”Varför är du inte som de andra, Georgios?”

Finalbild

Med drygt tre veckor kvar till premiären tänkte vi ge ett litet smakprov ur manuset, skrivet av den utmärkte manusförfattarinnan Sophia Magasanik, till föreställningen ”Ljuvliga Jävla Georgios”:

”Utanför Legovärlden frågade de varför jag alltid störde alla andra barn. Varför är du inte som de andra, Georgios, frågade de mig, frågade de min mamma, frågade de lärarna. Sätt dig ner för i helvete, söta lilla jävla Georgios, och var ett snällt, normalt barn.”

Föreställningar
30/5 kl. 19.00-21.00
31/5 kl. 19.00-21.00
4/6 kl. 19.00-21.00

Var: Improvisation & Co, Hagagatan 48, 113 47 Stockholm
Biljettbokning: http://improco.se/im.php?m=1&c=2&cn=Gastspel&p=152

För ytterligare information & frågor, vänligen kontakta Lotta Abrahamsson, Viktiga Tal, på 0176-80332 alternativt lotta@viktigatal.se.

Läs mer

Jul, jul, strålande jul

Slogs precis av ett par saker efter att ha lämnat Radiohuset och en riktigt trevlig intervju (om än alldeles för kort – hade kunnat prata i timmar) med Linda Nyberg i Sveriges Radio P4 Extra (intervjun startar 14.15 in i klippet).

Grymt roligt och skönt att göra något på juldagen som annars brukar bestå av total rastlöshet och hyperaktivitet till följd av stängda butiker, trötta och slitna vänner och grått, tråkigt väder.

Läste att gårdagen (julafton) hade varit en enda lång kamp och inte alls speciellt rolig i vissa hem. Om det beror på uteblivet stöd, dålig förståelse och/ eller okunskap kring diagnosen vet jag inte. Tycker det är ledsamt nog att någon/några familjer inte hade en underbar och kärleksfull jul.

För egen del spenderades julafton med familjen och morbror. Fantastiskt trevligt, gott och mysigt på alla sätt och vis. Eftersom medicinen valde att spela mig ett spratt på självaste julafton fick jag dessvärre inte i mig speciellt mycket av den underbara julmaten.

Avskyr när det blir så med medicinen – när aptiten är som bortblåst, svettningarna tilltar och allt känns olustigt. Det är långt ifrån skitkul!

God fortsättning,
Jojje

Läs mer

Underbara ADHD – en av fem nya Change Leaders!

 

Reach for Change_fem nya Change LeadersSkärmdump | http://reachforchange.org/sweden/

Nu på förmiddagen befann sig Underbara ADHD på biografen Rigoletto i Stockholm där Reach for Change presenterade sina fem nya Change Leaders för en förväntansfull publik och presskår.

Det är med stor glädje och efter mycket hemlighetsmakeri som vi kan meddela att Underbara ADHD är en utav dessa. Något som innebär att Underbara ADHD nu kan fortsätta växa, utvecklas och arbeta vidare mot att bli Sveriges enda, renodlade, ADHD-organisation.

Officiellt pressmeddelande från Reach for Change

Reach for Change investerar miljoner i fem idéer för barn

För fjärde året har Reach for Change valt ut Sveriges vassaste idéer för ett bättre samhälle för barn. Under de närmaste åren kommer flera miljoner kronor att investeras i att förverkliga och skala upp idéerna. Flera hundra personer har skickat in sina idéer, och idag presenterades fem vinnare på Rigoletto i Stockholm.

– Det håller på att växa fram en rörelse av smarta och modiga entreprenörer i Sverige som brinner för att göra världen bättre för barn. Sedan vi startade 2010 har vi sett otroliga exempel på vilken skillnad rätt person med rätt idé kan göra, och i år har vi haft ett starkare startfält än någonsin, säger Pär Wiktorsson, Europachef Reach for Change

Tidigare i höst gav sig stiftelsen Reach for Change ut i landet för att leta efter personer med banbrytande idéer kring hur livet kan bli bättre för barn. Parallellt har jakten även pågått i flera andra länder runtom i världen – Tchad, Ghana, Kazakstan, Rwanda och Tanzania. Efter ett omfattande urvalsarbete presenterades idag de svenska vinnarna.

Dessa får lönefinansiering i upp till tre år, tillgång till ett inkubatorprogram och stöd från några av näringslivets skarpaste hjärnor inom Kinnevik-gruppen. På så sätt kan de lägga all sin kraft och tid på att utveckla sin idé så att den kan nå och hjälpa så många barn som möjligt. De utvalda personerna kommer även att ingå i ett globalt nätverk av de barnrättshjältar som Reach for Change stöttar.

De som har valts ut:

Arkan Asaad
Right 2 Choose

En riksorganisation som utbildar inom tvångsäktenskap och mänskliga rättigheter, rätten att själva få välja sitt liv. 

Sanna Bergendahl
Föreningen Storasyster

En idé om att hjälpa barn som utsatts för sexuella övergrepp att våga berätta, anmäla och att hjälpinsatser sätts in tidigt.

Georgios Karpathakis
Underbara ADHD

Sveriges enda renodlade ADHD-organisation och plattform där diagnostiserade barn, anhöriga, skola, omsorg och sjukvård möts för att tillsammans uppnå positiv samhällsförändring.

Rosie Linder och Jesper Engström
eQidz
Med målet att förebygga mobbning, skapar eQidz världens första mobila EQ-spel för barn 3-6 år och deras föräldrar med syftet att genom humor och rollspel lära ut allt om vänskap, samarbete, känslor och empati.

Madeleine Opira
A Million Minds
A Million Minds är en tankesmedja som bidrar med idéer som på olika sätt möjliggör positiv förändring i miljonprogrammen.

Kontakt:
Ronnie Schmidt
PR & Communication Manager Reach for Change
ronnie.schmidt@reachforchange.org
0707-629700

Ytterligare information om Reach for Change och vad det innebär att vara en Change Leader hittar ni här.

Läs mer

Ett par osammanhängande rader

Vet inte var jag ska börja. Om jag ska skriva om hur jobbig ADHD-medicinen kan vara eller om jag ska skriva hur fantastiskt det är att vi gått vidare till sista steget i Reach for Change ansökningsprocess.

Jag vet inte.

För tillfället händer det så otroligt mycket – positivt och negativt. Ena dagen känns allt underbart, andra dagen känns allt fruktansvärt. Varför vet jag inte, det är bara så det är.

Jag äter medicinerna igen efter ett tags, ofrivilligt, uppehåll. Det känns skönt även om jag inte har saknat svettningarna, ticsen och hjärtklappningen de medför. Men de fyller en viktig funktion och jag kommer på mig själv att tänka hur mitt liv hade sett ut om jag fått hjälp, riktig hjälp, för tio eller femton år sedan. När jag behövde det som mest..

Känner att det här inlägget är totalt osammanhängande vilket i och för sig kanske är signifikativt för min hjärnverksamhet för tillfället. Vill dela ett par rader/ett citat som jag grubblat över i dag:

”Tidigare har mina nära och kära fått lida pga. av mig men oftast var det jag själv som skapade min egen olycka. Långt, långt senare fick jag höra bokstavskombinationen ADHD men det gjorde mig inte mycket lyckligare eller snällare, just då. Men de erfarenheter jag har samlat på mig under de här 25 åren har gett mig nycklarna att förstå, kommunicera och kanalisera mina erfarenheter, bra som dåliga, till andra människor som befinner sig i samma situation som jag var i för 20 år sedan.”

Vad jag vill säga med det vet jag inte – men jag kan likt förbannat inte sluta tänka på det.

Läs mer

Gästspel på Ljud & Bildskolan i Kristianstad nästa vecka

WEBBFoto: lbs.se

Har medvetet hållit mig undan bloggen ett tag eftersom Underbara ADHD pågår en liten förvandling. En förvandling som innebär att det i sinom tid kommer en ny hemsida även kallad plattform och att vi idag är tre stycken personer som arbetar med Underbara ADHD. Otroligt roligt att det fortfarande händer så mycket och att vi expanderar, det är (i mina ögon) något mycket positivt!

Hur som helst, det var inte därför jag började skriva det här inlägget.

Nästa vecka (onsdagen den 23/10 för att vara exakt) kommer jag att föreläsa på Ljud & Bildskolan, Kreativa Gymnasiet, i Kristianstad för drygt 200 elever vilket ska bli otroligt roligt. Det var längesen jag såg fram emot en föreläsning så mycket som jag gör just nu!

Att föreläsa för ungdomar och/eller unga vuxna är oslagbart. Anledningen är enkel och förklaras i en stark tro på att det är där det finns flest människor som behöver höra mina ord. Kan nämligen bara relatera till mig själv och när jag gick i plugget, då hade jag behövt höra ett par sanningens (och inspirerande) ord om varför jag fungerar som jag gör och varför jag är som jag är. Och framför allt få insikten om att det finns andra som jag där ute.

Jag ser, och ursäkta språket, jävligt mycket fram emot resan till och föreläsningen i Kristianstad! Verkar för övrigt vara ett helt fantastiskt gymnasium med grymt intressanta utbildningar som exempelvis musikproduktion, design & produktutveckling samt medier, information & kommunikation. Enligt mig helt magiskt bra att det finns skolor med så attraktiva och ”verklighetsnära” utbildningar.

Läs mer

Nästa föreläsning – Filadelfiakyrkan i Stockholm 19 november

Georgios Karpathakis (Jojje) är idag en heltidsjobbande och framgångsrik PR-konsult. En av PR-världens ”unga lysande stjärnor” som han också kallats. Georgios ägnar utöver detta all sin ledig tid åt att blogga och föreläsa om hur det är att (över)leva med en ADHD-diagnos. Han brinner för att öka kunskapen om ADHD och vilka utmaningar samt möjligheter diagnosen innebär – att en diagnos kan vara ett sätt att förstå sig själv, sina utmaningar och möjligheter bättre.

Från en skolgång och ett liv som havererar till Social entreprenör och framgångsrik PR-konsult. Vad hände?
I Georgios föreläsning möter vi lärare, psykologer, läkare, kuratorer och arbetskamrater och familj – de som, av olika anledningar, blev en del i Georgios ”Jojje” Karpathakis framgångsrecept. Vad gjorde de? Hur gjorde de? Vad och hur gjorde de inte? Vad gjorde han?

Jojje var en charmerande bråkstake, som omöjligtvis kunde sitta stilla. Med en outtömlig energi, hyperaktivitet och rastlöshet provocerade, bråkade och utmanade han ständigt sin omgivning till bristningsgräns samtidigt som han kunde ”bränna av” ett smittande leende. Men han balanserade på yttersta gränsen till vad omgivningen, och han själv, orkade med. Till slut havererade vardagen och en ”gränslös” ungdomstid tog vid med full fart på väg in i missbruk och misär. Varför blev det så här? Vad var ”fel”?

Här hittar du artiklar och TV-inslag med Georgios. Inspireras av att vilja se honom live en hel kväll. Han är i våra ögon en ung, driven, kommande och lysande stjärna även i föreläsnings- och talarvärlden.

Georgios driver Sveriges största Facebook-sida inom NPF samt ADHD, har en av Sveriges största hemsidor inom området samt och hanterar det egna företaget Underbara ADHD.

Åhörarkommentarer:
”Succé! Rekordstort deltagarantal. Jojje föreläste engagerat och berörande, samtidigt som han fick oss att skratta. Han borde föreläsa på skolor, för politiker, arbetsplatser m.fl. för att öka kunskap och förståelse och ingjuta hopp.”
Anette Kruse, Säter, Dalarnas nätverk för psykisk hälsa 10/10 2012

”Alla var mycket nöjda! Det finns vana för personalen att arbeta med barn och ungdomar med olika diagnoser. Mycket viktigt att få det ur en människas synvinkel som har diagnos och som bestämt sig för att leva med den på ett bra sätt. Jag kan varmt rekommendera Jojjes föreläsningar.”
Birgitta Olsson, Täby Kommun oktober 2012

”Jojje beskriver på ett tydligt, roligt och charmigt sätt vad det innebär att leva med ADHD. Tack vare Jojje så förstår jag mycket bättre vad det innebär att leva med ADHD. Sist men inte minst så tänkte jag på en annan sak; att lyssna på Jojje är som att se ett stort rockband innan de har slagit igenom. ”
Tommy Nederman, HR-Chef, Myrorna, november 2012

PRIS:
500:-(exkl. moms) (för anhöriga/egendiagnos 300:- exkl. moms).

BOKNING:
Ring oss på 0580-10140 eller maila på bokning@viktigatal.se så hjälper vi dig.

VÄLKOMNA!
Johan Westerholm och Lotta Abrahamsson
Talarförmedlingen Viktiga Tal

Läs mer

”Vi måste våga satsa på barn med ADHD”

Underbara adhd logotyp

Igår startade europeiska ADHD Awareness Week som syftar till att uppmärksamma de positiva egenskaper som människor med ADHD har. Något som även är ett av Underbara adhd:s främsta syfte.

I och med detta skrev jag, Georgios Karpathakis, en debattartikel som Aftonbladet Debatt publicerade idag:

Debattören: Diagnosen är det bästa som hänt mig

Det var först i vuxen ålder jag fick höra fyra bokstäver som förändrade mitt liv. Bokstäver som sa mer än någon lärare eller skolbok lyckats förmedla. Som gjorde att allt föll på plats, innan det var för sent. ADHD-diagnosen är det bästa som hänt mig. Tyvärr är det fortfarande långtifrån alla som får det stöd och den behandling de behöver.

Skolan handlar till stor del om att lära sig ställa de rätta frågorna. Det görs inte i den debatt som förs. Istället ställs svaga grupper mot varandra, som verktyg för att nå kortsiktiga mål. Ledarskribenten Anna Dahlberg på Expressen påstår i Agenda att stödet till resursskolor gör att barn i förortsområden får det sämre ställt. Med andra ord – barn i resursskolor hamnar i skottgluggen för att andra barn inte får det stöd de behöver. Det är ovärdigt. Istället måste vi ställa oss frågan vad kostar det att låta dessa barn växa upp i ett samhälle som varken accepterar deras diagnos eller ger rätt stöd och behandling?

Cirka fem procent av svenska barn och ungdomar har ADHD. I varje skolklass finns i snitt minst en elev med diagnosen. Enligt en stor europeisk studie har ADHD en omfattande negativ inverkan på livet inom en rad olika områden. I dag vet vi att ADHD kan leda till misslyckade studier, oförmåga att fungera på arbetsmarknaden, missbruk och till och med kriminalitet. Konsekvenserna för samhället är ofantligt stora. SKL uppskattar kostnaderna för ett barn med obehandlad ADHD till 7,5 miljoner kronor enbart under uppväxten. De indirekta kostnaderna av ADHD går inte att uppskatta fullt ut och kan många gånger heller inte räknas i pengar. Vad är till exempel en försämrad skolmiljö eller en sprucken relation värd?

Tidiga insatser har en avgörande betydelse och här har skolan en central roll, ofta anar redan förskolepersonalen att något inte står rätt till. Men jag har själv upplevt och sett allt för många exempel på att hjälpen inte kommer, barnet blir skolelev och problemen bara växer. Då återstår ofta endast skademinimering. Våra beslutsfattare måste vidta kraftfulla åtgärder för att se till att inte dagens barn med ADHD hamnar i samma negativa spiraler som jag och många med mig en gång gjorde:

Kunskapslyft om ADHD
Det finns fortfarande stora kunskapsluckor om diagnosen ADHD. Detta gäller stora delar av sjukvården, försäkringskassan och inte minst skolan, där symtomen ofta först blir tydliga för omgivningen. Riktade utbildningsinsatser behövs så att pedagoger, vårdgivare och tjänstemän har den kunskap som krävs för korrekta beslut.

Samordning mellan skola, omsorg och sjukvård
I dag finns det brister i samordning mellan olika stödinsatser. Även när en ung människa väl når sjukvården uteblir ofta en fullständig utredning och diagnostisering. Det är därför viktigt att dialogen mellan de olika stödinstanserna fungerar.

Individualiserad behandling
Alla fall av ADHD är olika. Lika viktigt som tidig diagnostisering är att behandlingen anpassas efter individen. Nya studier visar att ADHD-mediciner minskar risk för brott, olycksfall och missbruk. Samtidigt måste stödet i skolan utformas så att ungdomar med ADHD lär sig att hantera olika situationer.

Vi kan med relativt små medel uppnå stora vinster, både för den enskilde och för samhället. Det är min förhoppning att ingen ska behöva bli ifrågasatt på grund av sin funktionsnedsättning, tvärtom ska vi kunna se barnet bakom de olika bokstäverna som en tillgång. Georgios Karpathakis

###

Läs mer

SVT: (Underbara adhd) Skadade sig själv i 25 år

Här om veckan intervjuades Underbara adhd av SVT till ett inslag om män med självskadebeteende. Inslaget och tillhörande webbartikel återfinns nu på svt.se men se även en rakt kopierad text nedan.

 

”Jag har nästan tagit livet av mig sex gånger” Georgios Karpathakis har skadat sig själv – och han är inte ensam. Antalet män som skadar sig själva har ökat de senaste tio åren.

Georgios Karpathakis har haft en slags ilska inom sig som velat ut. Hans vänstra arm är tatuerad med svarta mönster och bokstäver, och under dem, små, små bleka ärr. Han tittar ner på armen, stryker över huden med sin högra hand.

– Det här är en av gångerna jag skadade mig själv, säger han och håller fram underarmen. Jag skar mig väldigt illa i armen och sydde 40 stygn sen. Den gången var jag väldigt berusad, och då bestämde jag mig egentligen för att dö, säger han.

”Ett rop på hjälp”
27-åriga Georgios Karpathakis fick träffa sin första psykolog redan på dagis. När  han var tolv år söp han sig full för första gången. Den kvällen slutade med att han gick på en tågräls rakt mot ett mötande tåg. Sen dess har han skadat sig själv många gånger.

– Jag skulle beskriva mitt självskadebeteende som ett rop på hjälp. För mig var det ett resultat av många år då jag kände mig missförstådd och rädd och frustrerad. Jag hade mina problem och jag kände inte att någon förstod mig eller att jag fick den hjälp jag behövde, säger han.

Och Georgios Karparthakis självskadebeteende var inte bara fysiskt.

– Jag har druckit enorma mängder alkohol, vilket jag tycker är ett självskadebeteende för det skadar mig både fysiskt och psykiskt. Och så har jag spenderat väldigt mycket pengar, vilket har satt mig i en ekonomiskt sits som inte är så trevlig och som jag fortfarande försöker reda ut. Så jag har skadat mig själv både fysiskt, psykiskt och ekonomiskt.


Försökte ta sitt liv sex gånger

Georgios Karpathakis berättar att han har haft många kontakter med psykiatrin under sitt liv. Men trots det dröjde det länge innan han fick hjälp mot sitt självskadebeteende.

– De jag har träffat ska vara experter och proffs på sitt område. Jag kände aldrig att jag blev sedd och fick den hjälp jag behövde. Med facit i hand har jag inte fått det förrän jag var 25 år och nästan hade tagit livet av mig sex gånger. Jag tycker att det är riktigt, riktigt dåligt.

Tror du att det kan vara svårare för killar med självskadebeteende att få hjälp än för tjejer?
– Jag vet inte om det är lätt för någon att få hjälp faktiskt. Mina erfarenheter säger mig att det inte är lätt att få hjälp överhuvudtaget, man måste nästan kräva hjälpen. Och jag tror att det kan vara samma för killar och tjejer. Men jag tror att det finns en föreställning om att tjejer skadar sig själva, mer än att killar skulle göra det. Det är en missuppfattning som finns. Resultatet tror jag kan bli en dålig vård, och då ökar självskadebeteendet hos män, säger Georgios Karpathakis.

Känner skuld till sin mamma
För två år sedan fick han en adhd-diagnos och sen dess har allt blivit lättare. Han får medicin, terapi och har slutat skada sig själv.

– Det jag tycker är jobbigast är inte att jag har skadat mig själv, det kan jag stå för, det jobbigaste är att jag har skadat min familj. Jag älskar min familj väldigt mycket. Att jag har skadat min mamma, det är nåt som jag lever med, som jag försöker rätta till och gottgöra för. Utan mamma hade jag varit död liksom, det är inget snack om saken.

Han tittar återigen ner på sina armar.

Vad tänker du när du ser ärren idag?
– Det är en del av den jag är, en del av min historia liksom. Jag tänker att här mådde jag jäkligt dåligt. Jag skäms över dem, för jag vet att andra ser dem och tänker fördomsfulla tankar, eller kanske omtänksamma tankar. Men jag vill inte att de ska ligga mig till last. Ärren är ju inte jag, det är inte så här jag mår idag, säger Georgios Karpathakis.

SVT Nyheter: Skadade sig själv i 25 år

Läs mer