Det här med att medicinera eller inte medicinera adhd debatteras och diskuteras flitigt runt om i landet. En del påstår att den är direkt farlig, andra att den missbrukas samtidigt som en del människor med adhd väljer att helt avstå från den.
Personligen skriker jag varken bu eller bä och lägger inga som helst värderingar i det sistnämnda. Alla människor som har adhd behöver inte medicin och alla mår inte bättre av den. Så länge den berörda individen mår bra och är lycklig spelar det för mig ingen roll om han/ hon medicinerar eller inte.
För mig fyller medicinen minst sagt en funktion för tillfället något som jag, och inte minst familjen, blev påmind om i helgen då jag missade att ta den. Det ledde till en hyperaktiv lördag utan dess like där samtliga i familjen, förutom storasyster som inte var närvarande, fick sig ”en omgång”. Svårt att förklara men tänk er någon som är en riktig ”pain in the ass” gånger tusen, hela dagen. Avslutade dessutom lördagsdygnet med ett klassiskt impulsköp i form av en kostym, ett par skor, en ny tröja och ett bälte. Något som eventuellt inte har med den uteblivna medicinen att göra men ändå.
Så när jag träffade mamma i söndags, och hon frågade om jag hade glömt ta medicinen på lördagen, blev både hon och jag varse om hur viktig den faktiskt kan vara…