Bild: fotosidan.se
Det är inte svart eller vitt, tyvärr.
Jag fick en fråga på Twitter, sanningen är nog snarare att jag la mig i en konversation, om ADHD är en gåva eller en förbannelse. Jag önskar att det vore så svartvitt, jag önskar att hela livet vore så enkelt som att det alltid fanns ett svar som är hundra procent rätt och riktigt.
Jag fick min diagnos en bra bit efter att jag passerat steget på ålderstrappan som markerar trettio och även om jag känt, betett och förmodligen uppfattats som lite annorlunda i nästan hela livet, så var det ändå skönt att få ett namn att sätta på det hela.
Jag sa en gång till en psykolog i bekantskapskretsen att jag ”förmodligen har en släng av ADHD” och då fick jag mig en rejäl uppsträckning. Denna skällning kom med en tydlig förklaring att det inte är okey att använda sig av diagnosen som en ursäkt, i synnerhet om man inte har genomgått en utredning och fått en professionellt konstaterad diagnos.
För att återgå till min syn på frågeställningen om ADHD är en gåva eller en förbannelse så blir det tråkiga svaret att det inte går att svara på.
Det kan vara bägge, ibland är det inget. Jag ser det som att min livspendel svänger lite längre ut åt varje håll på grund av hur min hjärna fungerar och ibland inte fungerar. ADHD:n tar mig till ställen dit vanliga människor sällan kommer, toppar som är helt magiska att uppleva. Men den har samtidigt, i skepnad av svag eller ingen impulskontroll, satt mig i situationer som varit extremt jobbiga att hantera.
Om någon erbjöd mig möjligheten att göra en ”reset” på hjärnan och få den mer åt det normala hållet skulle jag dock tacka nej.
Jag har lärt mig hantera det, hjälpligt i nio fall av tio och den sista tiondelen sätter mig inte längre lika djupt ner i skiten som den gjorde innan jag började förstå att jag måste hantera den.
Samtidigt har jag varit med om att sitta så passa djupt i skiten att knappt hårfästet var över ytan vilket gjort att jag inte längre är rädd för att lorta ner mig lite. Myntet har med andra ord två sidor, minst. ADHD är, rätt hanterat, en superkraft men som alla andra superhjältar så måste du lära dig hantera kraften – annars kan den löpa amok och då är det en förbannelse.
Diagnosen kommer aldrig vara ett frikort eller en ursäkt. Den kan inte användas som ett slippa ur fängelse-kort i monopolspelet. Myndigheter, rättsväsendet och de flesta människor du möter i ditt liv kommer bedöma dig utifrån samma måttstock som alla andra.
När du lär dig hantera din ADHD kommer du inse att det är något positivt, låt de tro att du är vanlig. Det är du inte. Men med stor kraft kommer stort ansvar.
Emil Nilsén, krönikör på Underbara ADHD
