Är jag verkligen så lat?

BukettFick en fantastisk bukett av min älskade familj efter gårdagens föreläsning. TACK!

Det var en tapper skara människor som igår trotsade snöovädret och tog sig till Grindtorpskyrkan i Täby för att lyssna på hur det är att (över) leva med ADHD. Trots att jag fick mycket positiv respons och fina omdömen från publiken är jag, som vanligt, inte helt nöjd med mitt genomförande.

Jag vet att det inte är optimalt att vara enormt självkritisk men jag kan faktiskt inte rå för det. Jag är nog bara det av naturen. Och förmodligen för att jag aldrig varit ”bra nog” eller har gjort något good enough. Eftersom att jag inte är ett fan av självömkan så anser jag att det mer lutar åt det första alternativet, att jag är extremt självkritisk av naturen.

Hur som helst så var det ändå roligt att få möjligheten att föreläsa för nära och kära, vänner och bekanta. Extra roligt och ett stort plus i kanten är reaktionerna jag får efter föreläsningarna även om de i ärlighetens namn fortfarande känns smått ofattbara.

Nu har jag gjort min sista föreläsning för i år vilket känns både skönt och tråkigt. Även om det är extremt påfrestande att föreläsa så är det något jag verkligen älskar. Inte för att allt handlar om mig och mina erfarenheter utan för att man får möjligheten att påverka, förändra och intressera andra om en problematik många blundar för.

Samtidigt känns det som sagt otroligt skönt att inte ha några fler föreläsningar i år. Jag har trots allt jobbat mer än heltid på mitt ”vanliga jobb” samtidigt som jag har drivit bloggen, skapat Sveriges största facebooksida, twitter, inlett och diskuterat samarbeten, haft en rad föreläsningar, dragit igång ett företag, intervjuats åtskilliga gånger i media osv osv osv på kvällar och helger det senaste halvåret.

Därför undrar jag nu, eftersom att jag allt som oftast får höra att jag är ”så jävla lat”, om det är ok att jag känner mig helt slut som artist och gärna skulle lägga mig och sova till januari 2013? Eller är jag lat då?

 

Läs mer

”Petter” & Underbara adhd på föreläsningsturné i vår

Så blev jag artist & att (över) leva med ADHD

Igår skrev jag om de öppna föreläsningarna som är planerade för 2013 samt det faktum att jag och en eminent person ska ut på en ”mini-föreläsningsturné” i vår. Då kunde jag inte avslöja vem denna herre är men det kan jag idag vilket  känns både inspirerande, spännande och otroligt roligt!

”Petter” Alexis Askergren och jag kommer att ha öppna föreläsningar och gästa Stockholm (17 april), Göteborg (18 april) och i Örebro (6 maj). Kvällen består av två delar: ”I första delen har vi vår nya charmiga föreläsare Georgios ”Jojje” Karpathakis. Jojje pratar om sin kaotiska uppväxt, där han hela tiden kände sig missförstådd, olycklig och ångestfylld. Det kunde slutat med en katastrof, om han inte en dag fått en förklaring…

I den andra delen kommer rapparen, nu också föreläsaren: Petter Alexis Askergren som berättar om hur han blev artist, en skolgång som gick åt skogen, om sin akademiska familj och hur komvux blev hans sista utväg.” Text: Medalgon.se

Vänliga kontakta Medalgon för ytterligare information, intresseanmälan och/ eller frågor.

Läs mer

Blir det större än så här?

John Lennon-pic

Det slog mig precis att julafton närmar sig med stormsteg. Idag är det bara 20 dagar kvar till Sarah Dawn Finer tänder ljuset och önskar befolkningen god jul. Vill faktiskt passa på att ge SVT cred för valet av årets julvärd, känns helt rätt och tryggt med Dawn Finer i rutan på julafton.

Annars då? Vad försiggår bakom kulisserna på Underbara adhd? Inte mycket, nej nästan ingenting alls…

Jo då, det händer faktiskt så mycket att jag knappt kan hålla ordning på allt. För några veckor sedan spikade jag och min agentur, Medalgon, vårens öppna föreläsningar där jag bland annat kommer att gästa Halmstad, Jönköping och Uppsala. Jag kommer även att föreläsa tillsammans med ett mycket eminent sällskap i Uppsala, Göteborg och Stockholm. Kan tyvärr inte berätta med vem, än, men jag lovar att återkomma i frågan!

Något annat helt fantastiskt, och som ligger betydligt närmre i tid, är att jag blivit speciellt inbjuden till Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) för att delta på måndagens stormöte arrangerat av Psynkprojektet. Om det känns stort? Nja jag vet inte, känns mest helt jäkla overkligt… Jag kan på intet sätt beskriva hur det känns och jag kan än mindre förklara hur stort det känns och/ eller hur stort det faktiskt är. Läs mer om Psynkprojektet här.

Att landets alla, nej men alltså ALLA, kommuner och landsting ska titta och lyssna på mig, mina erfarenheter, min bakgrund och mitt syfte med Underbara adhd känns som en julklapp utan dess like. Ord kan inte beskriva vad jag känner.

Kunde i och för sig inte bry mig mindre om att det händer just mig. Hade varit precis lika glad om det hade hänt någon annan eldsjäl som fullständigt brinner för att förändra och förbättra synen på adhd. Det jag försöker säga är att om jag kan ta mig hela vägen till SKL så kan för fasen vem som helst göra det.

Läs mer

ADHD-testet som revolutionerar & förändrar allt?

QB Test-pic

Läste precis en mycket intressant nyhet angående det datorbaserade adhd-testet, QB Test, som nu har fått det amerikanska läkemedelsverkets (FDA) godkännande. Vad det innebär har jag svårt att sia i just nu men det ska onekligen bli väldigt intressant att följa QB Test:s utveckling. Magkänslan säger dock att det här är något som kan ”skaka om” och revolutionera debatten samt utvecklingen i ADHD-frågor. Rejält.

Nedan text är rakt kopierad från SvD.se och ursprunglig artikel hittar ni här

Det amerikanska läkemedelsverket FDA har godkänt det svenska datorbaserade adhd-testet QbTest. För medtech-bolaget Qbtech, som har gått med allt större förlust sedan grundandet 2002, öppnar sig nu den stora amerikanska ”adhd-marknaden”.

Drygt 90 000 personer i Europa har gjort QbTest sedan detta datorbaserade verktyg för att göra en adhd-utredning togs fram 2002. Redan 2004 fick det privata företaget som ligger bakom testet, Qbtech, godkänt av FDA för att marknadsföra Qbtestet för barn i åldern 6-12, och bolaget har redan tagit en liten del av den väldiga amerikanska marknaden för adhd-patienter. Nu har FDA gett ett bredare marknadsgodkännande, för patienter i åldrarna 6 till 60.

– För oss betyder det här jättemycket, eftersom den amerikanska marknaden är så stor. Det är där de flesta patienterna finns. I ett globalt perspektiv står USA för 50 procent av den totala marknaden, säger Carl Reuterskiöld, vd för Qbtech AB.

Samtidigt är godkännandet förstås en hjälp i marknadsföringen även på hemmamarknaden, Sverige och övriga Europa.

– Det är ett kvitto på att vi arbetat rätt. Vi har mött de stränga krav på dokumentation och processer som FDA ställt och vi är stolta över att vi nu har fått det mest omfattande godkännande som något adhd-test av den här typen fått av FDA.

Att göra en adhd-utredning är komplicerat och trots det tekniskt klingande namnet på denna diagnos är redskapen överlag subjektiva. Diagnosen ställs vanligen enbart genom att man samlar in information med hjälp av strukturerade intervjuer med patienten och genom att både patient och närstående fyller i olika skattningsskalor.

QbTest är ett mer objektivt komplement till detta förfarande. En infraröd kamera registrerar patientens rörelser och mått på aktivitet, uppmärksamhet och impulsivitet – alltså typiska problemområden för en adhd-patient – alltmedan patienten reagerar på stimuli som visas genom att trycka på en trycknapp. Datan processas sedan i olika steg och jämförs med en normgrupp av samma kön och ålder.

Qbtech AB grundades 2002, och har utöver QbTest tagit fram ett annat datorbaserat verktyg för att diagnosticera Parkinsons sjukdom, PD Monitor. Resultatmässigt har det hitintills inte gått något vidare. Sedan start har bolaget, med sina 15 anställda, gått med förlust varje år. Omsättningen har ökat steg för steg, men så har också minusresultatet på rörelsesidan.

Förra året var nettoomsättningen 8,7 miljoner kronor, och rörelseresultatet minus 11,9 miljoner kronor. Det egna kapitalet var 2011 minus 20,3 miljoner.

– Ja, vi har hela tiden befunnit oss i en intensiv utvecklingsfas. Men vi har tålmodiga ägare som är beredda att satsa mycket, säger Carl Reuterskiöld.

Huvudägarna är far och son Gillberg, Adam och Gunnar. De har enligt Reuterskiöld ingen släktrelation med professor Christopher Gillberg, som lanserade begreppet Damp, en undergrupp till den bredare diagnosen adhd.

Adam Gillberg är mest känd som medgrundare till Skruf Snus AB, som senare såldes till Imperial Tobacco, en affär som gjorde Adam och Gunnar 300 miljoner kronor rikare. Sedan förvärvade Adam det kändistäta investmentbolaget Ledstiernan tillsammans med en grupp investerare, och köpte ut det från börsen.

Läs mer

Missa inte min spalt på CAPO24

För en tid sen fick jag den ärofyllda frågan om jag ville bli en del av Capo24. Ett online-magasin där varje ämne behandlas av nördigt kunniga företrädare med uppgift att sammanställa för att rådge en intresserad.

Vi som skriver på Capo24 har gett oss epitetet kuratorer och har två saker gemensamt: ingen av oss är traditionella journalister och vi alla drivs av passionen att utforska vårt intresse och utan krav på avkastning dela med oss av vår kunskap. 

Varmt välkomna till Capo24.com där ni främst kommer att hitta mina texter under ”Inspiration”. Mycket nöje!

Capo24

 

 

 

Läs mer

Stigmatiserande att inte få diagnos & hjälp – tro mig, jag vet!

ADHD-diagnoser ställs inte alltför lättvindigt. Det har jag klargjort ett antal gånger och vet det mycket väl av egna erfarenheter. Diskussionen bör inte handla om det ökade antalet diagnoser eller den ökade förskrivningen av adhd-mediciner utan snarare om de barn, ungdomar och/ eller vuxna med ADHD inte får diagnos och hjälp.

Jag växte upp med ADHD men utan en fastställd diagnos. Jag vet vad det innebär att bli ignorerad, dumförklarad och bortglömd av en kommun och samtliga experter och hjälpinstanser i en kommun. Jag vet hur stigmatiserande det kan vara att växa upp utan att få hjälp och en diagnos. Jag vet hur det är att växa upp och vara det svarta fåret och jag vet mycket väl hur resultatet av utebliven hjälp och diagnos kan skörda/ har skördat och än idag skördar liv.

Jag vet hur det är att vara deprimerad, självdestruktiv och se döden som den sista utvägen. Jag vet det eftersom att jag har varit där. På grund av en utebliven diagnos och hjälp.

———

Bakgrunden till ovan text är nedan artikel som Läkartidningen publicerat i samband med ett symposium på den Medicinska Riksstämman som pågår just nu. Nedan text är rakt kopierad och ursprunglig artikel kan ni läsa här.

En ADHD-diagnos ska inte ses som stämplande. Tvärtom är det verkligt stigmatiserande när ett barn med ADHD inte får diagnos och hjälp. Det anser psykiatern Ylva Ginsberg.

Ylva Ginsberg är vuxenpsykiater och forskar om ADHD i kriminalvården. Hon vill vända på den vanliga frågan, alltså den om huruvida diagnosen ADHD ändå inte ställs alltför lättvindigt.

– Man borde tala mer om de barn som inte får någon diagnos och därmed ingen hjälp, sade hon när hon deltog i ett symposium på Medicinska riksstämman på onsdagen. Obehandlad ADHD innebär stort lidande och stora samhällskostnader.

I sin forskning på Norrtäljeanstalten har hon mött många sådana personer, som först i fängelset fått diagnos och behandling. Alla säger samma sak, berättade hon: »Om jag hade fått hjälp med min ADHD som barn, hade jag inte behövt sitta här.«

Medicinhistorikern Maria Björk valde däremot att betrakta ADHD-diagnosen som ett tidsbundet fenomen, ungefär som diagnosen hysteri i slutet av 1800-talet.

– Förr talade man om att barn inte var skolmogna. I dag har de ADHD, en individuell sjukdom i hjärnan. Det passar vårt individualistiska samhälle. Dessutom tjänar läkemedelsindustrin pengar på ADHD-diagnosen.

Om den medicinska teorin bakom diagnosen är sann eller inte, det ansåg hon sig som medicinhistoriker inte behöva ta ställning till.

Barnpsykiatern Kerstin Malmberg, överläkare vid BUP i Skärholmen, underströk att en ADHD-diagnos inte är något man sätter lättvindigt. Den föregås av en gedigen utredning, med flera olika specialistundersökningar och medverkan från föräldrar och skola.

– Om man läser symtomen på ADHD från en diagnosmanual, är det många av oss som har något eller några av dem, sade hon. Men för att få diagnosen ADHD krävs också att man har en funktionsnedsättning, och det är något betydligt allvarligare.

Hon betonade också att alla med ADHD inte behandlas med läkemedel. När läkemedel används ska det vara en del i en multimodal behandling, tillsammans med exempelvis patient- och anhörigutbildning, kognitiva hjälpmedel och KBT i grupp eller individuellt.”

Läs mer

”Framtidens hälsa” – tillåt mig att vara skeptisk

Foto: sls.se

Imorgon startar Medicinska Riksstämman på Stockholmsmässan ute i Älvsjö. Fram till den 30:e november skall politiker, experter, doktorer, professorer med flera diskutera ”Framtidens hälsa”.

”Att arbeta för framtidens hälsa innebär att stödja människor i ansvaret för den egna hälsan, och att vara delaktig i beslut och planering av den egna vården. Vården ska inte bara bota, utan också förebygga hälsoproblem innan de leder till sjukdomar och skador. Med årets tema vill vi stimulera till samtal och lärande med ett brett anslag som belyser såväl lokala som globala perspektiv. Tillsammans kan vi utveckla en bättre sjukvård och höja livskvaliteten för dagens och morgondagens patienter. Genom kunskap och dialog utvecklar vi vården tillsammans.”

Ovan citat går att läsa på riksstämmans hemsida och det låter bra, det gör det ju onekligen. Men jag och många andra med adhd-diagnos har läst, hört och blivit matade med positiva nyheter, storslagna löften och en rad åtgärder för en bättre hälsa. För var man/ kvinnas bättre hälsa och inte minst allas rätt till en fullgod och likvärdig hälsa.

Sen går tiden. Timmarna, dagarna, veckorna, månaderna och åren försvinner utan några egentliga resultat. Utan att ”Framtidens hälsa” är garanterad.

Jag vet att vi har en av världens främsta sjukvård, som dessutom är gratis. Jag är mycket medveten om det men jag kommer samtidigt aldrig vara nöjd för den sakens skull. Inte så länge det finns brister och saker att förbättra. Inte så länge människor ska behöva vänta i månader och/ eller år på att få möjligheten till att göra en adhd-utredning. Inte så länge kunskapen om adhd bland människor består av fördomar, sarkasm och en ovilja att lära sig mer om diagnosen.

———

”Tillsammans kan vi utveckla en bättre sjukvård och höja livskvaliteten för dagens och morgondagens patienter. Genom kunskap och dialog utvecklar vi vården tillsammans.”

Det låter så himla bra, att vi tillsammans ska utveckla vården genom kunskap och dialog för att på så sätt höja livskvaliteten för dagens och morgondagens patienter. Mer än gärna, det är ju precis detta jag predikar om!

Men jag är skeptisk. Jag är det av den enkla anledningen att verkligheten är ljusår ifrån de fina orden som beskriver ”Framtidens hälsa”. Jag är skeptisk eftersom att människor i alla åldrar än idag inte talar om båda sidorna med adhd, det positiva och det negativa, och att synen på diagnosen är direkt skrämmande.

Ingen skulle bli gladare än jag om de kommande åren visar att min skepticism var obefogad & onödig. Jag hoppas innerligt att så blir fallet.

Läs mer

Bristande tillgänglighet från psykiatrin

Örebro Slott

ADHD är ett ämne som engagerar, intresserar och provocerar många människor, av en rad olika anledningar. En del tycks störa sig på den uppmärksamhet diagnosen får i media medan andra stör sig på mer väsentliga saker, som exempelvis bristen på resurser & de långa väntetiderna som råder runt om i landet.

Nu senast kritiseras psykiatrin i Örebro för dess tillgänglighet då en ADHD-diagnostiserad man fick vänta i flera månader på att träffa läkare och få ny medicin utskriven.

Lyssna på Sveriges Radios inslag och läs originalartikel här: Kritik mot tillgängligheten i psykiatrin i Örebro län


”När 22-årige Martin behövde ny medicin utskriven för sin ADHD, och missade sin läkartid, tog det flera månader innan han fick en ny möjlighet att träffa doktorn.

Martin är besviken på närpsykiatrin på Universitetetssjukhuset i Örebro, han menar att tillgängligheten är under all kritik.

-Den är förfärlig. Jag vill kunna komma kontakt med min läkare eller en sjuksköterska inom rimlig tid, men tyvärr kan man inte göra det, berättar Martin som egentligen heter något annat.

Sen flera år tar han medicinen Ritalin för att få struktur på sin vardag, och medicinen har varit till stor hjälp.

– Då funkar jag som en helt vanlig människa utan diagnos.

I somras försökte ha få sitt recept förnyat. Problemet var att han avbrutit sin behandling en kort period och inte heller kunde gå på den läkarundersökning som då behövdes. Att få en ny tid då var stört omöjligt, det var svårt att ens få kontakt. Martin reagerar starkt på bemanningen i psykiatrin.

– Det är ju jättedåligt, framför allt psykiatrin borde väl ha läkare och folk att ta av mer än någon annan avdelning, menar Martin.

Yvonne Danielsson är chefsöverläkare för bland annat närpsykiatrin. Hon blev under hösten själv uppringd av Martin och lyckades fixa en tid till honom. Men närpsykiatrin har idag alldeles för lite personal.

– Vi är så pass hårt pressade, vi har inte tomma tider, berättar Yvonne Danielsson.

Kanske blir tillgängligheten bättre om alla de underläkare som är under utbildning blir kvar i Örbero läns landsting, menar Yvonne Danielsson. Just nu håller man också på att placera unga vuxna i ett speciellt team som lyder under barnpsykiatrin för att ge dom bättre service.

– Vi är inte bemannade som BUP, och det är därför man tycker att man ska vänta tills man blir 25 innan kommer in i en organisation där mycket mer ansvar läggs på patienten.

– En så viktig avdelning inom landstinget som inte funkar – jag tycker det är skandal, säger Martin.”

Ovan text är kopierad från Sveriges Radio.

Läs mer

Jag hade varit död utan min familj

För en tid sen var jag och föreläste som en del utav ett företags två dagar långa konvent. Det var också där jag först kom i kontakt med Lili Öst (och Alexander Holmberg), två otroligt varma och inspirerande personer, vilket även var starten till dagens gästinlägg på den förstnämndas blogg.

Här kan du läsa inlägget i sin helhet: Veckans gästblogg – Jojje skriver om ”Underbara adhd”


”När jag växte upp var jag en jobbig unge och hade min första kontakt med en psykolog redan på dagis. Först som 25-åring fick jag diagnosen adhd, och förklaringen till känslan av utanförskap, ilska och mitt destruktiva beteende. Jag hade varit död eller suttit i fängelse om det inte varit för min familj.

Adhd är ett ämne som angår många och genom Underbara adhd vill jag försöka bidra till att kunskapen, förståelsen och acceptansen för diagnosen ökas. Att (över) leva med en adhd-diagnos beskriver en livsresa, min livsresa, och vardag som dominerats av rädsla, ensamhet, missförstånd och frustration, trots en mycket kärleksfull och varm uppväxt. Till en fortfarande rädd, 26-årig, framgångsrik man, som tack vare fastställandet av en diagnos börjat se ljust på framtiden…”

Ur ”Jojje skriver om Underbara adhd”

Läs mer

”Risk att ADHD-diagnos ställs på fel grund”

”Sedan många år tillbaka har det varit ett axiom att alla barn har samma förutsättningar för att klara en teoretisk utbildning. Detta är inte sant. En viss andel barn har inte de förutsättningarna och kommer till korta redan i grundskolans högstadium.”

Det skriver Harriet Maler, barnläkare vid bl.a. Astrid Lindgrens barnsjukhus, i ett debattinlägg på Läkartidningens hemsida och slår samtidigt ett slag för att ompröva dagens praktiska utbildningar och höja deras status.

Läs artikeln i sin helhet här

Läs mer