anki sandberg

Debattartikel från Hjärnfonden: ”Nu behövs en storsatsning på elever med NPF”

Underbara ADHD

Tiotusentals elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) går nu på sommarlov. Flera firar med kompisarna och är glada över goda resultat. Men alldeles för många har haft ett tufft skolår: med sänkt självförtroende, misslyckande i olika ämnen, stor frånvaro, sänkta betyg och mobbning. De flesta har inte fått det stöd de har rätt till i skolan och når därför inte kunskapsmålen.

Samhället har inte råd vare sig mänskligt, socialt eller ekonomiskt – att låta så många elever misslyckas i skolan bara för att de inte har fått rätt eller tillräckligt stöd. Därför behövs nu en kraftfull nationell satsning för att även dessa elever ska nå kunskapsmålen och lyckas i skolan. Vi uppmanar därför regeringen att avsätta en NPF-miljard i höstens statsbudget. Resurser som går till kraftfullare kompetensspridning så att skolan verkligen kan ge det särskilda stöd som dessa elever behöver.

Var fjortonde elev uppskattas ha en diagnos som ADHD, Tourettes syndrom, autism-spektrumtillstånd där Aspergers syndrom ingår. Det innebär att två till tre elever per klass har svårigheter som ofta inte syns på ytan, men som gör att de är i behov av särskilt stöd. Ytterligare många elever har liknande svårigheter utan att ha en diagnos.

NPF kan till exempel innebära koncentrations- och uppmärksamhetsproblem, eller svårigheter att tolka kroppsspråk och sociala koder. Många behöver därför anpassning av undervisning, skolmiljö eller gruppsammansättning.

Majoriteten av lärare saknar tillräckliga kunskaper för att bemöta elever med NPF-diagnoser. Endast någon enstaka procent av lärarna på lärarutbildningen ansåg att de fått kunskaper om hur man arbetar med elever med NPF-diagnoser, enligt en undersökning av KIND på Karolinska Institutet (KI). Bara var femte specialpedagog och speciallärare tyckte sig ha tillräckliga kunskaper. Och enligt en undersökning från Riksförbundet Attention, intresseorganisationen för personer med NPF, uppger endast 16 procent av föräldrarna att lärarnas kunskaper är tillräckliga för att kunna anpassa undervisningen till barnets behov.

Regeringsbeslutet om obligatoriska NPF-kurser och nya examensmål för speciallärar- och specialpedagogutbildningen är ett steg framåt. Men det räcker inte. Alla lärare måste kunna hantera olika beteenden och inlärningssvårigheter.

Det finns även ett behov av att samla och sprida den kunskap och de erfarenheter om NPF som redan finns. Kunskapen om hjärnan, olika sätt att praktiskt bemöta elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar med utgångspunkt från forskningen och de goda exemplen på hur skolor kan anpassas till elever med NPF, är kunskap som inte når ut till den enskilda läraren.

Misslyckande i skolan leder ofta till utanförskap senare i livet. Ungefär 13 000 elever i varje årskull vare sig arbetar eller studerar några år efter gymnasiet. Många av dem har NPF. Varje sådan kull kostar samhället sex miljarder kronor varje år som de står utanför sysselsättning. Det är fullständigt oacceptabelt att dessa elever inte får samma möjligheter som andra att förverkliga sina livsdrömmar.

Därför behövs nu en storsatsning på att elever med NPF ska klara skolan och ha en positiv skoltid Forskning om utsatta barn visar att goda skolresultat är en stark skyddsfaktor och en väg till en normaliserad livssituation. Med en NPF-miljard kan kommunerna och ansvariga myndigheter få resurser för att vidta ett antal viktiga åtgärder:

  • NPF-lyftet: en bred nationell utbildningssatsning på kunskap om neuropsykiatriska funktionsvariationer för lärare, rektorer och annan skolpersonal.
  • Fortbildning av specialpedagoger och speciallärare som inte påverkas av de nya examensmålen.
  • En NPF-samordnarfunktion på varje skola, som kan samordna insatser från de olika stödfunktioner som ofta finns på en skola: lärare, speciallärare, kuratorer, skolsköterskor, skolpsykologer och andra.
  • Krav på individuella planer med anpassade insatser för alla elever med NPF som följs upp så att de når längre i sin kunskapsutveckling.
  • Anpassade lokaler, arbetsmiljö i skolan och större nyttjande av existerande pedagogiskt stöd.
  • En nationell samordnare och en nationell plan för NPF i skolan.

Enligt skollagen har alla elever rätt till stöd för att klara kunskapsmålen. Förebyggande insatser är avgörande för att barn som är i riskzonen inte ska hamna utanför. Kunskapen och insikten om detta finns. Nu behövs resurser för att stärka kompetensen ute på skolorna och se till att alla de elever som idag inte får tillräckligt stöd får det. Låt oss se fram emot en skolavslutning då alla elever med NPF kan få sjunga med i Den blomstertid nu kommer med samma glädje och tillförsikt som andra elever!

 

Anna Hemlin, generalsekreterare Hjärnfonden

Sven Bölte, professor i barn- och ungdomspsykiatrisk vetenskap och föreståndare för KIND Center of Neurodevelopmental Disorders, Karolinska Institutet

Anki Sandberg, ordförande för Riksförbundet Attention

Jiang Millington, skribent, debattör och aktiv i föräldranätverket Barn i Behov

Georgios Karpathakis, grundare och verksamhetschef, Underbara ADHD

Hélène Benno, generalsekreterare, Min Stora Dag

Caroline Enström, tf generalsekreterare, Stiftelsen Friends

Lena Fenryr, ordförande föreningen Kung Över Livet

Läs mer

Debattartikel: Sjukförsäkringen ond spiral för psykiskt sjuka

Underbara ADHD

Här om dagen publicerade Dagens Samhälle en debattartikel, skriven av Anki Sandberg (förbundsordförande Riksförbundet Attention) & Birgit Hansson (samordnare för NSPH), där de poängterar vikten av att sjukförsäkringen tar hänsyn till personer med psykisk ohälsa och funktionsnedsättning.

Läs den ursprungliga texten här – nedan text är rakt kopierad från dagenssamhalle.se.

Psykisk sjukdom och funktionsnedsättning leder till dålig ekonomi. Dålig ekonomi är i sig en riskfaktor för psykisk ohälsa och de negativa faktorerna förstärker varandra. Reglerna i sjukförsäkringen och arbetslinjen måste vara betydligt mer flexibla och anpassningsbara för att människor med psykisk ohälsa ska ges en rimlig möjlighet att ta sig ur denna onda spiral, skriver Anki Sandberg och Birgit Hansson.

Sambandet mellan ekonomi och psykisk ohälsa är starkt. Psykisk sjukdom eller funktionsnedsättning leder till dålig ekonomi, som i sig är en riskfaktor för psykisk ohälsa. Dålig ekonomi försämrar möjligheterna till återhämtning, vilket leder till allt längre sjukskrivningar och svårigheter att klara av utbildning och arbete. De negativa faktorerna förstärker varandra och människor hamnar i en ond spiral.

Ännu en bekräftelse på att psykisk ohälsa är en fattigdomsfälla kom i dagarna genom Minuskontot, en rapport som projektet Hjärnkoll tillsammans med Handisam tagit fram. Rapporten jämför psykiskt sjuka med befolkningen i övrigt och drar slutsatsen att människor med psykisk ohälsa har väsentligt lägre inkomster, högre levnadskostnader och kortare utbildning. De har dessutom svårare att få arbete, riskerar att fastna i ett livslångt beroende av bidrag och lider i högre grad än andra av ensamhet och isolering. Sammantaget visar bilden att personer med psykisk ohälsa är en mycket utsatt grupp. Många saknar egna resurser att kunna ta sig ur en svår livssituation.

Sjukförsäkringens regler fungerar extremt dåligt för personer med allvarligare psykisk ohälsa. Systemet tar ingen hänsyn till hur de psykiska sjukdomarna utvecklas och hur lång tid det tar att bli frisk. Många befinner sig i en tröstlös väntan på utredning, diagnos, behandling eller (re)habilitering när de enligt Försäkringskassans tidsgränser ska börja arbeta eller föras över till Arbetsförmedlingen. Fler än tidigare har blivit beroende av aktivitetsersättning, försörjningsstöd eller tvingas leva på anhöriga. I detta avseende har socialförsäkringsreformen direkt motverkat sitt syfte.

När sjukpenningen eller aktivitetsersättningen inte räcker, förväntas man söka försörjningsstöd. Personer med psykisk sjukdom eller funktionsnedsättning har dock svårt att klara av de krav som socialtjänsten ställer (till exempel att redovisa alla kontoutdrag för de tre senaste månaderna, avyttra värdesaker, skicka alla lån till kronofogden, söka bostad med lägre hyra) och förlorar därmed sin försörjning. För några som lever ett liv på marginalen är det anhörigas hjälp som gör att de klarar sig. För andra tilltar den sociala misären, de förlorar sin bostad, hamnar i missbruk eller begår desperata och självdestruktiva handlingar.

Demografiskt behöver Sverige mobilisera fler till arbete om vårt välfärdssamhälle inte ska utarmas. Så ge folk tid och möjlighet att efter sina förutsättningar hinna öva upp en arbetsförmåga som kan komma samhället till godo. Lasta inte individen för vårdens och det allmännas oförmåga att leverera snabba lösningar på komplicerade hälsoproblem.

Vill man öppna upp arbetsmarknaden för fler bör man utgå från att människor med psykisk ohälsa, som alla andra, vill göra något av sina liv, studera eller komma ut i arbete. Studier och arbete i sig kan dessutom fungera som rehabilitering.

NSPH, Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa, som är ett nätverk av tretton patient-, brukar- och anhörigorganisationer inom psykiatriområdet, anser att reglerna i sjukförsäkringen och arbetslinjen måste vara betydligt mer flexibla och anpassningsbara för att människor med psykisk ohälsa ska ges rimliga möjligheter att kunna försörja sig genom arbete. Stöd, respekt och förtroende för att individer faktiskt vill bidra med 100 procent av sin förmåga är en bra början.

Vår förhoppning är att både ansvariga politiker och den parlamentariska socialförsäkringsutredningen vill synliggöra denna grupp och säkerställa att socialförsäkringssystemet fungerar för de allra svagaste och fattigaste i Sverige.

Vi är engagerade i dessa frågor och vill vara en viktig resurs i detta arbete.

Anki Sandberg, förbundsordförande Riksförbundet Attention och samordnare Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa, NSPH
Birgit Hansson, ordförande i Riksförbundet Balans och ordförande NSPH:s arbetsgrupp för socialförsäkringsfrågor

Läs mer