Har äntligen lyckats hitta ett sätt som möjliggör att hela Underbara adhd.com numer kan översättas till en rad olika språk. Fantastiskt roligt om man frågar mig då det innebär att människor över hela världen nu kan läsa, interagera & följa Underbara adhd’s resa mot ett Sverige där alla är lika mycket värda, oavsett funktionshinder eller inte.
God förmiddag!
Det har varit en otroligt händelserik helg med både fotbollsderby, Facebook-aktiviteter och nya erfarenheter. Hade turen att springa på ett fantastiskt citat under gårdagen (som jag hittade på ADHD-föreningens sida) vilket jag också publicerade på Underbara adhd FB-sida.
Ett dygn senare har över 4200 gillat citatet, 646 st har delat och Underbara adhd har fått över 630 nya likes. På mindre än ett dygn.
Kunde knappt förstå att jag hade 700 likes på FB igår och idag ska jag försöka förstå att den siffran nu, mindre än ett dygn senare, är över 1300? Jag är mållös. Tack.
Försöker få det här med Bloglovin att funka så att det ska vara möjlift att Följa min blogg med Bloglovin.
Vi får väl se om det kommer ett genombrott eller inte snart :), to be continued med andra ord..
Update
Det var ju långt ifrån svårt och tog 1 minut att fixa, nu är det alltså möjligt att följa Underbara adhd på Bloglovin också:
En av de mest positiva aspekterna med ADHD är det faktum att jag aldrig eller mycket sällan blir stressad. Detta är något jag ofta får höra av människor runt omkring mig efter presentationer, möten, föreläsningar och tv/radio/tidningsintervjuer.
Nu finns det även forskning från ett av landets främsta universitet (dessutom den största av sitt slag) som verkar förklara varför jag, och många andra med ADHD, nästan aldrig blir stressade. Det är väl bara tacka och ta emot antar jag även om det ibland inte alltid är ett plus att vara lugn som en filbunke, det verkar nämligen som att det ibland kan vara en stressfaktor för människor utan diagnosen..
Ursprunglig artikel: ”Låga värden av stresshormon hos unga med ADHD”
Ny forskning från Uppsala universitet visar att unga med ADHD har betydligt lägre kortisolvärden än barn utan denna diagnos. Dessa skillnader gentemot andra barn tycks öka med åldern. Kortisol är slutprodukten i ett av kroppens viktigaste stressreaktionssystem. Detta system styrs från hjärnan via hypothalamus och hypofysen. Nivåerna av kortisol stiger normalt på morgonen och sjunker sedan under dagen. Några tidigare studier har undersökt om barn och ungdomar med ADHD har avvikande nivåer av kortisol utan att frågan kunnat besvaras entydigt.
I en ny studie, publicerad i Journal of Psychiatric Research, som omfattar fler barn än någon tidigare studie med just denna fråga, har Frank Lindblad med kollegor från Uppsala universitet upptäckt att unga med ADHD har betydligt lägre kortisolvärden än barn utan denna diagnos. Alla studiepersoner som fått diagnosen ADHD har genomgått en omsorgsfull barn- och ungdomspsykiatrisk utredning. De har mätt kortisol genom att ta salivprov fyra gånger per dag och resultaten är tydliga. Det är framför allt skillnader på morgonen som är tydliga. Dessa skillnader gentemot andra barn tycks öka med åldern.
– Det är anmärkningsvärt att unga med ADHD har så avvikande nivåer av ett hormon som är av central betydelse för vår förmåga att anpassa oss till krav från omgivningen. Kortisol har många olika fysiologiska effekter och det är för tidigt att säga om och hur dessa effekter påverkar symtomen vid ADHD. Vi vet inte heller om de låga kortisolnivåerna är den primära avvikelsen eller om de i sin tur återspeglar att ett eller flera andra system i kroppen inte fungerar på vanligt sätt, säger Frank Lindblad, och fortsätter:
– Vi arbetar vidare för att försöka spåra orsaker till de låga kortisolnivåerna hos unga med ADHD, såväl i deras yttre miljö som i deras genetiska förutsättningar. Likaså arbetar vi vidare för att belysa sambandet mellan kortisolavvikelser och ADHD-symtom.
Läste precis en mycket intressant artikel som forskning & framsteg (fof.se) nyligen publicerat. Den handlar kort och gott om en en isländsk studie som visar att tidig adhd-behandling faktiskt kan göra stor skillnad för barns resultat i skolan, speciellt i matematik som denna studie fokuserat på.
När jag snubblar över och läser studier & artiklar av detta slag börjar jag alltid fundera: ”Gud va bra att det finns något som faktiskt hjälper och ger barn med en ADHD-diagnos samma möjligheter att åstadkomma lika bra resultat i skolan som andra barn”.
Samtidigt (och i sedvanlig ordning) stannar knappast tankarna där flyger alltid iväg till massa annat för att sluta i en något skeptisk och oroande tanke: ”Om det nu finns hjälp att få i form av mediciner, varför felar vi då fortfarande och varför kommer artikel efter artikel, rapport efter rapport om barn & unga vuxna med NPF som ignoreras och inte alls får hjälp runt om i Sverige?”.
Förresten så ville jag bara dela lite roliga nyheter kring Underbara adhd :)! Samarbetet med Medalgon har redan givit resultat i form av två bekräftade föreläsningar inom den närmsta tiden samt att fler är på gång. Känns självklart fantastiskt roligt men jag kan fortfarande inte förstå att min bakgrund och mina erfarenheter kan intressera andra människor. Jag säger det med ett leende på läpparna och tror att jag känner så eftersom att det är ”vardag” för mig och något jag tvingats acceptera samt leva med. Kul som attans ska det bli i alla fall och extra roligt är det att folkvalda politiker kommer närvara på en av föreläsningarna.
Närmare 12 000 barn på Island, födda mellan 1994 och 1996, har fått centralstimulerande mediciner mot koncentrationsproblem och andra symtom på adhd. Precis som alla andra isländska barn genomgick de nationella prov både i fyran och i sjuan. Men till skillnad från de andra barnen lyckades de i genomsnitt sämre i årskurs sju, speciellt i matematik.
Fast hos de barn som började ta medicin inom ett år efter det första nationella provet blev försämringen mindre, enligt en rapport i tidskriften Pediatrics. Barn som väntade med medicinen i ytterligare ett år eller mer lyckades betydligt sämre.
– För barn som behöver medicinen verkar det vara en fördel att börja tidigt, säger Helga Zoëga, epidemiolog vid Mount Sinai school of medicine i USA och Islands universitet.
En viktig fråga gäller förstås hur många barn som verkligen behöver centralstimulerande läkemedel. På Island är andelen som blivit medicinerad nästan fem gånger högre än i Sverige.
Den nya studien handlar bara om läkemedel. På Island finns nästan inget annat stöd för de diagnosticerade barnen, enligt Helga Zoëga. Det är väl belagt att tabletterna skärper koncentrationen på kort sikt. Betydligt mindre är känt om de långsiktiga effekterna.
Ibland undrar jag vad det är för kommun jag är uppväxt, fostrad och lever i. Inte nog med att de prompt säljer allt kommunalägt, hyresrätter och systematiskt segregerar invånarna allt mer utan nu vill de dessutom vräka en fembarnsfamilj (som bor i en hyresrätt i min hemort Gribbylund). Nu tänker nog många att familjen kanske har ekonomiska problem och Kronofogden efter sig, men icke då. Täby kommun vill vräka och kasta ut familjen (där äldsta dottern är 14 år) för att mamman, som stod på kontraktet, omkom i en tragisk trafikolycka för ett par månader sedan.
Det är rent ut sagt, och ursäkta språket, ett jävla skämt enligt min mening. Det är så omänskligt och oacceptabelt att hälften vore nog, jag skäms mer än någonsin över att vara Täby-bo!
Som jag ser det finns det i såna här fall inga regler, lagar eller omständigheter som kan sluta i (det här fallet) en vräkning, oavsett norm och/ eller ”standard procedure”. Nej, gör om och gör rätt oavsett vad som krävs Täby kommun. Ert anseende är redan raserat och ryggrad, medmänsklighet & sunt förnuft saknar ni uppenbarligen helt, så ta rymdfarkosten tillbaka till jorden och försök rädda den pyttelilla heder ni har kvar!
Till alla som tycker att det här är förfärligt och oacceptabelt vill jag uppmuntra att skriva under namninsamlingen och gå med i facebook-eventet som min syster med flera arbetar så intensivt med.
Här kan ni skriva under namninsamlingen
Här kan ni gå med i facebook-eventet
Bakgrund
För tre månader sen förlorade en familj på fem barn sin mamma i en trafikolycka. I och med mammans bortgång så sade Täby kommun upp hyreskontraktet som mamman stod på. Nu sparkar kommunen ut barnen från deras hem där de har bott så länge de kan minnas. Lägenheten är deras trygghet, deras barndomshem & en plats som påminner mycket om deras mamma.
Barnens pappa vill nu ta över hyreskontraktet så att barnen slipper lämna sitt hem. Men varken han eller barnen får ta över kontraktet, de nekas lägenheten av kommunen.
Den 15 september vräks barnen från lägenheten. De tvingas lämna sitt hem och flytta till sin pappa där han bor tillsammans med sina föräldrar och sin bror. De kommer i så fall att bli 13 personer i en liten 3:a.
Så här får det bara inte gå till. Vart försvann medmänskligheten?
Hjälp oss att stoppa vräkningen. Skriv under listan!
Här kan ni se familjen & läsa mer om deras situation:
http://www.svtplay.se/video/276022/5-9-19-15
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=103&artikel=5259362
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=103&artikel=5260617
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/abc/oppositionen-i-taby-kommunen-maste-hjalpa-familjen
Frågan är ju vad man ska behöva göra för att det här ska tas på allvar? Det är väl känt att människor med ADHD har unika och alldeles makalösa drivkrafter & egenskaper som med rätt förutsättningar kan vara hur värdefulla som helst. Ser man tillbaka i historien och tittar på revolutionärer & pionjärer hade majoriteten någon form av NPF eller exempelvis ADHD. Hur kan man blunda för det och idag behandla människor med någon form av diagnos som djur ingen vill/ vågar eller orkar ta i? Och om det nu är så att vi visst vill/ vågar och orkar ta tag i de speciella behov & erbjuda det extra stöd, som vi med en diagnos behöver, varför i helsike gör vi inte det då?
Jag är mycket sällan irriterad (så jäkla trist och vara en surpuppa) men bland det värsta jag vet är när någon/ några agerar och/ eller tar beslut som skall se bra ut på pappret och sedan inte gör ett dugg för att ta tag i problemet.
Det är jättebra att vi ligger i framkant när det gäller information, kommunikation och forskning kring NPF. Jag bryr mig inte om strängare skollagar och ord som lovar bättring & alla barns/ elevers lika värde när verkligheten, fortfarande, är en helt annan. I min närhet brukar vi säga ”LÖS DET” när problem dyker upp, jag säger samma sak till er som sitter vid makten & har möjligheten att just ”lösa det”!
De allra flesta gångerna får jag väldigt fina och uppmuntrande kommentarer från er som läser & följer Underbara adhd (både här & på facebook). Men till och från är det någon/några som tar fram motorsågen och bara kör, spyr all galla de kan & totalsågar allt som har med Underbara adhd att göra.
Jag tar gärna emot konstruktiv kritik och feedback men jag tänker inte finna mig i att någon, som dessutom inte känner mig, tar sig friheten & ifrågasätter både äktheten i mitt engagemang & min diagnos. Ni har ingen aning om vad jag har gått igenom och hur jag har mått.
Är ni däremot nyfiken och vill veta mer går det självklart jättebra att följa Underbara adhd här, på facebook, på twitter och/ eller närvara på någon av mina föreläsningar.
Rubriken kommer från en insändare i Eskilstuna-Kuriren som jag skulle rekommendera er alla att läsa. Ni hittar den här
… Vi ligger långt efter när det gäller effektiva metoder för att balansera vårt autonoma nervsystem, lugn- och ro-delen och skapa möjligheter för lättare inlärning och en bättre hjälp för ADHD-liknande beteenden.
Det roligaste med samtidigt det jobbigaste med ADHD är den totala avsaknaden av impulskontroll. Det är inte alltid superroligt att först göra och sedan tänka men å andra sidan innebär det ju att man får uppleva fantastiskt mycket annorlunda, galna och spännande saker/ situationer.
Ni som läst ”Det bästa med att sakna impulskontroll” vet att jag fick ett plötsligt infall tidigare i somras som resulterade i en ansökan till Skatteverket om att få lägga till Alfons i mitt namn. Nu har jag äntligen fått besked och tro det eller ej men numer heter jag Georgios Alexander Alfons Karpathakis:
