Foto: sls.se
Imorgon startar Medicinska Riksstämman på Stockholmsmässan ute i Älvsjö. Fram till den 30:e november skall politiker, experter, doktorer, professorer med flera diskutera ”Framtidens hälsa”.
”Att arbeta för framtidens hälsa innebär att stödja människor i ansvaret för den egna hälsan, och att vara delaktig i beslut och planering av den egna vården. Vården ska inte bara bota, utan också förebygga hälsoproblem innan de leder till sjukdomar och skador. Med årets tema vill vi stimulera till samtal och lärande med ett brett anslag som belyser såväl lokala som globala perspektiv. Tillsammans kan vi utveckla en bättre sjukvård och höja livskvaliteten för dagens och morgondagens patienter. Genom kunskap och dialog utvecklar vi vården tillsammans.”
Ovan citat går att läsa på riksstämmans hemsida och det låter bra, det gör det ju onekligen. Men jag och många andra med adhd-diagnos har läst, hört och blivit matade med positiva nyheter, storslagna löften och en rad åtgärder för en bättre hälsa. För var man/ kvinnas bättre hälsa och inte minst allas rätt till en fullgod och likvärdig hälsa.
Sen går tiden. Timmarna, dagarna, veckorna, månaderna och åren försvinner utan några egentliga resultat. Utan att ”Framtidens hälsa” är garanterad.
Jag vet att vi har en av världens främsta sjukvård, som dessutom är gratis. Jag är mycket medveten om det men jag kommer samtidigt aldrig vara nöjd för den sakens skull. Inte så länge det finns brister och saker att förbättra. Inte så länge människor ska behöva vänta i månader och/ eller år på att få möjligheten till att göra en adhd-utredning. Inte så länge kunskapen om adhd bland människor består av fördomar, sarkasm och en ovilja att lära sig mer om diagnosen.
———
”Tillsammans kan vi utveckla en bättre sjukvård och höja livskvaliteten för dagens och morgondagens patienter. Genom kunskap och dialog utvecklar vi vården tillsammans.”
Det låter så himla bra, att vi tillsammans ska utveckla vården genom kunskap och dialog för att på så sätt höja livskvaliteten för dagens och morgondagens patienter. Mer än gärna, det är ju precis detta jag predikar om!
Men jag är skeptisk. Jag är det av den enkla anledningen att verkligheten är ljusår ifrån de fina orden som beskriver ”Framtidens hälsa”. Jag är skeptisk eftersom att människor i alla åldrar än idag inte talar om båda sidorna med adhd, det positiva och det negativa, och att synen på diagnosen är direkt skrämmande.
Ingen skulle bli gladare än jag om de kommande åren visar att min skepticism var obefogad & onödig. Jag hoppas innerligt att så blir fallet.