artikeln ”Sjukhusets jubileum fortsätter med späckat höstprogram” beskrivs mitt besök i Säter som följer:

…Föreläsaren Georgios ”Jojje” Karpathakis kommer till Coriandergården den 10 oktober och berättar om sin adhd-diagnos under rubriken ”Underbara adhd – att (över)leva med en adhd-diagnos”… dt.se

KUL tycker jag, vad tycker ni :)?

Läs mer

Spontan-tatuering nummer 8

Att jag inte har någon impulskontroll är jag väl medveten om vid det här laget. Kan inte räkna alla bra, ofattbara och helt galna saker jag spontant gjort. Vanligtvis handlar det om impulsköp av kläder, mat, skor, elektronikprylar och annat småkraffs.

Men då och då blir det betydligt dyrare, mer omfattande och varaktiga saker som exempelvis tatueringar. I skrivande stund är jag på väg till min fantastiska tatuerare för att göra klart ”sleeven” på vänster arm vilken blir min åttonde & största (hittills).

De flesta av mina gaddningar har absolut varit rena impulshandlingar. De må vara dyra & smärtsamma men i detta fall spelar det mindre roll för jag fullkomligt älskar dom! 

Läs mer